I Moskosel och Kina syr Bengt Grahn moderna kåtor

– Jag ångrar inte att jag blev företagare, men hade jag då sett en glimt av mitt liv nu så hade jag dött på fläcken av förskräckelse. Nu gör jag saker som jag aldrig trodde jag skulle vara i närheten av att klara av. Men tar man bara saker pö om pö så går det. Jag är ingen märkvärdig person, men det jag har åstadkommit är märkvärdigt.
Det säger Bengt Grahn, ägare och grundare av Tentipi AB.

(Publicerad på nätet 2010-10-11)

Företaget startade 1989 under namnet Moskoselkåtan. Beläget i Moskosel, en by med 250 invånare, i Arvidsjaurs kommun. Man syr tältkåtor – stora att ha fest eller utställning i, små att använda på weekend-turen eller i trädgården. Att man bytte namn från Moskoselkåtan till Tentipi är dels för den internationella expansionen där det blir svårt med å:n, dels för att namnet var för långt för att göra sig i en logotyp, men kanske framför allt för att namnet Tentipi rätt beskriver produkten.
– Vi kombinerar det bästa av två världar: tältets lätthet att sätta upp och transportera och tältkåtans komfort.
Man kan ju bara tänka på någon film om indianer, typ Dansar med vargar, där de verkar ha hur trevligt som helst i sina tipis, och så jämföra med sina egna upplevelser av en helg i ett blött tält för att förstå att här finns det utrymme för produktutveckling. Något som man har åstadkommit i Moskosel. Bärbara, myggtäta tältkåtor, som är lätta att sätta upp och där man kan elda i en också bärbar kamin inne i tältkåtan.
Bengt Grahn, som var utbildad möbelsnickare, fick idén till företaget under sitt dåvarande arbete som kyrkvaktmästare. En kväll var han i församlingshemmet och bytte glödlampor. Där pågick en kurs om företagsidéer, och hans blick föll på en kalkyl gällande produktion av tältkåtor. Enligt uträkningen skulle det kunna löna sig.

Det klickade till för Bengt Grahn, som efter en del motlut och besvärligheter satte igång. Övningen i församlingshemmet hade pekat åt rätt håll.
Tältkåtaproduktionen lönade sig. När IVA besökte Moskosel 1997 omsatte man 9 miljoner kronor på 14 anställda och hade en hygglig vinst. I dag omsätter företaget 24 miljoner, har fortfarande 14 anställda, men dessutom ett helägt dotterbolag i Kina med 27 anställda. I Kina sys de mindre, bärbara tälten. I Moskosel produceras eventsortimentet (tältkåtor med trästänger i allt från litet till jätteformat).

– Men vi funderar på att öppna produktion av jättetältkåtor i Kina också för att klara en mycket större förväntad efterfrågan. Vi har fått så bra snurr på fabriken där. Problemet var från början att få dem att tänka kvalitet i första hand. Kina har en kostnadskultur där det hela tiden gäller att kapa ören, vi har mer en kvalitetskultur, och nu börjar vi hitta rätt, säger Bengt Grahn.

Tack vare det lägre löneläget i Kina har man råd att hållbarhetstesta tälten ytterst omsorgsfullt. I den egna fabriken har ett regntestrum inrättats där vart femte tält utsätts för skyfall för att säkerställa tätheten.
– Vi är också storkund hos ett av Kinas kvalitetsinstitut, berättar Bengt Grahn. Där testas materialen beträffande en rad olika hållfasthetsfaktorer.

Men bara för att det går bra att tillverka i Kina tänker han inte sluta med produktionen i Moskosel.

– Det är jätteviktigt att den finns kvar. Dels behöver vi kunna tillverka snabbt och utan lång transporttid, dels behövs det ibland reparationer av tälten, och naturligtvis också produktutveckling.
Utmaningen för Tentipi har varit försäljningen. Jättetältkåtorna hyrs framför allt ut, till exempel till mässor, fester, tävlingar.
– Vi har haft en struktur där våra uthyrare också stått för försäljningen i regionen, men då hamnar de ju i konflikt. Ska de sälja tält till en potentiell konkurrent? Nu har vi ändrat våra avtal med de regionala uthyrarna så att vi ska kunna sälja över hela landet med till exempel en resande säljare som har våra tält med i sin produktportfölj.

– Jag har fått idéerna från vår partner i Storbritannien. Vi har till och med större försäljning i Storbritannien än i Sverige. Han var projektledare inom ett jättestort it-företag innan han började med tältkåtorna, så han lär mig mycket om struktur och att våga ställa de tuffa frågorna.

Kedjan Naturkompaniet har börjat sälja de mindre tälten.
– Jag vet inte hur det går ännu, men hoppas det går bra. Utmaningen är att få folk att börja köpa tältkåtan och inse hur mångsidig den är. Till skillnad från ett tält kan man sitta en hel helg inne i tältkåtan och mysa vid elden även om det är hemskt väder utanför.
– Jag har också en idé om att utveckla sovkomforten inne i tältkåtorna, som att ha sängar med resårbotten. Då kan tältkåtorna bli ett alternativ för mindre hotell som har stark variation i beläggningen under säsongen. Det lönar sig inte för dem att bygga ut, men det är också trist att behöva avvisa folk under den korta högsäsongen. Då är tältkåtorna ett alternativ. Sen vill vi få folk att fatta att ha fest i en jättetältkåta är något helt annat än ett vanligt partytält.

Tentipi har en starkt varierande försäljning över säsongen.
– Vi bygger upp ett jättelager för att sedan sälja praktiskt taget allt under mars till maj. Det här är lite svårt att förklara för banken när vi vill låna pengar, för de tycker att vi har ett alldeles för stort varulager.

I början av företagets historia fick Bengt Grahn hjälp av olika stödpengar.   
– Men det allra bästa, sysselsättningsstödet, där man första året fick ett lönebidrag på 60 procent på ökade antal arbetade timmar, nästa år 50 procent och så neråt tills det var avvecklat på fem år, har tyvärr tagits bort. Synd för det var ett bra bidrag för både samhälle och företagare.

– Det är jobbigt att söka stödpengar, men just nu gör vi det faktiskt. De flesta mindre företag kan ju behöva pengar i uppbyggnadsstadiet, men sedan hittar de sin nisch och får ordning på lönsamheten. Vi försöker ju bygga en koncern, så vi har alltid ont om pengar.

För att lösa detta problem undersöker han också möjligheterna för att få in ett investmentbolag i företaget.
– Vi får se hur det går.
En fjärdedel av försäljningen sker i Sverige, lite mer i Storbritannien, tredje största marknad är Norge.
– Men nu rullar vi ut i Tyskland. Vi har hjälp av konsultföretaget New Trade Markets med vd Krister Widström som förut var chef för Poolia. Det tror jag starkt på.

– Om tio år är målsättningen att vi omsätter 150 till 200 miljoner och är stora både inom Europa och Nordamerika.

Tentipi AB är i stort sett lika med Bengt Grahn. Styrelsen består av honom själv.
– Det blir väl ändring på det om vi får in ett investmentbolag, men jag tycker att jag har klarat mig bra trots att jag inte har någon företagarutbildning eller expertstyrelse. Jag har stora öron. Jag är en lyssnande typ och då fångar man upp det man behöver.

– Min ledarstil – att vara mjuk och lyssna, men samtidigt veta vad jag vill fungerar fantastiskt bra i Kina. Faktiskt bättre än i Sverige. Jag försöker vara med där jag behövs, men ibland fungerar jag nog tyvärr som en flaskhals.

Bengt Grahn må ha slutat som kyrkvaktmästare, men han har inte släppt viljan att göra gott. I Kina är han mycket mån om att företaget respekterar medarbetarnas människovärde, och man satsar pengar på CSR arbete – corporate social responsibility. Och jobbar hårt för att få fram en så miljövänlig och resurssparande produktionsprocess som möjligt, både i Kina och i Sverige.
– Om man bara tar tag i saker och ting och inte låter dem glida förbi kan man åstadkomma otroliga saker! Säger Bengt Grahn från en knagglig telefonlinje i Moskosel. Knagglig eftersom intervjun sker medan han cyklar hem från jobbet.
Teresa Söderhjelm