"Ska man göra något ska man göra det rejält"

Töreboda. Går man rätt när man lämnat tåget från Stockholm vid Törebodas station hamnar man, efter några tiotal meter, framför Daloc Futuras huvudentré. Jag gick fel. En äldre gentleman, på väg till kiosken på ”fel” sida järnvägen, gav vällvilligt nödvändiga instruktioner.

– Följ kanalen tills du ser världens minsta passagerarfärja, Lina, så är du där. Ska du träffa Inga-Lisa Johansson? undrade han.

– Ja, det stämmer, sa jag.

– Det är en kvinna som vet vad hon vill, sa herrn uppskattande.

(Publicerad 2010-09-07)

Under de närmaste timmarna skulle det visa sig att upplysningarna var korrekta. Både om färjan Lina och Inga-Lisa Johansson, vd och huvudägare för Skandinaviens främsta tillverkare av brand-. ljud-, och inbrottsklassade trä- och ståldörrar. 150 000 dörrar lämnar Dalocs fabriker årligen. Men det är ändå ingen massproduktion. Allt görs mot kundorder och i varierande utförande. Daloc Futura är koncernens moderbolag som i övrigt består av två tillverkande företag i Töreboda, ett i Mellerud och i Västerås Orresta Dörr AB samt Secor AB i Stockholm (som håller i Dalocs franchiseorganisation för dörrbyten i befintliga lägenheter). I Norge och Danmark finns säljbolag.

Korta fakta om Daloc finns här.

1970 tog Inga-Lisa Johansson, som då var 25, över ledningen för bolaget efter sin far. Hennes kontor finns i Daloc besökscenter, en elegant renoverad fabriksbyggnad i tegel, med Göta kanal som närmsta granne. Elegant, eller snarare sofistikerad, var också kaffemaskinen från vilken hon bjöd besökets första kopp.

– Det är praktiskt att heta Johansson. Jag passerar obemärkt i alla sammanhang, sa hon.

Men det hade jag en smula svårt att tro på.

Utöver ansvaret för Daloc är Inga-Lisa Johansson medlem i styrelserna för såväl Teknikföretagen som Svenskt Näringsliv. Hon har hedrats med utmärkelser. Bland andra Albert Bonniers pris till Årets företagare (2004) för ”enastående insatser inom svensk företagsamhet”.

– I Teknikföretagen och i Svenskt Näringsliv finns både små och stora företag. Kontakterna där ger mig externa impulser. Förhoppningsvis tillför det jag står för något. Jag vågar vara respektlös, men kan vara tyst en kvart. Fast inte så ideell att jag skulle vilja bli ordförande i någon av organisationerna. Jag beundrar dem som orkar med så stora uppgifter.

1997 utsåg IVAs projekt Ljusåret Daloc till Veckans företag. Redan då var bolaget synnerligen lönsamt och snabbväxande. Växer lönsamt gör man fortfarande. Den som är nyfiken på exakt hur bra det familjeägda dörrföretaget har lyckats rekommenderas en titt på www.daloc.se. Under rubriken Om Daloc finns nyckeltal som skulle göra de flesta vd:ar gröna av avund.

– Det är inte särskilda händelser utan ett konsekvent beteende, successiv utveckling, som gjort att det går bra. Vi har köpt ett par bolag också. Innan vi säljer något ser vi till att bygga upp rätt resurser och att vi kan möta kundens krav, sa Inga-Lisa Johansson.

Kvalitet, som konkurrenterna har svårt att matcha, och rätt dörr för ändamålet. – Sen är vi bra på regelverken och med i alla standardiseringar. Dörren ska ju skydda liv. Dalocs vd tyckte därför intensivt illa om de gallerdörrar som somliga lägenhets- och villaägare sätter innanför sina ytterdörrar. Givetvis finns en Dalocdörr med för ändamålet rätt skyddsegenskaper.

– Gallerdörrarna är ju rent livsfarliga. Åtskilliga dörrar säljs till byggentreprenörer för nybyggen. Det finns även en eftermarknad. Villaägare renoverar och byter dörrar men då till liknande dörrtyp som man haft förut

– Man kan tala om en Timelleffekt. I en bostadsrättsförening däremot ska ju vanligen alla, åtminstone i Sverige, ha likadana dörrar. Så är det inte i exempelvis Moskva. Där köper man den dörr man vill ha. Den som skyddar.

Företagskultur är viktigt för ett framgångsrikt bolag. Dalocs sammanfattas kort och gott: Ska man göra något ska man göra det rejält.

Så står det på sista sidan i skriften Vår identitet. I den finns allt från affärsidé till vision och mission. Progressivt, pålitligt och långsiktigt är kärnvärden. ”Med vår stabilitet och styrka kan vi också unna oss att driva utvecklingen av obeprövade och spektakulära lösningar”.

Inga-Lisa Johansson visade en nästan färdig bok med Dalocs historia. Boken är en uppdatering av en tidigare från 2004. Så småningom ska alla anställda få den i handen. Allt för att stärka företagskulturen.

– Alla måste vara förebilder. Man måste visa det som är rätt beteende. Det är inte svårt att uppnå något bra om man har bestämt vad som är bra.

En ordentlig dos johanssonsk envishet gör nog heller ingen skada.

 – Det är människor som skapar och påverkar kulturen. I en liten ort, som Töreboda, jobbar grannar och släktingar ofta på samma företag. Det är en skillnad mot arbetsplatser i storstäder.

– De som klagar på företagsklimatet i landet finns i de stora städerna. I de små orterna, där stor del av de tillverkande företagen finns, ger närheten till allt och alla fördelar.

Tillgång till kompetent arbetskraft är en av de väsentliga faktorerna för Dalocs framtid. Därför samverkar företaget ”så mycket vi får” med de skolor som finns inom rimligt avstånd.

– Vi tar emot alla praktikanter som vill komma till oss. Anställdas barn får några veckors sommarjobb för att lära sig att industriarbete inte är smutsigt och tungt. Vi samverkar även med högskolor om det är möjligt. Exjobbare kan hitta lämpliga ämnen hos oss.

Men helt positiv var inte Inga-Lisa Johanssons bild av högskolor och universitet. De är fascinerade av storbolag och har svårt att begripa sig på mindre företag. I stat, på högskolor och skolor och inte minst i storbolag existerar en förvaltningskultur. Det gör dem inte enkla att ha som samarbetspartner för innovativa och entreprenörledda mindre bolag.

En riktigt bra grundskola i elitklassen hör till sådant som Inga-Lisa Johansson gärna såg i Töreboda. Då skulle ju unga människor med barn söka sig till och stanna i Töreboda. Länge. Bra framtidsmöjligheter för både barn och föräldrar med (förstås) jobb på någon av Dalocs enheter. Företagskultur är viktigt, men även ägandet är väsentligt. Ägande är att ta ansvar, menade hon.

– Tydliga och eniga ägare är en framgångsfaktor. Obeslutsamma ägare är farliga.

 I Inga-Lisa Johanssons styrelse finns extern kompetens.

– Det ger mig kunskaper och impulser. Det är bra. Hursomhelst, det var nog ändå först när Inga-Lisa Johansson vallade mig runt i ståldörrsfabriken som jag började fatta vad som gör bolaget till vinnare.

– Under femton år visade vi inte produktionen för någon besökare. Sen var Dalocs dörrar ordentligt etablerade.

Stora glaspartier, från golv till nästan tak, och ljusblå väggar gjorde miljön luftig. De stora fönstren gör det också möjligt för nyfikna förbipasserande att få en glimt av hur det faktiskt ser ut och går till i en modern fabrik. Alla in- och utleveranser sker inomhus i ordentligt långtradartilltagna utrymmen. Materiallagret är alltid välfyllt. Produktionen ska inte behöva vänta.

– Billiga inköp är inte vägen till lönsamhet.

Den första NC-anläggningen installerades 1987. Nu finns fyra och fler planeras. Industrirobotar tar hand om åtskilliga delprocesser, som svetsning. Men människor behövs för mer känsliga moment. En värdemätare på stämningen på ett företag får man, tror jag, genom att iaktta de anställdas reaktioner på att ägare och vd är i närheten. På Daloc morsade människorna glatt på högsta chefen. Med undantag – ganska många ville slänga käft med henne ett ögonblick.

Redan för mer än 40 år sedan installerades de första rullbanorna. Inga manuella lyft förekommer. De numera fyndigt utvecklade banorna är en del av Dalocs uppenbarligen effektiva produktionskoncept.

– Vi tillämpar lean production rakt genom företaget. Tänkandet inkluderar administrationen.

Tillverkningen styrs från sälj- via planeringsavdelningen. En dörr i taget. Och framför allt inga färdiglager.

– Vår produktionsteknik är unik i branschen. De andra tillverkarna undrar ”hur i hela friden bär de sig åt”.

Inte särskilt långt från ståldörrsfabriken finns trädito. Upplägget är liknande, men trä är ett knepigare material än stålplåt. Det luktade gott, som trä alltid gör, men bullernivån var högre. I samma byggnad som trädörrsfabriken finns också Dalocs utvecklingsavdelning. Bakom mycket stängda glasdörrar.

Framtiden då? Vad trodde hon om den?

– Jag har sett internationella konkurrenter. Ingen är bättre än Daloc. Inom fem år (fast det har man sagt väldigt länge) kommer EU att få gemensam standard för provning och godkännande av brand- och skyddsdörrar. Då öppnar sig en ny marknad i norra Europa.

40 procent av det som tillverkas i dag hamnar i Stockholmsregionen. Samma procentuella försäljning i Nordeuropeiska storstäder skulle kunna medföra ytterligare 110 000 dörrar från Töreboda. Varför inte? Meningen: Det går inte, har nog Inga-Lisa Johansson låtit bli att lära sig.

Några planer på att sälja företaget existerar inte. Det ska tas över av nästa generation som redan finns i bolaget.

– Och jag kan ju redan köpa alla saker jag vill, sa Inga-Lisa Johansson.

Pär Rönnberg pr@iva.se