Visst hopp för vissa av Europas krisekonomier

För Grekland är de ekonomiska utsikterna mer än dystra. Landet kan behöva lämna eurosamarbetet.
Men för de andra skuldtyngda euroländerna ter sig framtiden mer hoppfull.
Det menar ekonomiprofessor Harry Flam.

(Publicerad 2011-12-13)

Hur löser man den europeiska skuldkrisen? Den frågan ställde sig IVAs avdelning för ekonomi den 15 november.
Även om tillståndet för alla de krisande länderna inte är obotligt är diagnosen allvarlig och medicinen besk.
Harry Flam är professor i internationell ekonomi på Stockholms universitet.
Enligt hans bedömning är loppet mer eller mindre kört för Grekland som har en statsskuld motsvarande  160 procent av landets BNP. Mer än halva skulden finns dessutom i händerna på utländska långivare.
Underskottet i den grekiska bytesbalansen har ovanpå detta varit över tio procent år efter år sedan sekelskiftet. För Portugal ter sig bytesbalanstillståndet nästan lika mörkt.

I Grekland har arbetskostnaden per producerad enhet, relativt sett, ökat med närmare 40 procent sedan 1997. I exempelvis Tyskland har utvecklingen varit den omvända.
– Grekland har ända sedan 1997 försämrat sin konkurrenskraft, sa Harry Flam.
Bristen på strukturella reformer har stor skuld i denna utveckling. I Grekland krävs exempelvis licens för att få utöva flera yrken. Lastbils-chafför är ett.
– Det finns bara 20 000 licenser för lastbilschafförer i landet. Det gör att det blir dyrt att köpa ett tillstånd. Systemet för skatteuppbörd är uselt vilket leder till för låga inbetalningar.

För alla euroländer i trångmål finns, menade Harry Flam, fyra utvägar. De kan se till att den ekonomiska tillväxten blir högre, den reala växelkursen sänks eller skapa ett primärt budgetöverskott. Skuldnedskrivning eller en nationell valuta är andra alternativ.
Inget av detta är enkelt. Åtgärderna ger inte särskilt snabba effekter. Dessutom skulle biverkningarna bli kraftiga.
Utan egen valuta kan man inte devalvera. I stället måste man sänka löner. Det är knappast en populär åtgärd.
Att återinföra egen valuta löser en hel del problem. Konkurrenskraften stiger om man låter den sjunka i värde. Samtidigt innebär det att utlandsskulden växer. Men inte heller det tycks vara en aptitlig lösning.
– Nedskrivning av skulderna innebär att privata utländska fordringsägare får betala. Det medför troligen till sist att europeiska skattebetalare får stå för notan.

Grekiska banker kan inte skriva ner sin del av statens lån. Då går de själva i konkurs.
Inte heller en minskning av budgetunderskott är problemfritt. I alla fall inte för Grekland. Där krymper ju bruttonationalprodukten.
Men enligt Harry Flam är inte alla euroländer med ekonomiska problem lika illa ute som Grekland.
– Irland och Portugal har minskat sina budgetunderskott mer än förväntat.

Och Spaniens statsskuld utgör faktiskt bara 60 procent av landets BNP. Det är rent av mindre än motsvarande nivå i Tyskland.
– Grekland har både likviditets- och solvensproblem. De andra nog bara svårigheter med likviditeten.
Då kan externa stöd vara en möjlighet till sanering i ordnade former. Fast krisländernas verkliga stödbehov är, hävdade Harry Flam, gigantiska 3 000 miljarder euro. Det tillgängliga beslutade stödet maximalt en tredjedel. Redan nästa år behöver problemländerna låna 600 miljarder.
Harry Flam påpekade samtidigt den så kallade moral hazard-problematiken med ekonomiska stödåtgärder. De kan leda till inställningen att man i ett land ostraffat kan bryta mot reglerna.
– Regler om att inte undsätta det land som hamnar i ekonomisk knipa är bra. Den som missköter sig får stå sitt kast, vilket då också långivarna får göra.

Den europeiska centralbanken med obegränsade resurser skulle kunna låna ut det som behövs. Tyskland motsätter sig detta. Det gör även reglerna i det gemensamma fördraget.
– Kanske finns det ett kryphål i reglementet om det visar sig att hela eurosamarbetet är hotat.
Harry Flam ansåg i stället att de länder som inte är krisstämplade borde kunna stimulera med offensiv finanspolitik.
– Jag tror dock inte att valutaunionen bryts upp. Grekland kan få lämna, men det sätter press på andra krisländer. Lyckas EMU ta sig igenom detta är det en läxa man sent kommer att glömma, sa Harry Flam.

Pär Rönnberg pr@iva.se