Folk gör som du gör inte som du säger

När jag var ung var Sverige världsbäst på nästan allt utom på att uppmuntra familjeföretag. Men dem behövde vi ändå inte så de kunde lika bra flytta. Grannen var skattebrottsling. Han tejpade fast 30 000 skattade kronor på magen och smugglade ut dem från Sverige för at köpa sig ett hus i Frankrike och Mubarak var en ganska trevlig typ jämfört med mutkolven Sadat. Ja, nu ondgör sig ett svenskt TV-program över att Ingvar Kamprad fört ut pengarna från Sverige, i Stockholm kan man gå på seminarium och få råd om hur man planerar sin utflyttning till varmare EU-länder och Mubarak har utvecklats till Sadat i kubik.
 
Vi lever i en föränderlig värld. Man kan fundera över om det alls finns några grundläggande principer för mänskligt beteende och det finns – inlärning. Man lär sig i princip saker på två sätt, antingen genom de följder ens beteende får – konsekvensinlärning, eller genom att se hur andra gör – modellinlärning. Det här låter ju prosaiskt – hur är det med alla visioner som det lagts ner miljontals kronor på att snickra ihop på olika ledningsgruppskonferenser? Oftast ligger värdet i dem mer i att ledningsgruppen har haft det trevligt tillsammans än vad man faktiskt kommit fram till. För sällan omsätts dessa idéer i verkligheten.

Vad är då bra ledarskap? Ett som tar hänsyn till hur vi faktiskt lär oss. Tittar man noga efter i praktiskt taget alla framgångsrika organisationer, eller organisationer som vänt motgångar till framgångar, så hittar man ledare som har förstått dessa grundläggande principer. Det kan tyckas vara på dagisnivå, men det är faktiskt så vi fungerar långt upp i åldrarna. Ideologier och visioner kan fungera som en tändande gnista, men hur de utvecklas beror på konsekvenserna och föredömena.

Precis som för ett litet barn påverkar konsekvenserna beteendet ju närmare i tiden de kommer, enligt principen hellre en fågel i handen än 20 i skogen. De påverkar också mer om du får en belöning du verkligen vill ha. För någon kanske det är en helkväll med chefen, för en annan att få gå hem och lösa korsord. En skicklig ledare känner sina medarbetare. Och så då modellinlärningen, eller principen att föregå med gott exempel. Om en politisk ledare säger att det är häftigt att betala skatt och sedan själv handskas lite vårdslöst med skattemedlen skapar ju det en inlärningssituation för dem som personen är satt att leda. De lyssnar sällan på vad som sägs, utan härmar vad som görs. Precis som barn, som ju tyvärr inte gör vad man säger utan vad man gör.

Med dessa inlärningsprinciper i åtanke är det ju sorgligt att så mycket mediabevakning fokuserar på ganska destruktiva sätt att lösa problem. Är det kanske för att vi genom evolutionen lärt oss att mer uppmärksamma hot och faror enligt principen better skip lunch than be lunch? Kanske för att det visat sig att ett aggressivt beteende är lönsamt?
Man kan ju hoppas att mer utbildning och bättre levnadsvillkor ska göra att vår inlärda dragning åt det negativa minskar. Att det blir som Kant önskade att våra handlingar kan upphöjas till allmän lag. Är man så genomtänkt skräms man ju inte av Wikileaks, behöver inte frukta undersåtar eller medarbetare. Med annorlunda konsekvenser och nya förebilder så kan tiderna förändras!

Teresa Söderhjelm