Gaska upp er gossar!

(Publicerad 2011-02-08)

Min 15-årige son har varit på studiebesök på ungdomsmottagningen. Jag trodde han skulle fundera på sex och samlevnad, men inte. Han pratade om att det bara funnits affischer om flickor som mår dåligt.
– Vet dom inte att pojkar också kan må dåligt?!
Vad svarar man på det? Att visst, statistiken visar att fler pojkar än flickor i åldrarna 16–24 år tar livet av sig? Att pojkar presterar sämre i skolan och dåliga skolbetyg är kopplade till ökad risk för självmord? Att de niondeklassare som mår bäst är de som får anstränga sig i skolan? Varför kommer det inte fram så starkt i debatten?

Vår diskussion flyger vidare om det kanske typiskt svenska att fastna för en åsikt. Nu tycks enighet råda om att det är synd om flickor; att det kvinnliga könet på något sett innebär en obligatorisk offerroll. Sant eller inte? På skolresa med sonens klass uppfattar jag rollfördelningen tvärtom. Det är tjejerna som tar för sig, som hörs och syns. Men frågan kvarstår: måste vi hela tiden hamna i antingen eller? Sitter vi inte i den här båten tillsammans?

Om man ska lösa konflikter i arbetsgrupper, konflikter som baseras på olika åsikter är ett säkert sätt att hålla sig till sakfrågan, alltså till fakta. Då brukar det gå att nå gemensamma mål. Sätt det i relation till att en studie genomförd med material från Stockholmsområdets alla niondeklassare år 2004 visar att de med bäst psykisk hälsa var de som kände att de fick anstränga sig i skolan. Man kan kanske dra slutsatsen att kunskaper och fakta inte är så dumt som gemensam grund. Så tänker man på att lärarhögskolan inte är det mest populära valet för blivande studenter, samtidigt som svenska elevers prestationer sjunker i internationella jämförelser. Hur går det då med idén att vi ska behålla vår höga levnadsstandard tack vare vårt kunskapsförsprång? Vilket försprång frågar man sig oroligt. Bästa satsningen på framtida tillväxt vore förmodligen en rejäl satsning på lärarkåren!

Min farbror var docent i geografi och gymnasielärare. Elever till honom säger att de älskade hans undervisning. Han visste vad han pratade om. Min syster var lärare på universitetet i Berkeley, Kalifornien. Hon fick pris som bästa lärare på universitetet. Hon ville flytta hem till Sverige och undervisa i gymnasiet, men här var hon inte behörig. Man undrar. Skulle det inte fungera att köra någon kortkurs i pedagogik för ämneskompetenta människor? I högskolan utsätts eleverna ju för lärare utan annan utbildning än att de har disputerat i sitt ämne.

Jag läser psykologi på Karolinska Institutet, en högstatusskola för diverse olika vårdutbildningar. Skolan domineras av kvinnor. När min mamma gick läkarutbildningen var de två (2) kvinnor på kursen, nu verkar förhållandena vara nästan de omvända. Pojkarna faller tillbaks i betyg och det märks på linjerna där det är svårast att komma in. Frågan är om vi har råd att låta en stor del av befolkningen tappa greppet. Vi har ju varit så stolta över vår höga förvärvsfrekvens; att kvinnorna kom ut i arbetslivet. Vad med gossarna? Har de plötsligt blivit onödiga? Hur ser egentligen den moderna mansrollen ut? Alla barn behöver förebilder, manliga som kvinnliga. Så jag hoppas att fler unga män stänger av datorspelet, skaffar sig godkänt i kärnämnena och söker in på lärarhögskolan.
Ungarna behöver er!

Teresa Söderhjelm