Ju äldre desto mindre prillor

Har ni kommit igenom Prousts På spaning efter den tid som flytt? Inte jag heller. Jag gav upp efter Madeleinekakorna och lindblomsteet, ni vet scenen där minnet av barndomen lockas fram av smakerna och doften. Det var lite för vekt för mig. Men man mognar. Det är ju inte kakorna man ska fästa sig vid, utan att genom sinnesorganen dra fram det som är förborgat i minnets skrymslen.
Kakor har ingen motorväg in i min barndomsvärld, men det har snus. Genast känns doften av myr där stövlarna klafsar ner i tuvorna, av blöta raggsockar och hjortrondoftande händer. Huden luktar på ett speciellt sätt när man varit ute i skogen en hel dag och plockat bär.
 
Allt det här for genom mitt huvud när grannen, bördig från samma bygder som jag, bjöd mig på en pytteliten prilla; de förbjudna lockelserna förekommer i allt mindre format.
Jag har som så många andra fallit för hälsotrenden och slutat snusa. Inte för att jag vill, utan för att jag måste. Den franska drottningen Katarina av Medici led av migrän, ända tills ambassadören Jean Nicot föreslog henne den nya upptäckten luktsnus. Drottningen blev frisk och Linné kallade så småningom tobak Nicotiana efter Nicot. Katarina var en dådkraftig kvinna som inte la fingrarna emellan i maktutövningen. Hon var nog av starkare virke än jag som får huvudvärk av för många prillor.
Utan snus i 30 dagar försmäktar vi på denna ö kan man läsa i Pippi Långstrump. Man kan parafrasera och säga att utan snus försmäktar vi på denna jord. Det är obegripligt, eller ett tecken på att vi är just så fantastiska som vi själva tycker, att det i princip bara är svenskar, norrmän och finnar, även om de sistnämnda stackarna måste ta färjan till Sverige för att få köpa, som upptäckt snusets välsignelse. Lyckligtvis är svenskar ett vittberest folk, så när man i desperation skrapar snusdosan tom på andra sidan jordklotet kan man räkna med att det dyker upp en skylt med svenskt snus säljs här! Inte alltid kylskåpslagrat, men dock. I ett år delade jag lägenhet med en japan. Hon hade fermenterade alger i kylskåpet, jag hade snus. Doften av kulturblandningar var bedövande! Men inte värre än rökning.

Rökning stör omgivningen. Med snusdosan kan man stillsamt försvinna ut på den stora myren eller upp i jakttornet, om man så står och kläms på tunnelbanan med var fjärde annan svensk som också flyttat till Stockholm.
En av anledningarna till att jag slutade snusa var att jag inte ville sitta på ålderdomshemmet och spotta snus. Med tung ekonomi för Europa och massor av 40-talister som förlänger dödskampen genom att sluta droga och börja motionera, när jag inte längre förhoppningar om att det kommer att finnas ett hem att sitta på. Så varför skippa prillan?
Så här i jul- och nyårstider uppmuntras man att fundera på vad man gjort under året och vad man vill göra annorlunda till nästa år. Det här är något av det tristaste med att bli äldre, man har inte så många val längre. Ta fri sex; när man äntligen får orkar man inte. Kvarstår då att se om kroppen klarar att man slår sig lös på en miniprilla någon enstaka gång i veckan?
Tja, strunt är strunt och snus är snus om ock i gyllene dosor. Sug på den du Proust!

Teresa Söderhjelm