Underbart arbetsliv är – kort!?

Var tredje svensk drömmer om att vara ekonomiskt oberoende enligt en undersökning av Svenska Spel. Närmare 67 procent av svenska folket verkar tycka att det är ok att jobba. Min egen mini-undersökning pekar åt samma håll. Den ende jag känner som är rejält ekonomiskt oberoende och dessutom har uppnått folkpensionsålder är nästan alltid på jobbet och är han inte där så vill han dit. Det är tryggt att veta.
Befolkningsstatistik visar att vi bara blir äldre. Visserligen friskare, men enligt en rapport från Stressforskningsinstitutet i Stockholm där man undersökt en grupp fransmän, så förbättrades deras hälsa betydligt när de gick i pension. Trots att medelpensionsåldern i studien bara var 54,8 år! Siffror från hela jorden visar att år 2000 gick det 10 människor i åldrarna 15–64 på varje person 65 år och äldre. 2050 är prognosen 4 på en och inom EU 2 på en. Om man då betänker att FN satt 15 år som en ålder när man kan börja försörja sina gamla och i varje fall min ringa erfarenhet hellre skulle sätta den åldern vid knappt 30, så förstår man att vi står inför en utmaning. Antingen får vi hoppas att Marx utopi slår in: att produktionen sköts av robotar och energin flödar fritt och människorna kan lata sig, eller så måste man tänka om vad gäller arbetslivet. Hur ska man få folk att inte vara trötta och nedstämda av arbetet redan innan de fyllt 55 och även om en tredjedel satsar på ett ekonomiskt oberoende så är ju oddsen om de förlitar sig på Svenska Spel, ganska skrala.

Arbetslivet har förändrats drastiskt de senaste 20 åren, men enligt siffror från EU är mindre än 30 procent av alla omorganisationer lyckosamma. I de allra flesta fall blir det varken roligare eller effektivare utan kostar bara pengar och energi. Kanske kan det förklara varför de franska 54,8 åringarna sov bättre och kände sig mindre nedstämda när de lämnat jobbet.
Varför blir det ofta inte så bra då? Enligt europeiska arbetslivsforskare beror det på att många omorganisationer sker utan tanke på människors psyke. Om man ska må bra är det trevligt om livet innehåller en blandning av utmaningar och rutiner. Om rutiner bryts och regler ändras utan att man förstår poängen blir livet mest ansträngande. Om man däremot förstår varför förändringar sker och man kanske själv får det bättre så ökar motivationen. Ett annat problem som EU-forskarna tar upp är förutfattade meningar om äldre arbetskraft, definierat som folk över 45! Alltså många kommer inte ut i arbetslivet förrän strax före 30 efter kanske en 16–17 år i skolan, ska man räkna in dagis så har de drygt 20 års utbildning under bältet. Sedan jobbar man i 15 år och faller därefter in i kategorin äldre arbetskraft med särskilda problem. Verkar som hela arbetslivet är något slags elitidrott!

Det finns ju undantag. Min pappa bestämde sig för att gå i pension lagom till sin födelsedag. Han fyllde 90. En månad senare var han död. Kanske ska man studera hur folk som lever lyckliga arbetsliv har gjort? Hur har de fått ihop balansen mellan privatliv och yrkesliv? Mellan rutiner och utmaningar? För när jag ser på min 15-åring så måste jag säga att beredd på att försörja mig är han inte. Nej, jag får bita mig fast. Här är ju it suveränt. Det är ju inte bra nätdejtare som kan segla under valfri flagg. Det kan ju också distansarbetare över 45. Min nya profil kan bli Tessie 32 och så kan jag jobba så länge jag orkar häva mig över datorn.

Teresa Söderhjelm