Det allra minsta ger fördel Sverige

Geografiskt, sett till ytan, hör inte Sverige till världens allra minsta. Men vi är ju inte så många, så visst är vi en av de småskaliga nationerna. En fördel, ansåg Åke Svensson, Teknikföretagens nye vd, vid IVAs Näringslivsråds seminarium i november.
Storskalig småskalighet är tveklöst ett av våra främsta styrkeområden när det gäller innovativ forskning. De initiativ med nanoförtecken som nu är på väg att realiseras kommer att stärka detta ytterligare.

Första symboliska spadtaget för synkrotronljusanläggningen MAX IV i Lund är avklarat och jättesatsningen på ESS, European Spallation Source, också i Lund, kommer att få byggstart först om några år, men allt går enligt plan. Nyligen beslutade exempelvis Tysklands förbundsregering att stöda ESS med runt 200 miljoner SEK. 
Nanoteknik är väldigt hett. Experiment med en tunn flaga vanligt kol, bara en atom tjock och hexagonalt arrangerat i ett regelbundet mönster, gjorde Andre Geim och Konstantin Novoselov i Manchester till årets Nobelpristagare i fysik. Materialet, grafen, har exceptionella egenskaper. Det kan komma till nytta inom hur många områden som helst.

Men det är inte bara i Manchester det finns kompetenta nanoforskare. De finns i allra högsta grad också i Sverige.
Lars Samuelsson, professor i Lund, rankades tidigare i år av en tidskrift som bäste forskare som inte är verksam i USA inom nanogebitet.
Han är långt från ensam svensk nanoforskare i toppklass. På Chalmers drivs mängder av nanoprojekt. På KTH, i Linköping, Uppsala likaså samt på andra platser.
Nanoteknik är ett mycket starkt svenskt styrkeområde.
Den svenska infrastrukturen för nanoforskning är nu genom MAX IV och ESS på väg att bli en av de bästa i världen.
Även om allt inte ska finansieras med svenska pengar är förstås de totala kostnaderna smått svindlande. ESS går löst på långt över tio miljarder SEK. En tredjedel med svensk finansiering.

Är det verkligen värt pengarna? Min uppfattning är definitivt ett ja!
De två forskningsanläggningarna i Lund kompletterar varandra. Den fysiska utrustningen kombinerad med svenska nanoforskares briljans kan inte undgå att skapa aldrig skådade ting. (Visst, anläggningarna ska utnyttjas av forskare från många länder – men det är alltid en fördel att spela på hemmaplan.)
Men det är väsentligt att styrkorna formeras slagkraftigt kring de nya anläggningarna. Ska tusen blommor blomma, eller behövs en mer stringent prioritering? Det måste vi ta ställning till. Allt för att vi ska få ut maximal nytta av satsningarna och kunskaperna.
Utmaningen är att fokusera så att de samlade fysiska och mänskliga resurserna samverkar på bästa sätt.
En stor fördel med nano är att forskningen på grundnivå ligger nära det tillämpade. Sambandet mellan grund- och tillämpad forskning är på nanoområden ganska linjärt. Ta Nobelprisade grafen som exempel: Oj, ämnet leder ström. Då kan man använda det till...innovationsideerna kommer direkt från upptäckten.

Vi kan inte övertrumfa kineserna när det gäller snabbtåg. Men nano ger ett litet land möjligheter, helt enkelt eftersom det handlar om behovsmotiverad grundforskning. Kan grundforskning verkligen motiveras och prioriteras utifrån industriella behov? Absolut, säger jag.

Björn O. Nilsson, vd

Läs mer från senaste IVA-aktuellt här.