En blocköverskridande innovationsstrategi, tack!

(Publicerad 2011-09-06)

Det vore alldeles bort i tok att påstå att vi i Sverige inte är kreativa och innovativa. Vi har större  andel stora framgångsrika företag än någon annanstans världen. Forskare på världsnivå inom många områden såsom medicin, nanoteknik och andra discipliner är ytterligare exempel.
När länders innovationsförmåga rankas hör Sverige hemma i elitserien. Insikten om att innovation är väsentligt för framtiden finns också hos politiker oavsett vilken färg deras partier förknippas med.
Allt detta är utmärkt. Men det finns utmaningar. En är att vi ingalunda är den enda nationen i världen som förstått att framtidens välstånd skapas genom innovationer. Det har snart sagt alla andra också gjort. Och tagit konsekvenserna av detta.

De styrande i många insiktsfulla länder har utvecklat nationella strategier för att fokusera, underlätta och stödja nydaning av näringsliv och samhälle. Det är med kunskap omvandlad till attraktiva varor och tjänster som konkurrenskraft skapas.
Men Sverige riskerar att halka efter. Vi startar inte så många företag som jämförbara länder och de som finns växer inte lika bra. Vår skola har uppenbara utmaningar när det gäller kvalitet. Söktrycket till högre utbildningar inom naturvetenskap och teknik är långt från tillfredsställande. Kompetensförsörjning för vårt näringsliv bedöms vara ett stort bekymmer. Även forskningens excellens kan vara på väg att få sig en törn. I alla fall om man tittar på antalet citeringar av svenska forskare.
Och små unika företag blir ofta raskt inlemmade i globala, men utländska, jätteföretag.
Vi måste därför stärka innovationsklimatet så att fler företag kan starta och de som finns kan växa – i Sverige. För det behöver många av dem mer av forskning och utveckling. I längden kan vi inte luta oss mot enbart de stora och framgångsrika svenska bolagen. De 100 största svarar för 80 procent av exporten. Här behöver fler visa framfötterna.

Dessutom saknar Sverige än så länge en nationell och samlande innovationsstrategi. Den bristen i arsenalen som ska generera en positiv framtid för Sverige har dock regeringen bestämt sig för att avhjälpa.
För två år sedan startade IVA projektet Innovation för tillväxt. Målet är att konkret visa vad som kan och bör åtgärdas som underlag till en nationell framtidsplan.
Behovet av handfasta åtgärder är tydligt mot bakgrund av global och ökande konkurrens, finanskris i världen för två år sedan och skuldkris i många västländer nu. Det är förvisso bra att de svenska statsfinanserna är i ordning, men pengar allena skapar inte framtida arbeten och välstånd.
I IVA-projektet har vi kraftsamlat på såväl nationell som regional nivå. Väsentliga aktörer har varit involverade. Entusiasmen för uppgiften har varit på topp.

Under projektets gång har arbetsgrupp efter arbetsgrupp lagt fram detaljerade förslag. Om en månad presenterar vi vårt samlade arbete för bland andra näringsministern. Det är min förhoppning att vi då har lämnat ett positivt bidrag till den kommande nationella innovationsstrategin.
Men det finns dock ingen quick fix. Därför är det mer än önskvärt att den nationella strategin blir hållbar över flera mandatperioder. Den måste därför vara blocköverskridande för att inte riskera att bli mest ord på papper som inte har kraft att förändra verkligheten. Gärna ett ”innovationspolitiskt beslut” liknade de breda överenskommelser som av tradition finns i riksdagen i försvarsfrågan samt kring vårt pensionssystem.

Även om nu IVA-projektet närmar sig sitt slut, så släpper vi inte innovationsfrågorna. I stället planerar vi för ett nytt projekt. Detta ska arbeta för att implementeringen av det vi nu föreslår blir effektiv på såväl nationell som regional nivå. Att stärka innovationskraften är inte bara en stor möjlighet för Sverige, det är en nödvändighet för framtida jobb och välfärd.

Björn O. Nilsson, vd