Fler måste våga bli entreprenörer

Ska Sverige även i framtiden vara en konkurrenskraftig spelare i den globala konkurrensens elitserie måste fler våga starta företag med ambitioner. Vi behöver entreprenörer med nya affärsidéer och även så kallade intraprenörer som är benämningen på entreprenörer som verkar inom existerande bolag.

För mig är det självklart att vi klarar detta. De traditionella svenska industribolagen har ju lyckats med framgångsrik förnyelse i snart hundra år. Lite yngre giganter, som Ikea, H&M och Securitas har också de fina meriter. Även om den historiska resultatlistan är imponerande måste vi inse att det tar tid att bli en världsspelare.

Därför är det nödvändigt att fler driftiga personer får bästa möjliga förutsättningar att starta nytt eller utveckla det befintliga. Annars går det galet med välfärden.

De stora företagen har fortfarande viktiga roller att spela. Inte bara genom fortsatt egen förnyelse, utan också genom att stödja innovativa underleverantörer och avknoppade företag. Sverige måste dessutom vara så förmånligt för storbolagen att de väljer att förnya sig här.

Naturligtvis är det inte de stora bolagens ansvar att vitalisera det svenska näringslivet. Till det behövs, som sagt, fler entreprenörer med fler nya företag.
Trots att det sett illa ut med nyföretagandet så visar glädjande nog statistik från nyföretagarcentrum och Bolagsverket att antalet nystartade företag ökade med 30 procent under januari i år jämfört med samma månad föra året.
Men hur ska vi få än fler att inse att de kan och vågar bli entreprenörer? Ingen har väl någon mirakelmedicin, men vi måste arbeta kontinuerligt för att skapa en kultur med entreprenörskap och innovation.

Givetvis måste det finnas morötter för de som vågar. Det ska löna sig att ta risken. Kunskap om vad entreprenörskap och företagande innebär är förutsättningar. Fler coacher som kan stötta kan vara ytterligare inslag.
 
Men teoretiska kunskaper hämtade ur böcker om entreprenörskap kan vara mer avskräckande än lustskapande, enligt ny forskning från USA. Learning by doing är bättre. Erfarenheter exempelvis från Ung Företagsamhet, UF, pekar på det. De som under sin gymnasietid drivit ett UF-företag är i betydligt större omfattning än andra företagare senare i livet.

Vid de flesta universitet och högskolor finns i dag entreprenörskapsutbildningar. Uppläggen och inriktningarna varierar. Inkubatorer för de studenter som vill pröva på allvar är ingen unik företeelse.
Högskolan i Jönköping satsar på bredd. De som vill får pröva att få igång ett företag. På Chalmers väljer man noga dem som ska få gå vidare. Jönköpings modell skapar förstås fler företag, men Chalmersstartade företag överlever procentuellt sett bättre. På sikt blir det ekonomiska utfallet ändå jämförbart mellan dessa bägge principer.

Sedan 2009 har Skolverket regeringens uppdrag att stimulera arbetet med entreprenörskap i skolan. Det är bra att ansvaret numera är uttalat och sammanhållet. På verkets webbplats finns följande: ”Entreprenörskap i skolan är lika mycket ett pedagogiskt förhållningssätt i klassrummet som det är kunskap om egenföretagande. Det handlar om att bevara och utveckla elevers inneboende nyfikenhet, initiativförmåga och självförtroende redan från tidiga år. Det handlar om att fostra barn så att de kan skapa och våga, i alla livets delar.”
Stannar det inte vid fina ord så kan vi alla vara lugna. Ingenting kan vara viktigare än att stimulera till entreprenörskap hos unga människor.

Björn O. Nilsson, vd