Universiteten är framtidens turbo

(Publicerad 2010-02-09)

Stentuff global konkurrens och finanskris har ruskat om invanda ekonomiska sanningar. Var och hur tillväxt och välstånd skapas på klotet är inte längre huggit i sten. Även om finansminister Borg anar en gnutta ljus i tunneln så är förutsättningarna för gamla Sverige inte längre vad de var för några decennier sedan. Globaliseringen innebär för småländer såväl större hot som större möjligheter, enligt Globaliseringsrådets rapport förra året.

Jag tror naturligtvis inte att Sverige ska bli det det var, för att travestera nationalsången. Vår etablerade förmåga till nyskapande – innovation – är dock något som ska vårdas ömt. Och trimmas med turbotillsats.
Nycklarna till hur detta ska gå till finns på våra universitet.
Deras betydelse för vår framtid kan numera inte överskattas. De är helt enkelt ovärderliga komponenter i det som ska skapa en positiv framtid.
Universitet och högskolor har många uppgifter. Studenter ska få en gedigen utbildning, forskare ska forska fram framtiden. Och allt ska ske i samverkan med resten av samhället i den så kallade  tredje uppgiften. Ingen mager agenda!

Men för att klara allt detta måste universiteten vara nyskapande. Elfenbenstornens tid är förbi. Lärosätenas roller och villkor behöver mejslas fram än mer. De måste ju veta vad vi förväntar oss av dem och vad de kan förvänta sig av oss som inte får lönekuverten från den akademiska världen.
En förutsättning för att de ska kunna leverera det vi hoppas och behöver är exempelvis att deras ställning blir betydligt mer självständig än nu. Autonoma lärosäten har IVA ivrat för under många år. Den som inte är fri kan inte själv staka ut sitt öde. Att universitet och högskolor är statliga myndigheter är ganska korkat om man tänker efter.
Statens roll bör rimligen vara beställarens. Då blir kvalitets- och kvantitetskrav tydligare. Ökad konkurrens mellan universiteten borde ge vassare enheter.
Daniel Tarschys utredning om just autonoma universitet och Sigbrit Frankes om lärarutbildningen måste diskuteras färdigt och leda till beslut snarast så att vi kan gå vidare.

I omvärlden ser man också över universitetslandskapen. Danmark har förändrat och i Finland invigdes nyligen Aaltouniversitetet efter stora universitetssammanslagningar i Helsingfors. I både Finland och Danmark inser man att de synergier som uppstår när kompetens från olika områden samlas till en kritisk sammanhållen massa, istället för att plottras bort, är en rationell framtidsväg.
I Sverige är förändringarna, än så länge, inte så stora. Linnéuniversitetet, hopslagningen av Högskolan i Kalmar och Växjö universitet, är förstås en nyskapelse som jag önskar lycka till.
Men kanske borde vi skapa vad som kan bli ett universitet i världsklass även av huvudstadens lärosäten? Redan finns åtskilligt av samverkan mellan Stockholms universitet, Karolinska Institutet, KTH, Konstfack och Handelshögskolan. Potentialen hos en gemensam organisation för några av dessa är hög. Frågan har diskuterats förr i en annan tid. Fast finns behovet? Det borde vi nu penetrera och väga för och emot på guldvåg.
Det är ju trots allt universitetens forskning och utbildningsinsatser som ska fixa så att nuvarande och kommande svenskar av hela hjärtat och med självklarhet i rösten fortsätter att sjunga: Jag byter Dig ej, mot allt i en värld....
Björn O. Nilsson, vd

Läs mer ur senaste IVA-aktuellt här.