Vad är egentligen Tjänstesektorn?

Mot slutet av förra seklet skulle Den Nya Ekonomin revolutionera tillvaron. Kommer ni ihåg? Ve den som inte hängde med. Men när upphetsningen lagt sig och riskkapitalister plåstrade om såren efter bubblan som sprack insåg de flesta: Den nya ekonomin var inte så mycket de nya teknologierna utan snarare nya snabba affärs- och transaktionsmodeller! Många baserade på internet.
Nu är tjänsteproduktion framtiden. Och visst, tjänster är ett snabbt, mycket snabbt, växande segment inom näringslivet. Sedan 1990 klassas tre av fyra nya arbetstillfällen i Sverige som just tjänster. Det är ju strålande. Google är ett exempel på hur nya typer av tjänsteinnovationer kan leda till tjänsteexport. Omsättningen är imponerande och vinsterna häpnadsväckande. Internet är helt klart en möjliggörare för nyskapande tjänsteföretag. Toontrack Music i Umeå, ett gäng unga grabbar som säljer trumljud(!) via nätet, är ett annat framgångsrikt exempel – om än så länge i mindre skala.

Men jag anser ändå att vi måste reda ut begreppen samtidigt som vi uppmärksammar våra framtida tjänstehjältar. Det är sällan som vi ser rena tjänsteföretag, oavsett bransch, ambition eller kunderbjudande som fungerar utan hårda varor. Det är istället i gränsytan mellan varor och tjänster som det allra mest spännande händer. De stora företagen vet detta. Ericsson får numera en allt större del av sin omsättning från tjänster och service, men deras högst kvalificerade tjänsteutbud förutsätter världsledande fysiska produkter. Vår industribas i Sverige kan alltså vara en jättemöjlighet att hitta nya tjänstemöjligheter kopplade till våra traditionella industriprodukter.
Så vad är en vara? Och vad är tjänst? Finns det alls någon större mening med att skilja dem åt?
Nej, tjänsteinnovationer kan vara nya kvalificerade affärsmodeller, nya sätt att erbjuda sin unika kunskap till nya och gamla kunder, och ibland ett annat sätt att organisera arbetsmarknaden. Eller för den delen att strukturera branscher. Den bokförare som slutar på det stora bolaget för att i egen regi göra samma sak åt sin förre arbetsgivare hamnar i tjänstesektorn. Men så statisk är inte tillvaron. Den nyblivne bokföringsföretagaren kan efter ett tag komma på att hon kan sälja sin kunskap till andra än sin huvudkund – också. Och då kan det börja det hända saker. Typ expansion.

Jag är övertygad om att vi inte ens sett början av vad modernt utformade, ofta internetbaserade, tjänstebaserade företag kan komma att erbjuda. Ingen tror väl på allvar att Google är det sista exemplet? Globaliseringen och en åldrande (men pigg och köpstark) befolkning som ställer krav borde rimligen höra till två faktorer som spelar nyskapande tjänstebaserade företag i händerna.
Men för att kunna tillgodogöra sig de nya trenderna gäller det att inse att all form av stuprörstänkande är passé. Det som ska bli något verkligt nytt med snabbväxande förtecken måste förena kunskap från mängder av områden; inom varor och tjänster i förening.
Därför är jag glad över att IVA har beslutat att förena insikter och expertis från företagen i vårt Näringslivsråd med den i alla våra akademiavdelningar för att dra igång IVAs Tjänsteinitiativ. I denna tvärgående verksamhet ska vi driva hur kunskapsintensiva tjänster kan bidra till fortsatt innovativ tillväxt.
Tjänsteinitiativet tas redan emot med öppna armar av näringsdepartementet. Där pågår arbete med att utveckla en svensk tjänsteinnovationsstrategi. Den ska presenteras redan i sommar. Jag är säker på att IVAs initiativ kan bidra med väsentliga pusselbitar. Det vi ser nu är bara början.

Björn O. Nilsson, vd