Svensk ägarmodell snart mest ett minne

Globalisering förändrar ägarbilden i svenska företag. Långsiktiga ägardynastiers inflytande ersätts av utländskt dotterbolagsägande, private equity och kapitalstarka institutioner.
Det hävdar Magnus Henrekson, vd för Institutet för Näringslivsforskning.

(Publicerad 2008-10-07)

Tillsammans med Ulf Jakobsson, adjungerad professor vid Internationella handelshögskolan i Jönköping, har Magnus Henrekson författat rapporten Globaliseringen och den svenska ägarmodellen. Uppdraget, som tillkom på initiativ av Globaliseringsrådet, diskuterades i början av september vid ett möte arrangerat av IVAs avdelningar för Ekonomi respektive Företagande och arbetsliv.
Magnus Henrekson konstaterade att det sedan år 2002 är fritt fram för många typer av ägare. Regelverket är marknadsliberalt, men skattemässigt diskrimineras det privata företagsägandet.

Alla ägare har förstås inte lika mycket att säga till om. Systemet med olika röststarka aktier (A och B) var starkt under 1990-talet. Mot slutet av decenniet fanns, bland annat därför, ett fåtal rika kapitalister, med stort ägarinflytande.
De starka ägardynastierna tappar emellertid mark.

Numera, i de bolag som är på väg att introduceras på börsen, är aktier med olika röststyrka mindre vanliga. De potentiella aktieköparna vill ha makt i paritet med sin insats.
Pensionsfonderna, med staten i bakgrunden, får emellertid allt större inflytande. Detta är inte problemfritt. Magnus Henrekson ansåg att fonderna borde vara betydligt mer långsiktiga i sina placeringar än de faktiskt är. Men fondernas uppgift är å andra sidan inte att leda företag. De ska förvalta kapital på bästa sätt.

Tomas Nicolin, som är vd för Alecta, påpekade att institutionerna ändå inte undgår sitt ägaransvar när de blivit stora ägare i ett bolag. Insatsen inskränker sig dock till att medverka i de valberedningar som utser bolagens styrelseledamöter.
Han ansåg att aktier med olika röststyrka fyller en funktion för just institutionella ägare. ”Kommandosystemet” blir tydligare. Han hade däremot svårt att acceptera att ägare av A-aktier får högre utdelning.
Magnus Henrekson förutsåg fler affärer utanför börsen och att svenska bolag blir dotterbolag till utländska. VWs köp av Scania är ett exempel.
För att skapa dynamik i företagsvärlden efterlyste han nya ägarfamiljer med privata förmögenheter.
Sådana finns faktiskt, hävdade Gabriel Urwitz, grundare och ordförande för private equitybolaget Segulah.
– Utvecklingen de senaste 20–30 åren har varit positiv. Trots höga skatter existerar nya förmögenheter och ägarfamiljer.

Inte särskilt förvånansvärt framhöll Gabriel Urwitz private equity som en effektiv ägarform med en väl fungerande styrningsmodell.
Han liksom Magnus Henrekson ansåg att den tillsammans med institutionellt respektive utländskt ägande kommer att fortsätta att öka sitt innehav i svenska bolag.
Om inte det svenska skattetänkandet genomgår en veritabel metamorfos vill säga.
/Pär Rönnberg 08-791 29 79 pr@iva.se