Historik

IVA är Sveriges näst yngsta kungliga akademi, samtidigt som det är världens äldsta ingenjörsvetenskapsakademi, grundad 1919.

Orsaken till den sena födelsen är att ingenjörsyrket inte började få ett allmänt erkännande förrän i slutet av 1800-talet. Det uppstod då ett behov av att manifestera betydelsen av teknisk forskning, i kamp med den etablerade akademiska forskningen.

Föregångare till IVA var Sveriges Industriförbund, bildat 1910, och Kommerskollegiets industribyrå, som startade sin verksamhet 1912. Men det var först när bränsleproblemen under mitten av första världskriget blev akuta som planerna på en ingenjörsvetenskapsakademi tog fart.

En helt avgörande händelse var när högerledaren Arvid Lindman i en motion 1916 i riksdagen föreslog att man skulle inrätta ett statligt forskningsinstitut för kraft- och bränslefrågor. Riksdagen reagerade positivt och remitterade i vanlig ordning ärendet till ett antal administrativa instanser, bl a Kommerskollegium.

Men på Kommerskollegiets industribyrå satt redan en kommitté och arbetade med bränslefrågan, särskilt användning av torv. Helt oberoende av Arvid Lindmans förslag hade kommittén kommit på idén att inrätta ett bränsleinstitut.

Chef för industribyrån var Axel F Enström. Han kom så småningom fram till att ett statligt institut inte var den lämpligaste formen, eftersom detta kunde komma i konflikt med bl a Vattenfalls verksamhet. Dessutom borde man utvidga verksamhetsområdet till att omfatta teknisk-vetenskaplig forskning över huvud taget.

Med denna bakgrund är det kanske inte svårt att förstå att inrättandet av en ingenjörsvetenskapsakademi låg nära till hands. Det konkreta förslaget kom i en skrivelse från Kommerskollegiet den 16 mars 1918. Riksdagen tillstyrkte.

Sedan gick det undan. Den 24 oktober 1919 förordade regeringen preses, vice preses och verkställande direktör. En ingenjörsvetenskapsakademi var född.

IVAs förste verkställande direktör blev den tidigare nämnde Axel F Enström.