Kommerserådet Axel F Enström (1919-1940)

Kommerserådet Axel F Enström (1875–1948) var den som tog initiativet till skapandet av IVA och hennes verkställande direktör från starten 1919 ända till 1940.

Enström växte upp på Regeringsgatan 89 i Stockholm och var äldste son till instrumentmakaren Johan Fredrik Enström och hans hustru Anna, född Wesström. Fadern hade ett mycket fint musiköra och hans huvudsakliga arbetsuppgift var att slutjustera pianon före leverans. Enström hade en bror, Johan, född 1878, och en syster, Ellen, född 1886.

Enström visade sig tidigt vara mycket studiebegåvad, studerade vid Högre Realläroverket och tog redan 1891, vid sexton års ålder, studentexamen som privatist i Nya Elementarskolan. Han fick bl a högsta betyg, stort A, i fysik och kemi.

Hösten 1891 kom Enström in på Kungl. Tekniska Högskolan i Stockholm, och valde från andra läsåret den mekaniska inriktningen. Under studietiden på KTH var Enström tvungen att arbeta för uppehället, framför allt som informator och lärare. Men han hann också medverka med teckningar och text till Blandaren och var en tid redaktör för tidningen.

År 1894 – bara 19 år gammal! – tog Enström sin civilingenjörsexamen med goda betyg. Han fortsatte sedan studierna och blev snabbt lärare vid KTH, och som sådan var han som regel yngre än studenterna. Enström intresserade sig allt mer för elektroteknik och sökte bl a två professurer i ämnet, dock utan att få någon av tjänsterna. År 1902 avlade han fil lic- examen vid Uppsala universitet.

Vid sidan av studierna och undervisningen arbetade Enström med allehanda uppdrag. År 1901 blev han t ex inspektör för elektriska anläggningar i Stockholm, ett förordnande som han uppehöll ända till 1939.

År 1902 dog fadern och Enström fick överta rollen som familjeförsörjare.

Detta gjorde att planerna på en disputation skrinlades och Enström beslutade sig för att arbeta praktiskt som ingenjör. Lämpligt nog blev han 1903 erbjuden att träda in som delägare i Elektriska Pröfningsanstalten. Han accepterade med glädje och var 1903–12 chef för den elektriska avdelningen av Tekniska Högskolans materialprovningsanstalt, som var inhyst hos Elektriska Pröfningsanstalten.

Under tiden vid Pröfningsanstalten publicerade Enström tillsammans med Gunnar Dillner en avhandling om kisel- och aluminiumlegeringar som användes för framställning av plåt. Avhandlingen belönades med den prestigefyllda Carnegiemedaljen.

Enström reste nu över hela världen och studerade kraftverk och annat med bäring på elektroteknik. Vid världsutställningen i St Louis i USA år 1904 var Enström t ex med om att bilda ”The International Electrotechnical Commission” (IEC) och blev så småningom dess president (1930–35).

Arbetet på Pröfningsanstalten innebar täta kontakter med Kungl. Kommerskollegium och dess tjänstemän. År 1916 blev han erbjuden och accepterade en tjänst som byråchef för industriella frågor vid Kommerskollegium.

År 1919 var det så dags för Enström att tillträda som förste VD för IVA (se länken ”IVAs födelse”).

Under Enströms kraftfulla ledarskap utvecklades IVA till en stark organisation med koppling till svensk forskning, näringsliv och myndigheter. De frågor som dominerade Enströms tid rörde framför allt kraft- och bränsleforskning (torv, skiffer, trä, träkol och tjäror), men också byggnadstekniska undersökningar.

Om Enströms familjeliv kan sägas att han år 1908 gifte sig med den 18 år äldre Anna Rahm. Hon hade tidigare varit gift med grosshandlare N O Rydén och Enström lärde känna henne redan under sin tid som informator hos familjen Rydén sexton år tidigare.

Som person var Enström kraftfull både i utseende och när han yttrade sig. Han hade lätt att uttrycka sig i tal och skrift och var också en begåvad tecknare. Enströms var inte impulsiv och hans åsikter var som regel mycket väl genomtänkta. Han lyssnade på andras åsikter och när han till slut hade bestämt sig för en handlingsplan presenterade han den på ett lättbegripligt sätt och genomförde den lugnt och målmedvetet. Många har använt ordet ”katalysator” för hans sätt att verka.

I den årliga presentationen ”Framsteg inom forskning och teknik” fick Enström användning av sin talang att förklara svåra tekniska processer på ett enkelt sätt. Samtidigt gjorde hans entusiasm och auktoritet att åhörarna tog till sig budskapet.