Enligt IVAs stadgar ska den verkställande direktören vid akademiens Högtidssammankomst i oktober hålla ett föredrag om framsteg inom forskning och teknik. Tonvikten har legat på svensk forskning, men epokgörande insatser i andra länder har också uppmärksammats.
Fram till och med 1995 publicerades också en årsbok om framsteg inom forskning och teknik, internt kallad Fifot (i pluralis Fifötter). Den var mer omfattande än högtidstalet och engagerade stora delar av IVAs personal, framför allt redaktionen och teknikhandläggarna.
Här några exempel från årsböckerna, med kommentarer i kursiv stil.
1982: Magnetisk resonanstomografi – den senaste tillämpningen
I artikeln berättas om en ny metod som används för att framställa bilder av människans inre. Principen är att man utsätter kroppen för ett kraftigt magnetfält och får då radiofrekventa signaler från väte i kroppens vattenmolekyler. Dessa signaler absorberas av en del av väteatomerna, som övergår till ett högre energitillstånd.
När den pålagda radiosignalen upphör, återgår väteatomerna till det lägre energitillståndet. Den överblivna energin utsänds som en karakteristisk radiosignal, som man registrerar.
Den stora fördelen med den nya metoden är att man snabbt kan skapa en tredimensionell bild av kroppen. Bilden visar vattenfördelningen, och den varierar mellan sjuk och frisk vävnad. På så vis kan man t ex lokalisera tumörer och underlätta valet av behandlingsmetod.
Metoden kallades år 1982 för MRT, vilket stod för Magnetic Resonance Tomography. I dag är den en rutinmetod som används över hela världen under namnet NMR, dvs Nuclear Magnetic Resonance.
1985: Bläckstråleskrivare
Vid Institutionen för elektrisk mätteknik på Lunds Tekniska Högskola har man konstruerat en färgplotter. Den består av tre bläckstråleskrivare som skriver med rött, gult respektive blått bläck.
Bläcket förses med en svag elektrisk laddning, som gör att bläckstrålen kan styras i olika riktningar med hjälp av elektriska signaler.
Själva plottern består av en motordriven trumma som transporterar papperet, en dator samt en bläckstråleenhet som är rörlig på en skena.
Instruktionen till plottern ges från en magnetbandstation. Bilden byggs upp av kvadratiska bildelement på 0,2x0,2 mm, vilket ger en ganska grovkornig bild.
I dagens bläckstråleskrivare är upplösningen 2-3 gånger bättre. Plottern från 1985 var nog en ganska stor anläggning i jämförelse med dagens bläckstråleskrivare, som vi kan ha på skrivbordet och inte kostar många kronor.
Det är bara bläckpatronerna som är dyra.
1990: Det trådlösa samhället
Ficktelefonen kan komma att ersätta lokaldelen av den fasta trådtelefonen, om mobiltelefonin tilldelas tillräckligt frekvensutrymme i det världstäckande intelligenta nät som kommer att finnas i slutet av 90-talet.
I bostadsområden kan flera hushåll gå samman om en gemensam basstation. En sådan station kan ersätta ett sort antal enskilda abonnemang.
I bilen kan ficktelefonen från bostaden eller kontoret sättas in i en kassett, som ansluter högtalare och mikrofon så att man kan använda telefonen utan att ta händerna från ratten. Särskilda mobilkommunikationsnät kommer i framtiden att ta hand om både trafikinformation från en trafikledningscentral och telefonsamtal till och från bilen.
IVA var onekligen klarsynt år 1990. Alla profetiorna har ju infriats. Även om man inte använde de moderna termerna mobil och Internet.
1993: Sidokollisionsskydd, UV-strålkastare och smarta körkort
Under rubriken ”Nya, säkra och miljöanpassade fordon” tog man i Fifot 1993 upp det sidokollisionsskydd som utvecklats av Autoliv.
Vid en krock från sidan (inte vid lättare parkeringsskador) reagerar en pyroteknisk sensor och fyller på 7–8 millisekunder krockkudden med gas.
Under samma rubrik finner man också UV-strålkastare för bilar. Dessa har större räckvidd än vanliga strålkastare. Man ser vägskyltar tidigare och kläder av syntetmaterial fluorescerar i UV-ljuset, liksom pälsen på vissa djur.
Det nämns att Vägverket utrustat 100 km vägar med fluorescerande vägmarkeringar för att testa de nya UV-strålkastarna.
År 1993 var det också aktuellt med smarta körkort. Tanken var att kortet skulle kunna användas för att starta bilen, under förutsättning att körkortet hade behörigheten för detta inprogrammerad. Om någon stjäl kortet kan man via en kodad radiosignal slå av tändningen och bilen går inte att starta på nytt.
Sidokollisionsskydd är i dag nästan standard över hela världen. Och UV-strålkastare kan man normalt få som extrautrustning.
De smarta körkorten är inte riktigt färdigutvecklade ännu och kommer kanske inte att fungera på det sätt man tänkte sig år 1993. Men det är nog bara en tidsfråga innan vi lite till mans har ett kort som inte bara kan starta bilar utan också uträtta en massa andra nyttiga saker.