Men i skriften från 1969 ingår också förutsägelser om teknikens utveckling under de närmaste 50 åren, dvs 1969–2019. Dessa är sammanställda under ledning av IVAs dåvarande verkställande direktör Sven Brohult.
I dag kan vi kanske inte säga att vi har facit i handen, men vi har hyggliga möjligheter att bedöma tillförlitligheten hos förutsägelserna. Och vi ska här ge några exempel på dåtidens gissningar om framtiden och utfallet.
När det gäller elementarpartikelfysiken så såg man två möjliga utvecklingsvägar. Antingen skulle man undan för undan hitta nya elementarpartiklar eller så hade det man kallade för ”atomismen” kommit in i en återvändsgränd. IVA trodde mest på det första alternativet (rätt!) och talade mycket om den svaga och starka växelverkan, som än i dag fångar forskarnas intresse.
En intressant mening finner man i avsnittet om halvledare: ”Forskning inom halvledarområdet kommer troligen att medföra upptäckten av nya fenomen som kan komma till teknisk användning.” Föga anade man hur stor användning man skulle få av dessa fenomen i datorer!
Supraledning vid rumstemperatur borde inte vara omöjlig, tyckte man. Och vad sägs om: ”Bland de mera fantasifulla (förslagen) är att konstruera svävare som flyter fram över supraledande vägar”. Om vi byter ut det sista ordet mot ”järnvägar” så är förslaget inte alls så fantasifullt i dag och kanske vardag år 2019.
Cellulosa- och papperstillverkning kommer att bli mer datoriserad, vilket onekligen är sant. Man var bekymrad för papperets framtid, något som visat sig vara obefogat. Dessutom nämner man mer i förbigående att metoderna kommer att bli mer miljövänliga, och där underskattade man nog intresset för miljöns betydelse. Och av syntetiska fibrer skulle man nog kunna tillverka lakan, handdukar och gardiner. Det blev nog en hel del annat också.
Bilarna skulle få fler plastdetaljer, och det blev inte bara detaljer.
Om telekommunikationerna säger man bl a att ”Den följande 50-årsperioden kommer att präglas av fortsatt miniatyrisering”. Så sant. Men fiberoptik nämns inte alls. Glasfibrer fanns visserligen 1969 men man insåg inte deras kapacitet för dataöverföring. Man hade däremot en övertro på koaxialkablarnas utvecklingsmöjligheter och räknade med att de skulle lösa alla våra kommunikationsproblem.
Mobiltelefoner fanns redan, även om de knappast var bärbara, utan placerades i bilar. Förhoppningarna sträckte sig inte längre än till att man skulle kunna kontakta andra bilar via mobiltelefon.
Det är lätt att i efterskott le åt yttranden som ”Måhända kommer om telex blir mera allmänt, exempelvis en telexapparat i varje hushåll, brevskrivandet att få en renässans”.
Få äro de hushåll som i dag har en telexapparat.
Men egentligen var tanken inte så dum. Man förutsåg att vi skulle kunna betala räkningar och göra inköp och försäljningar via telex. Och man skrev: ”Om 50 år kommer varje hushåll att var inkopplat på ’telefonnätet’ med en koaxialkabel med sådana överföringsegenskaper att denna kan överföra både ljud- och bildinformation i vidare bemärkelse”.
Och det här avsnittet är rent häpnadsväckande: ”Ett kabelnät som tillåter överföring av bredbandig information kan också utöver telex- och telefontjänster även överföra bilder som levereras i tryckt form i hemmet. Sålunda skulle i varje hem finnas en apparat, som förmår lämna tryckta meddelanden, exempelvis tidningssidor, kopior av boksidor från bibliotek, ritningar etc, lika väl som man från sin terminal förmår sända sådana meddelanden till annan abonnent efter vanlig uppkoppling på sin telefon”.
Är inte detta en beskrivning av Internet? Även om signalerna överförs på annat sätt och ”telefonnätet” nu är globalt, billigt och extremt lättåtkomligt. De överföringsegenskaper som nätet har i dag skulle man nog inte ens ha förstått år 1969.
”Många möten och sammanträden kommer att ersättas av en telefonkonferens, där även bildöverföringsmöjligheterna kan utnyttjas.” Finns redan i dag.
Automatiska larmsystem blev det precis som man spådde och man prickade också att avläsning av el- vatten- och gasmätare skulle ske automatiskt genom överföring av data via telenätet.
Men direkt efter detta kommer en överraskning. Det står faktiskt: ”… om inte dessförinnan förbrukning av el, gas och vatten är en allmän rättighet som bekostas av allmänna medel.” I dag är t ex el intet något som bekostas av allmänna medel. Knappast heller år 2019.
Kommunikationssatelliter hade redan börjat skickas upp via organisationen Intelsat och man förutspådde djärvt direkta signaler till hushållen. Men inte precis i den omfattning som vi nu har.
IVA diskuterade också år 1969 vilket språk man skulle använda när hela världen kunde nås med teknikens hjälp. Man kan ana en vag rekommendation för ett syntetiskt språk, något som inte är aktuellt längre.
När det gäller transporter så insåg man att framtidens bil skulle vara uppbyggd av lätt utbytbara moduler. Hoppet stod till Wankelmotorn som ersättning för Ottomotorn, men där har det gått trögt.
”Låsningsfria bromsar blir säkert standardutrustning”, heter det. Förvisso har det blivit så. ”Automatisk styrning av fordonen, reglering av deras inbördes hastigheter och avstånd är i dag med tillgång till elektronik, servoteknik och datorer ingen utopi men kräver mycket stora investeringar” var ovanligt framsynt.
Elbilar skulle nog bli vanliga i stadstrafik, och på den vägen är det. Däremot sägs inte ett ord om alternativa bränslen, men det kan bero på att miljömedvetandet vid den tiden inte var lika stort som i dag.
Mycket transporterande skulle ske genom rörledningar, trodde man. Så har väl inte blivit fallet, om man undantar transport av information.
Förutsägelserna för järnvägens utveckling är på pricken. ”Vi kommer nog se fram mot ett slags hybridjärnvägar, där fordonen kommer att vara ett mellanting mellan flygplan och nuvarande tåg och bilar.” Dessutom nämner man möjligheten att låta vagnskorgarna luta i kurvorna. Med sådana tåg skulle man kunna köra sträckan Stockholm–Göteborg på 2 timmar och 30 minuter. En hygglig beskrivning av X2000, eller hur?
Flyget skulle utvecklas mot överljudsfart och sådana flygplan skulle gå i reguljär trafik på interkontinentala linjer. Här har man kanske varit lite för optimistisk. Och man nämner också en möjlig utveckling av VTOL-plan, alltså sådana som startar och landar vertikalt. Därav blev intet.
År 1969 var det inne med rymdfärder. Det kan kanske förklara den överdrivna optimism man hyste inför människans erövring av rymden. ”Omkring 1985 besöker den första människan Mars. Baserna på månen har byggts och används för att utvinna vatten, syre och kväve för människornas uppehälle och väte att användas som bränsle och drivmedel.” ”Försök görs för att utnyttja kärnenergi som drivkraft för raketer.”
Förutsägelserna när det gäller användning av satelliter är träffsäkra. Man talar om teletrafik, väderleksobservation och -prognoser, kartläggning av jordens naturtillgångar, upprättande av kartor, geodetiska mätningar, navigering, övervakning och spaning.
Sammanfattningsvis kan man säga att prognoserna är hyggliga, med ett par undantag. Man underskattade grovt utvecklingen av telekommunikationer – men det gjorde alla andra också – och överskattade satsningen på rymdfärder.
Det bör understrykas att prognoserna gällde fram till år 2019. En inte alltför vågad gissning är att avvikelserna då är större, särskilt när det gäller telekommunikationer.
Frågan är om IVA i dag skulle våga göra prognoser för ett så långt tidsperspektiv som 50 år framåt.