Forsknings- och innovationsframsyn
Bakgrund

Inför de två senaste forskningspropositionerna har bl.a. Teknisk Framsyn använts som  ett underlag för att peka på tänkbara framtidstrender och forskningsprioriteringar för framtiden. Nästa forskningsproposition är planerad till år 2008. Inför denna kan en ny framsyn vara plattformen för en dialog, mellan å ena sidan IVA och VINNOVA som projektets huvudaktörer, och å andra sidan en bredare krets av innovationssystemets aktörer. Fokus i arbetet bör vara på nyckelfrågor i det svenska innovationssystemet samt vilka forsknings- och innovationspolitiska mål m.fl. insatser som behövs för att säkerställa ett internationellt sett konkurrenskraftigt innovationssystem som medverkar till att svensk forskning bidrar till olika samhällsmål.

I en öppen global värld där allt fler människor kommer in på en gemensam marknad blir konkurrensen inom såväl produkter som tjänster allt hårdare. Detta gäller också för kunskapsproduktionen i form av forskning och utbildning. Tiden är förbi för när Sverige själv i lugn och ro kunde sätta en egen agenda och utveckla samhället i egen takt och på eget sätt. Med globaliseringen följer att villkor och förutsättningar jämnas ut mellan länder där den som utför sitt arbete på bästa sätt till bästa pris vinner. Detta gäller i allt högre grad också forskning och utvecklingsarbete.

Omfattningen av högre utbildning och forskning har ökat kraftigt världen över. Idag finns det mer är 80 miljoner studenter i världen och det finns också mellan tre och fem miljoner lärare på universitet och högskolor. Världsbanken beräknar att ca $ 300 miljarder läggs varje år på universitets- och högskolesystemet. Även om många företag i Sverige behåller nivån på forskningen i här så är det allt fler företag som lägger sina utökade FoU-satsningar i andra länder som USA, Kina och Indien.

Allt fler länder ställer sig i ledet av nationer som ska bli kunskapsekonomier och vinnare genom ökad kunskap och forskning. I detta race hamnar Sverige, trots stora satsningar, relativt sett längre bak i ledet eftersom många länder satsar allt mera. För Sveriges del innebär detta att staten till år 2010 måste satsa 3,5 miljarder kr mer per år än idag på forskning för att behålla samma anslag/BNP som idag (givet dagens tillväxttakt). Det räcker alltså inte med att vara bra, man måste hela tiden bli bättre. För att nå enprocentsmålet behövs ännu större anslag.

Många vill att Sverige, liksom de flesta andra länder, ska vara ett land där kunskap bidrar till tillväxt - vi ska vara ett kunskapssamhälle. I detta är universitet och högskolor en central aktör som nu står inför en stor utmaning. För att lyckas med detta måste vi i Sverige skapa FoI-miljöer som genom sin attraktionskraft förankrar de globala företagen i det svenska innovationssystemet.

Det svenska högskolesystemet kan sägas bygga på två paradigm, Humboldtuniversitet och ”Slöjdskolan”, det vill säga skolor som startades för att utbilda läkare, ingenjörer med flera yrkesmän. Dessa paradigm har olika grundläggande mål. Humboldts tankar fokuserar på analys, målet är kunskap medan teknikvetenskap fokuserar på användning. För att få maximal utväxling av forskningssystemet behövs båda dessa perspektiv, och de behöver också samspela.

Företag finansierar generellt sett ytterst lite inomvetenskaplig forskning och universiteten satsar mindre på efterfrågedriven forskning. Men givetvis finns samtidigt båda typerna av forskning på både universitet och mer yrkesinriktade lärosäten.  Det kommer bli allt viktigare att samhället kan tillgodogöra sig och tillämpa forskningsresultat, både i företag och för att lösa samhällsproblem, i ökad omfattning, än vad som är fallet idag.

Situationen för forskning och utbildning har förändrats de senaste åren. Antalet lärosäten har ökat liksom antalet studenter. Forskning bedrivs idag vid de flesta lärosäten samt vid ca 25 forskningsinstitut. 14 högskolor saknar vetenskapsområde och saknar därmed även rätten att själva examinera doktorer. Forskningsmedlen har inte ökat i samma takt som högskolan byggts ut med ett nästan fördubblat antal studenter under senaste decenniet. Dessutom har finansieringen spridits på allt fler personer och projekt vilket leder till att för Sverige viktiga forskningsprojekt riskerar att bli underfinansierade. Idag har Sverige ett forskningssystem med för många forskare i förhållande till den finansiering som finns.

I takt med att andelen fakultetsanslag vid U o H har minskat har forskningen blivit allt mer beroende av extern finansiering från forskningsråd, EU, stiftelser etc. Extern forskningsfinansiering står idag för ca 60 % av lärosätenas forskningsmedel och för teknisk och medicinsk fakultet, beroende på område, är denna siffra i många fall högre.

Sverige behöver göra insatser för att få ut mer innovationer av den forskning som sker inom universitet, högskolor och institut. Högskolornas samverkansuppgift har hittills varit ofinansierad och haft svagt meritvärde för enskilda forskare. Det är de främsta orsakerna till att det i lärosätenas trängda situation inte fått den uppmärksamhet som uppgiften kräver. Trots att det finns ett flertal organisationer som har i uppdrag att verka för samverkan och stöd till avknoppningar förblir många av de företag som finns i teknikparker etc. fortsatt små.

Ett exempel på helhetssyn på forskning är Japan. Där finns det kanske tydligaste helhetsgreppet om varför det satsas statliga medel på forskning. All statsfinansierad forskning styrs av den s.k. basplanen för forskning och teknik som säger att staten finansierar forskning av tre skäl: för att skapa mänsklig visdom, maximera nationens möjligheter och för att skydda nationens hälsa och säkerhet. Varje sådant politiskt mål bryts sedan ned i två underrubriker vardera (som här anpassats språkligt från Japan till Sverige).

All statlig forskningsfinansiering görs för att tillfredställa ett samhällsmål. I denna mening är all forskning målstyrd. Vi bör sträva efter en svensk variant av en sådan helhetssyn.

Under senare år har ett flertal projekt och utredningar berört frågan om hur det svenska innovationssystemet ser ut och vilka brister som finns. Bland de brister som lyfts fram finns att vi i Sverige:

• Har svag finansiering av industriforskningsinstituten i jämförelse med andra länder
• Ligger under EU-snittet när det gäller medel från näringslivet till högskolorna (samtidigt som vi ligger över EU-snittet när det gäller näringslivets egen satsning på FoU)
• Har låg grad av kommersialisering och ekonomisk output av forskningsresultat, i förhållande till andelen av BNP som går till FoU.
• Har SME som står för en i internationellt perspektiv mycket låg andel av forskningen
• Svagt intresse från näringslivet för högskolan och den kunskap som finns hos forskarna
• Har endast ett fåtal universitet som hävdar sig bra i internationell konkurrens
• Har ett splittrat forskningssystem med många forskningsgrupper som konkurrerar om medel
• Har lärosäten som är internt svårstyrda
• Har forskare som ägnar allt mer av sin tid till att söka pengar 

Ett flertal förslag på åtgärder har lämnats från olika projekt och utredningar men än så länge har inte så stora insatser gjorts.  En forsknings- och innovationsframsyn kan lyfta upp de förslag som finns till en bredare dialog inför den kommande forsknings- och innovationspropositionen.