Angående Uppdrag till Högskoleverket rörande arkitektutbildningen inom högskolan m m

IVA har fått Högskoleverkets utredning av arkitektutbildning för yttrande. Verkets utredning är baserad på dels en tidigare framlagd förstudie dels en rapport från en internationell bedömningsgrupp. Utbildningsdepartementet framför i sitt missiv till remissen att de önskar få synpunkter särskilt på förslagen angående utbildningens längd och mål.

Vi begränsar oss här till vissa synpunkter på det framlagda materialet nämligen arkitektutbildningens längd och mål samt forskningsanknytning.

Arkitektutbildningens längd

Verkets utredning ansluter sig till tankar som den internationella bedömningsgruppen fört fram om utbildningens längd. Regeringen har i sin i höstas framlagda budgetproposition inte anslutit sig till dessa förslag, att utbildningen borde förlängas. Vi måste konstatera för egen del att förslagen om förlängd utbildning inte är väl underbyggda. I allmänhet kan naturligtvis alla utbildningar vinna på att göras längre i hoppet om att fler utbildnings- och övningsmoment kan ingå. Med hänsyn till arkitektyrkets omfattande krav på kunskaper och färdigheter kan argumenten bl a med utländska referenser, för en förlängning också låta bestickande. En förlängning måste dock alltid ställas mot andra krav och förhållanden som exempelvis resurstillgång och kostnader, samstämdhet mot andra utbildningar på samma nivå och liknande.

Hänvisningen till internationella förhållanden, även hos den internationella gruppen är överlag ytlig och missledande i så måtto att strukturen och det faktiska utbildningsinnehållet hos olika utbildningssystem inte närmare analyseras. Exempelvis sker ofta den på många håll i utlandet förekommande femåriga utbildningen i form av tämligen fria självstudier. Det effektiva innehållet och faktiska omfattningen hos utbildningen i olika länder eller studieinriktningar är inte närmare analyserad eller jämförd. Att en viss utbildning pågår under fem kalenderår, särskilt när den sker i form av s k fri akademi, säger ingenting om det faktiska innehållet. Det finns inte belägg för att arkitektutbildningar i Sverige skulle vara innehållsmässigt mindre omfattande eller allmänt sämre än på andra håll.

De är emellertid en viktig synpunkt att utbildningar skall vara internationellt jämförliga och konkurrenskraftiga.

Man kan vidare naturligtvis utforma arkitektutbildningar på en rad olika sätt t ex baserade på en femårig omfattning. Man måste då kunna överväga andra modeller t ex med en sammanhållen basutbildning med omfattningen 3 år exempelvis ledande till kompetens på internationellt accepterad Bachelornivå följd av mer eller mindre specialiserade inriktningar med omfattningen 1 ½ eller 2 år ledande till kompetens på internationell Mastersnivå. En sådan modell torde ansluta till internationella principer och praxis liksom även arkitektutbildningens aktuella inpassning i den svenska tekniska högskolan.

För en sådan struktur talar även argument angående anknytningen till andra svenska utbildningar bl a med inriktning på samhällsbyggnad inom de tekniska högskolorna exempelvis Väg- och Vattenbyggnadsingenjörer. Det finns i sammanhanget också anledning att överväga ett mer utvecklat system för utbildningsspecialisering och profilering mellan olika lärosäten. Utredningarna överväger dock inte några sådana alternativ utan har stannat för en viss modell på godtyckliga premisser och ett ofullständigt analyserat internationellt underlag.

I anslutning till IVAs projekt Kompetensutveckling inom samhällsbyggnad har genomförts en kartläggning och analys av arkitektutbildning hos olika länder och utbildningssystem. Det insamlade materialet är omfattande och har bara delvis redovisats i projektets särskilda rapport angående Arkitektkompetens. Vi har vissa planer att separat publicera analysen och våra slutsatser från de utländska exemplen rörande arkitektutbildning. Underlaget berör Danmark, Storbritannien, Schweiz, Nederländerna samt USA.

Sammanfattningsvis anser vi att man här inte lagt fram övertygande argument för en ospecificerad, förlängd arkitektutbildning. Vi vill istället föreslå att man prövar en internationellt gångbar utbildningsstruktur med Bachelor och Mastersnivåer med viss specialisering.

Arkitektutbildningens mål

Arkitektutbildningen bör ha som ett av sina mål att förbereda för arkitektyrket. En lämplig balans mellan grundläggande kunskap och färdighet bör eftersträvas. Utbildningens kan inte förväntas ge sådan färdighet att den skall vara en ren yrkesutbildning. Utbildningen skall dock ge grunderna för en yrkesstart och fortsatt individuell utveckling.

I arkitektyrket ingår att utforma lösningar på komplicerade problem på olika nivåer och för olika element inom samhällsbyggnad. Arkitektutbildningen måste alltså ha inslag av både analys och syntes. Det är därför konsekvent att utbildningen också skall ha som mål att öva och utveckla förmågan till att åstadkomma lösningar som tar hänsyn till helheter. Högskoleverkets skrivningar om mål för arkitektutbildningen är helt riktiga vad gäller betoningen av helhet. Arkitektutbildningen skiljer sig på denna punkt från vissa andra utbildningar, främst inom samhällsvetenskap liksom ingenjörsvetenskap även om förmåga att åstadkomma syntes och gränsöverskridande helhetslösningar blivit allt viktigare även på dessa områden.

Vi vill dock ifrågasätta verkets formulering att med en helhetssyn lösa problem. Denna formulering ger intryck av att det bara finns en enda officiell sanktionerad helhet. Det ingår i vår användning av begreppet helhet att ta hänsyn till flera faktorer och konkurrerande krav. Faktorer och krav varierar från situation till situation. En mer öppen målformulering exempelvis i termer som sammanvägning av olika faktorer till en helhet eller liknande som tar hänsyn till att helheten kan variera vore att föredra.

Som en direkt konsekvens av detta resonemang framstår verkets förslag att särskilt markera ekologiska frågor i målformuleringen som omotiverat och till och med olämpligt. Frånsett från den dubiösa innebörden hos uttrycket ekologi förefaller det mindre överlagt att tillmäta ekologi överordnad betydelse. Faktorer som ekonomi och tekniska möjligheter måste också tillmätas betydelse. Även om ekologiskt tänkande är viktigt bör det heller inte bara gälla arkitekter utan alla yrkeskategorier och utbildningsområden.

Arkitektutbildningens forskningsanknytning

Utredningarna ger inte bra underlag för förslag i vissa andra avseenden. Det tillhör de grundläggande principerna att utbildningen vid högskolan skall ges på vetenskaplig grund liksom att högskolan har som uppgift både utbildning och forskning. Utredningen för inte något kvalificerat resonemang - som bl a måste beakta att forskningen vid arkitekthögskolorna generellt befinner sig i stora svårigheter, utan landar omotiverat i ställningstagandet att yrkespraktiska behov skall överordnas vetenskapliga utvecklingsbehov när det gäller befattningsstruktur och liknande. Vi tar avstånd från denna uppfattning liksom dess spegelbild att vetenskapen är överordnad praktikens behov. Man bör mycket väl kunna åstadkomma, exempelvis som man prövat på Chalmers att inrätta parallellställda befattningar grundade på yrkesfärdigheter respektive vetenskapliga meriter. Båda slagen av kompetens behövs om arkitekter skall kunna bearbeta och tillhandahålla lösningar på allt mer komplicerade tekniska, ekonomiska, sociala liksom estetiska problem och uppgifter i samhället.

Stockholm den 30 december 1999