FlexMex2-delegationens slutbetänkande ”Handla för bättre klimat – från införande till utförande” (SOU 2005:10)

YTTRANDE M2005/1155/E Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet Enheten för energifrågor 103 33 Stockholm

FlexMex2-delegationens slutbetänkande ”Handla för bättre klimat – från införande till utförande” (SOU 2005:10)

Sammanfattning
IVA är positiv till att ett system för handel med utsläppsrätter införs för att komma tillrätta med världens utsläpp av växthusgaser. Vi anser dock, att för att detta system skall bli effektivt måste det omfatta en större del av utsläppen än de som täcks av dagens Kyoto-protokoll. De flexibla mekanismer som anges i protokollet måste dessutom få möjlighet att verka utan konkurrensstörande nationella skatter på koldioxid etc. Sverige bidrar i mycket ringa utsträckning, 0,2 % , till världens utsläpp av växthusgaser. Vi anser därför att den svenska strategin måste vara att följa med i utvecklingen i stället för att agera som något av en pilot. Vi tror att för nationen kan den senare strategin bli mycket kostsam och konkurrensstörande.

Vi anser också att regelverk av olika slag som introduceras inom klimatpolitikens område måste ha den globala problematiken som utgångspunkt.

Allmänt om klimatpolitik
IVA stöder strategin att minska världens utsläpp av de s.k. växthusgaserna, för att minska ökningen i den globala uppvärmningen, genom användning av flexibla mekanismer såsom handel med utsläppsrätter. En förutsättning för att lösa problemet med den globala upp-värmningen är emellertid att merparten av de globala utsläppen bringas under kontroll. I detta avseende är Kyotoprotokollet inte tillfyllest. Efter att Ryssland skrivit under avtalet omfattar i dagsläget Kyotoprotokollet endast 60 % av världens utsläpp av växthusgaser. Den snabba ökningen av användning av fossila bränslen i stora delar av Asien medför sannolikt att denna andel kommer att minska under kommande år. Sveriges andel av världens utsläpp av växthusgas är ytterst minimal eller ca 0,2 %. Vad vi gör i Sverige för att minska utsläpp har således en ringa effekt på världens klimat. Vi anser därför att Sveriges strategi inom klimatområdet bör vara att verka för globala överenskommelser. Vi anser dessutom att överenskommelser begränsade till enbart EU kan negativt påverka ekonomiskt betydande exportnäringar i Sverige.

Inom EU har man antagit en plan för hur de olika medlemsländerna skall minska sina utsläpp i förhållande till den nivå man hade 1990. Sverige har därutöver antagit en nationell plan för en större reduktion av växthusgaser än den som EU antagit. Detta gör åtagandet ännu mera krävande för det svenska samhället trots att effekten på det globala klimatet är försumbar. Sverige har som ett av få länder under senare decennier kraftigt reducerat utsläpp av växthusgaser. Detta har varit möjligt genom en kraftig reduktion i användningen av eldningsolja för industriella ändamål och för uppvärmning.

Skogsindustrin och stålindustrin är exempel på industrier som kan drabbas hårt om handel med utsläppsrätter orsakar stora kostnadshöjningar. Dessa industrier opererar under stark internationell konkurrens från andra industrier varav många är belägna i länder som ej omfattas av Kyotoavtalet. Olika aspekter av inverkan på Sveriges ekonomi av handel med utsläppsrätter har belysts av ITPS i ett flertal rapporter. I dessa belyses den ekonomiska betydelsen av olika mål för utsläpp av växthusgaser samt betydelsen av hur man utnyttjar handeln med utsläppsrätter och andra flexibla mekanismer. ITPS slutsats är att Sverige bör följa EU-överenskommelsen om utsläppsnivå och utnyttja möjligheterna till användning av de flexibla mekanismerna fullt ut. Härigenom erhålles största möjliga miljöeffekt till lägsta kostnad för det svenska samhället. Vi understryker vikten av en sådan strategi. Vi vill också peka på vikten av att noga följa hur övriga EU-länder lever upp till åtaganden inom klimatområdet. Erfarenheter av andra överenskommelser inom EU är inte de bästa. Inom det ekonomiska området har vi sedan ett antal år haft den s.k. stabilitetspakten i kraft. Den ursprungliga överenskommelsen på detta område har redan reviderats. Det är inte osannolikt att detta även kan bli fallet rörande klimatpolitiken. Sveriges strategi bör därför vara flexibel för att kunna anpassas till den faktiska utvecklingen inom EU för att ej utsätta vår konkurrensutsatta industri för större påfrestningar än vad som är motiverat med hänsyn till utvecklingen rörande utsläpp av växthusgaser på internationell nivå.

Flexibla mekanismer kontra energiskatter och lagstiftning
IVA anser att en förutsättning för att man skall få framgång i arbetet med att begränsa utsläppet av växthusgaser är att utnyttja de olika flexibla mekanismer som finns angivna i Kyotoprotokollet. Härigenom kan utsläppen reduceras på ett kostnadseffektivt sätt. Av den anledningen måste det svenska skattesystemet och den svenska lagstiftningen inom miljö-området reformeras så att det står i samklang med användningen av de flexibla mekanis-merna såsom handel med utsläppsrätter. Det har påtalats i flera utredningar att dagens koldioxidskatt inte passar in i ett system som på ett effektivt sätt skall reducera utsläpp av växthusgaser. Koldioxidskatten för den sektor som handlar med utsläppsrätter blir i stället en konkurrenshämmande skatt som orsakar fördyringar för de svenska företag som verkar i en global miljö.

Det svenska systemet för energibeskattning samt lagar rörande energianvändning och miljö måste i framtiden utformas med tanke på global effektivitet samt neutralitet avseende konkurrenskraft.

Handel med utsläppsrätter kontra elpris.
Priset för elektrisk kraft i Sverige fastställs idag genom handel på den nordiska elbörsen, Nordpool. Bestämmande för prisnivån är vad som betalas för den sist inköpta elkraften vilket oftast är kolkraft. En handel med utsläppsrätter kommer att höja priset för denna typ av elkraft. Denna prishöjning kommer således att drabba alla svenska konsumenter av elkraft och tillföra de nordiska elproducenterna betydande inkomster utan motsvarande kostnadsökningar. Detta förhållande kommer att speciellt hårt drabba den energikrävande tunga industrin i Sverige. Vi anser att det är nödvändigt att hitta former för att hantera kostnaden för handel med utsläppsrätter utan att prisnivån höjs på all elkraft.

Förutsättningar för att inkludera transportsektorn i handelssystemet IVA anser liksom delegationen att transportsektorn på sikt bör integreras i handelssystemet inom EU men att Sverige inte ensamt skall ansöka om att ta med den i handelssystemet. Det är viktigt att Sverige strävar efter lösningar för transportsektorn som medför att mer-parten av Europas länder är med i samma handelssystem det vill säga att det bör omfatta fler länder än de som ingår i EU. Transportbranschen är i högsta grad en internationell verksamhet. I första hand skall de länder i Europa som omfattas av Kyotoavtalet ingå i handelssystemet.

Andra gaser än koldioxid i handelssystemet
IVA anser liksom delegationen att man bör vänta med att inkludera andra växthusgaser i handelssystemet. Man bör avvakta med en sådan utvidgning till dess att man har erfarenhet av ett handelssystem för koldioxid. Med erfarenhet av hur det fungerar kan sedan ytter-ligare utvidgningar göras på sikt. Delegationen anger dock att utsläpp av perflourkarboner från aluminiumindustrin kan inkluderas av konkurrensskäl gentemot stålindustrin. Vi tycker det är ett bra skäl.

Förutsättningar för att tilldela utsläppsrätter på annat sätt än gratis
Hur fördelning av utsläppsrätter skall ske i en framtid är en principiellt mycket viktig fråga. Delegationen anser att Sverige inom EU skall verka för att 10 % av utsläppsrätterna skall avyttras på marknaden under perioden 2008-2012. Med hänsyn till vår internationellt konkurrensutsatta industri vore det fel att införa ett särskilt system för fördelning av utsläppsrätter inom enbart EU. IVA anser att ett minimikrav är att samtliga länder bakom Kyotoprotokollet inför ett och samma system. Ett globalt problem måste ha globala regel-verk.

Användning av riktmärken vid tilldelning av utsläppsrätter
IVA bedömer att användning av riktmärken vid tilldelning av utsläppsrätter är en tveksam metod. Det är nästan alltid möjligt att hitta avvikelser som kan motivera skillnader i utsläpp av olika slag. Produkter är aldrig identiska utan det förekommer ofta en marknadsanpassning som motiverar skillnader i tillverkningsprocesserna. Risken är stor att man hamnar i ett omfattande arbete med att fastställa avvikelser från riktmärken. Man bör acceptera en tilldelning baserad på historiska data som en enkel och säker grund för tilldelning av utsläppsrätter även om det inte är helt optimalt.

Uppföljning av arbetsformer och regelverk
IVA har inga egna synpunkter utan anser att delegationens ståndpunkter acceptabla.
Stockholm den 24 maj 2005
Tom Lindström Ordförande IVAs avd VIII för Skogsnäringens teknik Per Storm Sekreterare IVAs avd IV för Kemiteknik och avd V för Bergs- och materialteknik Teresa Jonek Sekreterare IVAs avd VIII för Skogsnäringens teknik