Anders Broström om konsten att valla katter

Brostrom-Anders.jpg

Anders Broström forskar på KTH om samhällets kunskapsförsörjning. Han har ett särskilt intresse för de delikata frågorna om balansen mellan styrning och frihet vid våra lärosäten och andra kunskapsintensiva organisationer. Han var projektledare för det treåriga IVA-projektet ”Agenda för forskning” och ledde fram till årsskiftet 2014/15 fortsättningen,  projektet ”Utsiktsplats forskning”.

Vad är det egentligen du forskar om?

– Om investeringar i kunskap som görs av företag eller enskilda individer, och hur den kunskapen förs vidare i samhället. Det handlar just nu ganska mycket om kunskapsintensivt nyföretagande och om forskarutbildades karriärval. I båda frågorna handlar det om att förstå drivkrafter och utfall.

Du är ju från början civilingenjör från Linköpings universitet och gick I-linjen. Vad fick dig intresserad av att forska om lärosätenas inre liv?

– Det var genom jobbet som kårtidningsmakare i Linköping och arbetet på forskningsinstitutet SISTER i Stockholm som jag blev intresserad för det där med forskning och utbildning, och vad dessa verksamheter egentligen har för betydelse. Att jag på lite senare tid kommit att intressera mig för hur kunskapsintensiva organisationer fungerar hänger ihop med mitt engagemang kring forskningspolitiska frågor på IVA och de lärdomar jag fått med mig från arbetet där. För att förstå effekterna av olika forskningspolitiska reformer måste man utgå från vad som driver enskilda forskare och lärare, och hur deras organisationer fungerar.

Nyligen höll du en docentföreläsning på KTH om ”konsten att valla katter”. Kan du berätta lite mer om vad den föreläsningen handlade om?

– Det brukar heta att det är lika hopplöst att leda forskare som att valla katter. I föreläsningen diskuterade jag en rad personliga drivkrafter för lärare och forskare som identifierats i forskningslitteraturen. Faktorer som prestige, resurser för forskning och forskarutbildning och glädjen i att lösa vetenskapliga gåtor spelar viktiga roller. Men måste också förstå hur jakten på en fast anställning och det ”bästa” jobbet påverkar beteendet hos framför allt yngre forskare, och att även om lärare eller forskare i allmänhet inte säger sig drivas av viljan att tjäna pengar för egen del är det relativt få som är helt okänsliga för möjligheten att höja sina inkomster. Att förstå hur dessa drivkrafter samverkar är en viktig förutsättning för att till exempel förstå villkoren för kontakterna mellan högskolan och näringslivet.

Vad ser du som de stora framtida utmaningarna för svenska lärosäten?

– Att hantera den ganska breda uppsättning förväntningar som riktas mot dem från olika delar av samhället. Att se till att vässa sin vetenskapliga genomslagskraft för att förbli relevanta i en snabbt växande internationell forskningsvärld utan att vända sig bort från sitt ansvar för utåtriktat arbete. Att vidareutveckla brottningen mellan vetenskaplig kunskap och praktisk förmåga i de många och stora yrkesorienterade utbildningarna, och att möta en förväntad ökad konkurrens från såväl privata utbildningsinstitutioner som internationell internetbaserad utbildning.

Vad hoppas du ska bli resultatet av IVA-projektet ”Utsiktsplats forskning”, som går i mål hösten 2016?

– Förhoppningsvis lär sig en lång rad personer något nytt av varandra och av de diskussioner vi driver. Jag hoppas vi genom goda exempel ska ha bidragit till att bana väg för en forskningsdebatt med bättre underbyggt tyckande. Om vi lyckas med dessa saker kommer projektet ha påverkat forskningspolitiken och förbättrat forskningens villkor.