Forskningspolitik är mer åsikter än insikter

Mats Benner, professor vid Lunds universitet, har på uppdrag av IVA jämfört forskningssystemen i några europeiska länder. Bland annat har han tittat på hur forskningspolitiken utvärderas.

– Alla länder utom Sverige och Danmark har långsiktiga, rätt avancerade system för att utvärdera forskningspolitiken. I Storbritannien, Nederländerna och Tyskland ansvarar starka fristående institut för det. I Norge NIFU, Nordisk Institut för studier av innovation, forskning och utbildning.

Forskningspolitiken skiljer sig i det avseendet från andra samhällsområden. När det handlar om skola, vård, arbetsmarknad, trafik, försvar, infrastruktur och jordbruk, för att nämna några exempel, finns forskning som de politiska besluten kan baseras på.

– I forskningspolitiken är det åsikter mer än insikter. Politiker kollar inte vad som fungerar i andra länder utan provar, lite osystematiskt, någon gång framtvingat. Ibland blir det bra, ibland mindre bra, säger Mats Benner.

Följden blir, menar han, ett ryckigt system. Politiker genomför reformer men med ganska olika profil. Det görs satsningar på strategiska områden, starka forskningsmiljöer, rekrytering internationellt etctera.

"I Sverige finns hårda motsättningar i debatten, stora forskningsmiljöer ställs mot individer, gamla universitet mot nya, behovsmotiverad forskning mot grundforskning. Ett svagt kunskapsunderlag skapar onödiga konfrontationer"

Bristen på utvärderingar är inget nytt. I Sverige har det inte gjorts någon forskningspolitisk uppföljning på lång tid.

– Vi kan bli bättre på att analysera vad vi gör i Sverige och vad som sker i vår omvärld, men utvärderingar av forskningspolitiken görs redan. Nu följer vi exempelvis upp satsningen på strategiska forskningsområden som gjordes 2009 för att se vilken effekten har blivit, säger statssekreterare Peter Honeth vid utbildningsdepartementet.

Det har gjorts flera analyser av forskningens kvalitet inom olika områden. Det Mats Benner efterlyser är dock snarare ett system – en institution – som ansvarar för uppföljningar och jämförelser med andra länder i större, mer långsiktiga, frågor.

Det kan exempelvis handla om hur staten fördelar forskningspengarna på bästa sätt. I Sverige har andelen som går direkt till universiteten minskat de senaste årtiondena. I mitten av 1980-talet gick 70 procent av statens forskningsanslag direkt till universiteten. I dag är andelen strax under 50 procent. Resten fördelas via forskningsråd och stiftelser till enskilda forskare eller grupper efter vissa kriterier.

Det betyder att universiteten själva förfogar över bara en del av resurserna.

"Universiteten står för en kvalitetsmedveten uthållighet och då är det viktigt att de råder över pengarna. Länder som väljer att ge mer pengar direkt till universiteten får ut mycket mer av pengarna, både vetenskapligt och i samhällsnytta."

Mats Benner har tidigare gjort en studie där han jämförde det svenska systemet med de i Schweiz, Nederländerna och Danmark, som alla ger en större del direkt till universiteten. I exempelvis Schweiz är 70 procent direktanslag.

Landets federala universitet är extremt framgångsrika och bland annat bäst i Europa på att ta hem bidrag från det Europeiska forskningsrådet, som bara ger pengar till toppforskare. Det finns flera skäl till framgången, som att de rekryterar toppforskare internationellt och har tydliga karriärvägar för unga forskare. KTH-professorn och tidigare universitetskanslern Anders Flodström som 2011 var med och utvärderade de schweiziska universiteten pekar också på att de styr över pengarna.

– I Sverige bygger vi inte bra strukturer om universiteten fungerar som forskarhotell, där forskare hyr in sig med sina anslag, säger han.

Det vetenskapliga genomslaget för svensk forskning har minskat. En rapport som Vetenskapsrådet publicerade 2012 visade att Sverige placerar sig strax över genomsnittet när det gäller andel av de vetenskapliga artiklar som uppmärksammas allra mest internationellt. Det har sett ungefär likadant ut de senaste 20 åren. Samtidigt har Danmark och Nederländerna dragit ifrån och ligger i dag högt över Sverige.

– Det är ett bekymmer att toppforskningen minskar. Det är dock inte så enkelt att det bara handlar om andelen direktanslag även om vi behöver öka andelen. Det är inte säkert att det behöver vara 70 procent men kanske 60, säger Peter Honeth.

Vad är då dagens stora forskningsfråga?

Enligt Mats Benner är det hur vi skapar internationell toppklass och länkar mellan akademi och industri, en uppfattning som inte ligger långt ifrån Peter Honeths.

– Det viktigaste är att fundera över tilldelning av resurser och att öka kvalitetstänkandet. Vi ligger efter starka universitet i andra länder. Danmark har genom att betona kvalitetstänkande ryckt upp sig de senaste tio åren, säger han.

/Fotograf: André de Loisted