Bättre skola villkor för långsiktig kompetensförsörjning

Tisdag 22 mars 2016

Helene Hellmark Knutsson.jpg

– Utbildning och forskning vid lärosätena har glidit isär. Därför blir utbildningen sämre. Studenterna får inte del av det allra senaste, säger Helene Hellmark Knutsson.

– Studenterna är viktiga kunskapsbärare om de fått med sig de senaste kunskaperna, sa Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning vid ett IVA-seminarium om behovet av att prioritera den högre utbildningen.

Under åtskilliga år har statens budget för forskning ökat. Satsningarna på lärosätenas utbildningar har inte alls varit lika omfattande.

– Den högre utbildningen behöver byggas ut samtidigt som kontrollen av kvaliteten blir bättre. Men det räcker inte. Satsningar är nödvändiga även på grundskolan om Sverige ska förbli en ledande kunskapsnation.

Helene Hellmark Knutsson poängterade vikten av långsiktighet såväl för utbildnings- som för forskningspolitiken. Den forskningsproposition hon ska lägga fram i höst har därför ett tioårigt perspektiv. I denna kommer klimat, digitalisering och livsvetenskap att väga tungt.

– Nära samverkan mellan lärosäten och samhälle skapar det bästa utbudet av utbildning. Men staten ska inte sitta på läktaren utan rycka in när något inte går som det ska.

Kompetensutveckling även efter avslutad examen är viktigt.

– Men vi behöver hitta nya sätt att jobba med detta. Själv är jag inspirerade av nätbaserad utbildning. Det fungerar bra. Framför allt när den är riktad till dem som redan finns i arbetslivet.

Däremot vill inte Helene Hellmark Knutsson koncentrera utbildningsresurserna till ett fåtal stora lärosäten. Istället ska både forskning och utbildning bedrivas över hela landet.

– Alla lärosäten kan dock inte göra allt. Men de kan samverka med näraliggande högskolor och universitet.

Lärosätenas styrning och ledning är väsentlig. Klara regler behövs. Det visar, menade ministern, inte minst den senaste tidens diskussioner om den så kallade KI-affären.

– Starka fakulteter behövs, men det gör också linjestyrning bland annat när det gäller prioriteringar. Höjda basanslag får inte bara ge fler forskare utan framför allt högre kvalitet.

Statens roll är inte bara att stå för finansieringen, utan också att peka ut färdriktningen för forskning och utbildning.

Sverige är inte ensamt om att vilja vara en kunskapsnation av högsta rang. Den ambitionen finns, påpekade Mats Benner, professor i forskningspolitik vid Lunds universitet, på många håll i världen. Metoderna för att nå målen varierar.

– I Japan har man konkurrensutsatt universiteten i ett internationellt perspektiv. I Singapore bedriver man inte utbildning ämnesvis utan problem för problem och i Hongkong satsar man på att vara en internationellt attraktiv mötesplats, sa han.

Om det tidigare räckte att ha nationellt perspektiv krävs numera, hävdade Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria vid KTH, ett globalt synsätt.

– Världen slits av många problem samtidigt som länderna förenas kring gemensamma lösningar. FN:s 17 nya globala utvecklingsmål går inte att bortse från. Forskningspolitik skär numera genom alla samhällsfrågor. Forskning och utbildning behöver integreras tvärs över alla ämnesgränser, sa han.

De mest framgångsrika universiteten i världen, exempelvis MIT, kombinerar många stora uppgifter. Och på Stanford förenar man sådant som inte alls verkar hänga samman.

– Även humaniora breddas och får en ny konkret roll. Det gäller att balansera nationella intressen med universella behov, sa han.

Skribent: Pär Rönnberg