Debattartikel i GP: Så kan industrin använda energi 50 procent effektivare

Tisdag 27 augusti 2013

Energieffektiviteten i svensk industri kan öka med 50 procent till år 2050. Tekniska lösningar finns redan och många åtgärder är redan lönsamma - åtminstone på systemnivå. Ändå sker alldeles för lite. Men det finns sätt att nå målet.

IVAs pågående projekt Ett energieffektivt samhälle släpper i dagarna en rapport som konstaterar att industrin i Sverige varit historiskt bra på att både öka produktiviteten och effektivisera energianvändningen. Att nu ta nästa steg och energieffektivisera med 50 procent till 2050 är fullt möjligt.

Energieffektivisering är dock inte detsamma som minskad energianvändning. I absoluta tal skulle 50-procentsmålet tvärtom betyda att industrins energianvändning skulle öka från cirka 148 TWh till ca 165TWh. Detta eftersom Sverige under dessa drygt 35 år förhoppningsvis har en tillväxt som höjer den totala produktionen.

Ett mål som betyder ökad energianvändning kan uppfattas som provokativt. Men att använda mer energi är inte negativt om energin gör nytta, används effektivt och miljöeffekterna hanteras. Energieffektivisering måste istället mätas i relativa termer; slutlig energianvändning per förädlingsvärde. Målet måste vara att kunna producera större volymer, men effektivare och med mindre använd energi per producerad enhet.

Energi skiljer sig i detta avseende inte från andra insatsvaror eller komponenter. Metaller, tid, kemikalier och energi är alla exempel på sådant som förädlas genom produktion. Ju effektivare detta görs desto bättre för företagen, jobben, samhället och miljön. I bästa fall är vi i Sverige så effektiva jämfört med omvärlden att vi behöver anställa fler, använda mer råvaror och göra av med mer energi totalt sett - därför att varje enhet produceras så mycket effektivare.

En central fråga i arbetet har varit varför inte lönsam energieffektivisering alltid sker inom industrin. En viktig slutsats är att den högsta ledningens engagemang är en grundförutsättning. Ett flertal hinder har identifierats:

  • Konkurrens om begränsade resurser inom företaget, vad gäller såväl tid som pengar, och kärnverksamhet prioriteras
  • Kunskapen om energieffektivisering är otillräcklig
  • De ekonomiska kalkyler som används tar inte hänsyn till livscykelkostnader
  • Inga yttre krav ställs på ökad energieffektivitet i industrins processer

Ett sätt att få upp frågan på ledningsnivå har varit det s.k. PFE-programmet, där en relativt liten, riktad politisk åtgärd flyttade frågan till rätt nivå. Eftersom den skatterabatt företagen lockades med var konkret och gällde ett givet antal år hamnade frågan på ledningsnivå som underlag för investeringsbeslut, vilket gjorde att långt större ekonomiska vinster än skatterabatten i sig kunde frigöras i form av energieffektivisering. Politisk hjälp är alltså ibland nyckeln till framgång.
  
Sammantaget identifierar IVA-rapporten 12 konkreta punkter som företag, politiker och myndigheter kan vidta för att det ska vara möjligt att uppnå en 50-procentig energieffektivisering fram till 2050. Fokus är att undanröja de hinder som identifierats. Några av dessa förslag riktade till politiker och myndigheter är:

  • Stöd kunskapsuppbyggnad och erfarenhetsutbyte
  • Sätt särskilt fokus på små och medelstora företag
  • Stärk kundkraften, exempelvis genom märkning och ekodesign, vilket stimulerar företag att utveckla prestanda och design
  • Satsa på framtiden genom FoU och ökad kompetens inom universitetens utbildningar

Men ökad energieffektivitet nås som en del av en helhet. Större språng kräver ofta betydande investeringar i industrin. Därför är industrins konkurrenskraft och det generella investeringsklimatet avgörande för slutresultatet. 

Läs debattartikeln i Göteborgsposten.

Maria Sunér Fleming, ordförande i arbetsgruppen Industri, Ett energieffektivt samhälle

professor Lars Bergman, ordf Ett energieffektivt samhälle

professor Björn O. Nilsson, vd, IVA

Jan Nordling, senior advisor, IVA


Läs rapporten