Förnybar energi billigast om inte alla producerar

Tisdag 19 mars 2013

År 2014 ska Europa ha en gemensam elmarknad. Det är EUs mål. På vägen dit finns en mängd fallgropar. Men om Europas ytterområden står för produktionen av vind- och solel blir övergången till förnybar el i alla fall betydligt billigare.

Ska Europas elsystem integreras och ställas om är det rationellt att producera elen där det är mest effektivt. Det menar Michaela Fürsch Institutet för energiekonomi, EWI, vid universitetet i Köln.

Slutsatsen bygger på en studie som förutsätter att koldioxidutsläppen ska minska med 80 procent och att andelen förnybar el är 80 procent år 2050.

I studien har Michaela Fürsch kombinerat optimerade kostnader för nät och produktion.

– Om man använder de mest gynnsamma platserna för att generera sol- och vindel kan man spara mer än 100 miljarder euro redan fram till år 2020, säger hon.

Landbaserade vindkraftverk är mest effektiva om de finns längs kusterna i Norge, Danmark och Irland. Solelen produceras bäst i Spanien och Portugal. Solel i Norge och Sverige är, enligt Michaela Fürsch, synnerligen dyra alternativ när det gäller kostnad per producerad enhet.

En hake i resonemanget är att elen inte förbrukas där den produceras mest effektivt. Kraftig nätutbyggnad är ett villkor för att de yttre delarna av Europa ska kunna leverera el till de inre, befolkningstäta.

Sett ekonomiskt är detta ett litet problem. De nätinvesteringar som, enligt studien, skulle behövas uppgår bara till mindre än tio procent av de totala satsningar som krävs för att 80 procent av Europas el ska vara förnybar år 2050.

– Detta är ett bättre alternativ än att alla länder ska producera samma andel vind- och solel, säger Michaela Fürsch.

Även om studien från EWI visar ett sätt som skulle göra energiomställningen ekonomiskt mindre kostsam finns flera problem att lösa innan en europeisk elmarknad är verklighet.

Den modell för gemensam elmarknad som EU tänker sig påminner till sin funktion om den existerande, nordiska. Det vill säga fokus är på handel. Producenterna får betalt för den el de levererar.

En variant är betalt för själva leveransförmågan.

– Det är ett sämre alternativ eftersom det inte självklart leder till produktion, säger Peter Fritz på Sweco.

Vissa länder, exempelvis Storbritannien, har infört detaljerade regler.

– Det sätter marknadsfunktionerna ur spel.

Oavsett olika regler i länderna så krävs förstås investeringar i produktionskapacitet.

– Men det är svårt att investera i anläggningar eftersom både priser och behov är långsiktigt svårbedömda.

Förutsättningarna för en välfungerande europeisk elmarknad är inte särskilt rosenröda. Kanske klarar inte marknadskrafterna på egen hand att skapa de förutsättningar som behövs.

Det förmodade flera av deltagarna på seminariet Towards a sustainable energy system in Northern Europé som arrangerades gemensamt av IVA, Acatech (den tyska ingenjörsvetenskapsakademin) och Elforsk.

Skribent: Pär Rönnberg