Nollvisionens pappa

Fredag 24 oktober 2014

Tingvall-Claes.jpg

I i mitten av 1960-talet, när Claes Tingvall började intressera sig för trafiksäkerhet, dog 1 300 personer i vägtrafiken varje år. I fjol, 2013, avled 260 personer. ”Men när man arbetar med trafiksäkerhet kan man bara ha noll antal omkomna som mål”, säger mannen som revolutionerat säkerhetstänkandet inom trafiken.

Krockdockan väger 75 kilo, som en medelstor människa – men det är 75 kilos dödvikt. Hen gör med andra ord inte minsta ansats till att hjälpa reportern, fotografen eller intervjuobjektet att få upp kroppen på taket av Folksams skyskrapa på Söder i Stockholm. Väl uppe blir dock bilderna finfina.

– Det är roligt att det skiner på det här området, säger Claes Tingvall, som tidigare forskade på Folksam och vid Sveriges olika trafikmyndigheter.

Han är egentligen professor i epidemiologi, men bedyrar att steget till trafiksäkerhetsforskning inte är så långt som man skulle kunna tro.

– Epidemiologi är ju läran om sjukdomar eller skador hos befolkningen, säger Claes Tingvall. Så man kan ju vara epidemiolog men inom det tekniska, människa-maskinområdet, som ju handlar mycket om biomekanik, om hur kroppen fungerar när man är med om en olycka.

När man arbetar fram trafiksystem, och tar ansvar för folks liv, kan man inte ha något annat mål än noll, menar Claes Tingvall. Alternativet vore som om en läkare skulle vägra att behandla patienter med en viss sorts sjukdom för att det inte skulle vara lönsamt. Inom trafikforskningen måste man ha pliktmoral som ledstjärna istället:

– Det kanske finns andra samhällsområden där det skulle vara ännu billigare att rädda liv, men då är vi ännu inte ens uppe i svenska folkets betalningsvilja för ett räddat människoliv, vilket ligger på 23 miljoner per liv.

Hur kommer man fram till det – att ett liv är värt 23 miljoner kronor?

– Jo, man ställer frågan hur mycket en viss person är beredda att betala i år för att minska sin risk att dö i en trafikolycka med 50 procent. Men jag tycker inte om sådana undersökningar.

Tingvall, som redan när han var 15 år gammal började intressera sig för trafiksäkerhet, är tillsammans med sina medarbetare anfader till en rad olika olycksförebyggande åtgärder på trafikområdet: nollvisionen, 2+1-vägarna, ökat rondellbyggande istället för fyrvägskorsningar, Euro NCAP säkerhetsklassning, med mera.

– De här oerhört triviala lösningarna räddar liv billigare än någonsin förut. 2+1-vägarna kom till som en kombination av enkla idéer och 50 års forskning. Men det är verkligen trivialt, säger Claes Tingvall blygsamt.

Claes Tingvall menar att det finns ett enormt innovationsdrivande element i att frammana bättre säkerhetslösningar i exempelvis trafiken. Ett exempel var när Claes Tingvall och hans kollegor drev fram det europeiska krocktests- och säkerhetsklassningsorganet Euro NCAP, som till en början var impopulärt bland biltillverkarna men sedan fick företagen att ta fram allt säkrare bilar:

»Du måste vara lagom långt framför åsnan med moroten.«

– Men du måste vara ”lagom långt framför åsnan med moroten”, säger han apropå hur man bäst manar fram mer innovation och utveckling.

Även målet för nollvisionen – ”noll döda i trafiken” – gör att biltillverkarna och myndigheterna börjar tänka på hur man bäst uppnår det. Och Tingvall är teknikoptimist:

– Det finns redan förarlösa bilar. Och bilar som kör helt automatiskt ute på vägarna bör finnas på marknaden inom ett år, till en kostnad av kanske 10 000 kronor extra.

Om du hade en miljard  – skulle du bygga bilväg, parkeringsplatser, kollektivtrafikfält eller cykelvägar?

– Jag skulle ägna mig åt cykeln förstås. Men det är viktigt att hantera frågan om bilens framtid också, och moderna ägarformer som bilpooler och så.

Tingvall menar att på samma sätt som motorfordonstrafikanternas situation blivit mycket säkrare med hjälp av krockkuddar och annat behöver nu även cyklisterna få det bättre. Även så elementära saker som att en cyklist ramlar mot trottoaren kan behöva angripas. ”Vi har hårdgjort vår omgivning något så väldigt”, menar han bland annat, med hänsyftning till hur vägar och annat är byggda i asfalt och sten. Här är exempelvis uppblåsbara hjälmar som monteras runt nacken en spännande uppfinning som kan få ned olycksstatistiken.

Fokus på cyklar och mindre hårda ytor. Claes Tingvall är ingen förespråkare av ”grand plans”, med andra ord. Han ser som främsta möjlighet inom trafik- och infrastrukturpolitiken att man börjar ta mindre steg, testar och utvärderar, och närmast ”organiskt” låter en stad växa fram med en mängd lokala eller avgränsade lösningar. Små automatiska drönare som levererar matkassar till dörren, automatiska bilar som självmant parkerar tätt intill andra bilar för att spara utrymme.

Och hans teorier har vunnit framgång. Numera går det knappt en vecka utan att någon bland Claes Tingvalls kollegor, eller han själv, är ute i världen och föreläser om det svenska trafiksäkerhetsundret. Trafiksäkerhet har blågula färger. Och det var Claes Tingvall som målade den.

Claes Tingvall

Ålder: 60 år

Doktor i epidemiologi, disputerad 1987. Har forskat vid Karolinska Institutet och Folksam. 1991–1998 var han adjungerad professor på Chalmers och därefter på Monash University Accident Research Centre i Melbourne, Australien. Adjungerad professor på Chalmers inom tillämpad fysik.

Karriär: Statistiker vid Trafiksäkerhetsverket 1976–1981, trafiksäkerhetsdirektör vid dåvarande Vägverket 1995–1998. Sedan 2011 trafiksäkerhetsdirektör vid Trafikverket. Ordförande för Euro NCAP, som krocktestar nya bilar.

Utmärkelser: Pris i svensk försäkring 1987, KAK:s guldmedalj 1997, NTFs guldmedalj 1999, Nordiska Trafiksäkerhetsrådets pris 2007, E-safety Award från E-safety Forum i Bryssel 2008, MHFs guldmedalj 2014 och AAAMs (Association for the Advancement of Automotive Medicine) medalj 2014.

Foto: Daniel Roos

Skribent: Joakim Rådström