Stål - vision och debatt

Torsdag 26 november 2015

Steel_coils_1200px.jpg

Hur hållbar är egentligen stålbranschen? Branschorganisationen Jernkontoret har antagit en hållbarhetsvision fram till 2050 i linje med FN:s nya utvecklingsmål, men från forskarhåll menar man att stålbolagen skulle kunna göra betydligt mer - om man bara spred kostnaderna ända till slutanvändarna av stålprodukter. Det verkar dock vara lättare sagt än gjort.

Stålbranschorganisationen Jernkontoret har genom visionen "Stål skapar en bättre framtid" tagit fram tre åtaganden till 2050 i linje med FN:s nya hållbarhetsmål.

– Våra åtaganden handlar om att skapa miljönytta genom våra produkter, leda teknikutvecklingen och skapa kreativa och goda arbetsplatser för våra anställda, säger Bo-Erik Pers, vd på Jernkontoret, i ett pressmeddelande på sajten Mentor Recycling.

Hållbarhetsmålen som därigenom ska uppfyllas handlar om att främja hållbar ekonomisk tillväxt, att bygga motståndskraftig infrastruktur, att säkerställa tillgång till hållbar energi för alla, att bekämpa klimatförändringarna och att minska ojämlighet mellan länderna.

Stål är också, som IVAs projekt Resurseffektiva affärsmodeller påpekar, helt återvinningsbart, hur många gånger som helst. Många delar av svensk stålproduktion består redan idag också av återvunnet skrot.

Stålföretagen - och basindustrin överlag - får dock kritik från två Chalmersforskare som menar att sektorn står för alldeles för stora klimatutsläpp - en femtedel av Sveriges växthusgaser. Företagen borde investera i teknikutveckling för att få ned dessa, skriver forskarduon, Filip Johnsson och Johan Rootzén på DN Debatt. Annars nås inte den svenska regeringens mål om "ett Sverige utan nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären år 2050".

"De åtgärder som krävs för att kraftigt minska utsläppen i stål- och cementindustrierna är i storleksordningen 500-1000 kronor per ton", skriver forskarna, vilket skulle motsvara "en ökning på 25-70 procent av produktionskostnaden för dessa råmaterial". Åtgärderna skulle dock bli ekonomiskt hållbara, menar de vidare, om man ser till den begränsade kostnaden för slutanvändarna av materialet (bilköparna, de som bor i hus med armerad betong eller andra). I deras produkter blir nämligen merkostnaden för de klimatvänliga teknikinsatserna högst hanterbara.

Jernkontorets vd Bo-Erik Pers och SSABs hållbarhetsdirektör Maria Långberg bemöter dock kritiken med att tekniken inte är tillgänglig än, trots att stålindustrin själva investerar uppåt 1 miljard kronor per år i forskning och utveckling. Vidare menar de att det specialstål som tillverkas i Sverige kan ersätta tyngre material i olika konstruktioner, vilket gör att mängden koldioxidekvivalenter i fordon, maskiner och infrastruktur minskar. Som Pers skriver i en annan artikel har man "genom att använda höghållfast stål till Friends Arena istället för konventionellt stål" sparat 900 ton koldioxid.

Johnsson och Rootzén välkomnar stålbranschens debattsvar, och menar att "det som behövs nu är en handlingsplan som tar avstamp i en bred dialog mellan industri, akademi och politik" för att ta fram nya styrmedel och finansieringsmodeller.

Skribent: Joakim Rådström