Stora skillnader mellan svensk och brittisk bolagsstyrning

Fredag 15 mars 2013

Michael Treschow, styrelseordförande för Unilever, anser att den brittiska modellen är bäst när det gäller att tillsätta bolagsstyrelser. Hans Dalborg, ordförande för Kollegiet för svensk bolagsstyrning, tycker tvärtom.

I Sverige tillsätter ägarna vid bolagsstämman den valberedning som ska föreslå styrelseledamöter. Majoriteten av beredningens ledamöter ska vara oberoende i förhållandet till bolaget.

I Storbritannien bestämmer bolagets styrelse på egen hand vilka som ska ingå i valberedningen.

Det är, anser Michael Treschow, mer effektivt.

– Man behöver sitta i styrelsen för att veta vilka kompetenser nya ledamöter behöver, säger han.

Ägartillsatta valberedningar saknar, menar Michael Treschow, ofta den insikten.

– I teorin är den svenska modellen bäst. Men i verkligheten fungerar det bättre i Storbritannien.

Ägarstrukturen skiljer mellan Storbritannien och Sverige. I Sverige finns, påpekar Hans Dalborg, ofta stora ägare, medan aktierna är fördelade på fler händer i Storbritannien.

– I Sverige har vi en stark känsla för ägandet, säger han.

Väsentligt är att en styrelseledamot har god integritet och kan säga vad han eller hon tycker. Och det är kanske lättare att göra om man inte är vald av kollegorna i styrelsen.

En anledning till att ägare i Sverige har stort inflytande över valberedningarnas sammansättning är diskussionen om att manliga nätverk tenderar att föreslå sina vänner.

Att den risken därför skulle vara större i Storbritannien tror inte Michael Treschow. Där gör man allt, menar han, för att undvika misstankar om så kallad kompiskultur.