1876: Industrialisering, reformer – och många nya företag!

Idérika människor som är orädda att starta verk­sam­heter har alltid funnits. I dag kallar vi dem entre­pre­nörer men de har haft många namn genom åren. Ibland har de uppmuntrats, ibland mot­arbet­ats. Vi börjar vår serie om ”Entreprenörernas villkor” på 1870-talet när det industriella genombrottet satte sin prägel på Sverige.
1876.jpg

Året 1876 fanns det strax under fyra och en halv miljon invånare i Sverige. I dag är vi mer än dubbelt så många – nästan tio och en halv miljon. Nu lever en överväldigande majoritet i städer och större tätorter, men på 1870-talet bodde bara 14 procent av svenskarna i städer och resten på landsbygden. Fortfarande arbetade drygt 70 procent av befolkningen inom jordbruket, men den andelen minskade i takt med att allt fler sökte sig till städerna och de växande industrierna.

Men det var inte bara städerna som lockade. Även utvandringen till Amerika hade börjat ta fart. Att lämna det fattiga livet på den svenska landsbygden och starta på nytt i USA, där det fanns bördig mark för nyodling och industrier i städerna som lockade med lönenivåer skyhögt över de svenska, framstod för många som en dröm. Just 1876 lämnade nästan 10 000 svenskar landet för ett nytt liv i USA eller i andra länder (medan invandringen till Sverige samma år låg på drygt 3 000 personer). Detta var högra siffror men så nyligen som under missväxtåren vid slutet av 1860-talet hade upp till 40 000 svenskar emigrerat årligen, och under lågkonjunkturen på 1880-talet skulle siffrorna stiga på nytt; vissa år till drygt 50 000.

Emigration. Svenskar i Amerika. Skördetid från Montana 1868. Nordiska museet,

Industrialiseringen som startat i Storbritannien hade nått Sverige på allvar under 1850-talet, men det var först nu som den fick genomgripande betydelse på alla samhällsnivåer. Genombrottet handlade till stor del om ny teknik och nya metoder för tillverkning – ångmaskiner, bessemerkonvertrar för ståltillverkning, såg- och pappersmaskiner med mera – som möjliggjorde mekanisering (att ersätta manuella arbetsmoment med maskiner som gör samma sak) och fabrikstillverkning. Men det handlade också om ångfartyg, järnvägar och telegraf som sammantaget revolutionerade människors möjligheter att resa, frakta gods och kommunicera.

Inte minst bars omvandlingen upp av en rad reformer och politiska beslut som skapade förutsättningar för samhällets modernisering – och för att ge människor bättre utlopp för sin kreativitet.

Ett viktigt område var förbättringar av de medborgerliga rättigheterna. År 1845 infördes till exempel lika arvsrätt för kvinnor och män, när det tidigare bara varit män som ärvt. Från 1858 kunde ogifta kvinnor som fyllt 25 år bli myndiga efter ansökan, tidigare hade de fortsatt vara omyndiga hela livet och i lagens ögon alltså likställda med barn. Fast om kvinnan gifte sig blev hon åter omyndig. Det skulle dröja till 1921 innan även gifta kvinnor blev myndiga – och lika länge innan kvinnor fick rätt att rösta i allmänna val.

Foto taget av Anna Ollson (1841-1926), hela Karlstads fotograf. (Källa: Värmlands museum). Fotografyrket var ett av de områden där kvinnor tidigt spelade en framträdande roll.

Även bland män var rösträtten begränsad och reglerad efter inkomst och förmögenhet. Men ett viktigt steg i demokratisk riktning togs i och med att ståndsriksdagen – med adel, präster, borgare och bönder – ersattes 1866 av en tvåkammarriksdag. I den var samtliga platser, till skillnad från tidigare, bestämda genom val.

Även inom religionen stärktes den individuella friheten. 1873 blev det möjligt att gå ur den protestantiska statskyrkan – så länge man i stället inträdde i ett annat godkänt kristet samfund. Fullständig religionsfrihet blev verklighet så sent som 1951.

Historiskt hade det varit noga reglerat vem som fick bedriva handel eller hantverk, och på vilka platser. Det innebar bland annat att det i princip bara var borgare i städerna som fick ägna sig åt närings- eller affärsverksamhet. I städerna var det skråsystemet, med rötter i medeltiden, som styrde vem som hade rätt att ha ett visst yrke. Att bryta upp detta starkt rotade system tog lång tid och mötte motstånd från de som såg sina privilegier hotade. En första viktig förändring var avskaffandet av skråsystemet i städerna 1846, men processen slutfördes inte förrän allmän näringsfrihet för män och kvinnor infördes 1864. Även om det fortfarande fanns en rad restriktioner innebar reformerna en väldig förändring. Nu kunde till exempel lanthandlare öppna butiker på landsbygden, och hantverksverkstäder och småfabriker etablera sig. De som oroat sig för att städernas ställning skulle hotas när privilegierna avskaffades fick fel – handel och företag blomstrade som aldrig förr och det urbana stadslivet som vi känner det idag började ta form.

Andra viktiga reformer under epoken skedde inom företags- och banklagstiftningen. Den första aktiebolagslagen kom 1849, följd av en moderniserad konkurslagstiftning 1862. Själva aktiebolagsprincipen, att ett företag kunde delas upp i andelar – aktier – som värderades och såldes på en marknad, gjorde det lättare att hitta finansiering för den som ville starta och utveckla bolag. Dessutom blev den personliga risken för initiativtagaren mindre när ägandet fördelades. En modern konkurslagstiftning tydliggjorde också hur företag kunde avvecklas ifall det gick dåligt, Efter en långsam start på 1850- och 60-talen formligen exploderade aktiebolagsbildningen i Sverige under 1870-talet. Under de 20 åren mellan 1849 och 1869 bildades sammanlagt 432 svenska aktiebolag, medan hela 1 438 tillkom under decenniet 1869–1879. Ökningen var imponerande men som jämförelse kan tilläggas att motsvarande siffra 2020 var 36 340 nya aktiebolag – under ett och samma år.

Lika viktigt som bolagsformerna var att utveckla ett modernt bank- och försäkringsväsen. De första sparbankerna – som hade hushåll och privatpersoner som huvudsakliga kunder – hade startats redan på 1820-talet, och de första affärsbankerna – som fokuserade främst på företag – något decennium senare. Men det var på 1870-talet som affärsbankerna började spela verklig roll för att finansiera företag. Tidigt ute var André Oscar Wallenbergs Stockholms Enskilda Bank (grundad 1856) och Oscar Ekmans Skandinaviska Kreditaktiebolaget (1863). En ny banklag 1864 gjorde det lättare att starta banker, och gav även affärsbankerna rätt att trycka egna sedlar, knutna till det internationella guldmyntfotssystemet, och att själva sätta bankräntan. Sammantaget blev det lättare att hitta finansiärer till nya företag och investeringar, vilket skapade bättre förutsättningar för entreprenörskap. Samtidigt utvecklades försäkringsbranschen – även den en viktig faktor för att möjliggöra företagande. Som det första moderna försäkringsbolaget i Sverige brukar man räkna Skandia, grundat 1855.

Skandinaviska kreditaktiebolagets centralkontor 1878 vid Storkyrkobrinken i Gamla stan, Stockholm. I dag används byggnaden av Riksdagsbiblioteket. Foto Gösta Nordin, SEBs arkiv.

Nästa steg blev individers rätt att röra sig och resa fritt. Tidigare hade det krävts respass till och med för resor inom Sverige, men 1860 avskaffades passtvånget och det blev tillåtet att röra sig fritt både mellan olika delar av landet och över nationsgränsen, vilket i princip också innebar fri invandring. Först i samband med första världskriget (1914–1918) återinfördes passtvånget för resor utomlands. Med öppna gränser från 1860 och näringsfrihet 1864 skapades möjligheter för driftiga invandrare att komma till Sverige och bygga upp nya företag. Invandrade entreprenörer hade visserligen även långt tidigare haft stor betydelse för den svenska utvecklingen, men nu blev det enklare att etablera sig i landet. Från Tyskland kom till exempel 1861 bokbindaren Peder Herzog, som skulle lägga grund för den moderna svenska bokbinderibranschen, liksom färghandlaren Wilhelm Becker som 1865 öppnade Sveriges första specialbutik för färg och fernissa – i dag Beckers färg. Raden av invandrade entreprenörer med olika nationell bakgrund skulle med åren bli lång – varumärken som Cloetta, Zoéga, Mazetti, Felix och Bonnier är alla skapade av invandrare som tagit kunnande och nytänkande till Sverige.

Den internationella handeln ökade kraftigt i industrialiseringens fotspår. Det är rent av rimligt att prata om en våg av globalisering, som inleddes vid 1800-talets mitt och med några mindre svackor varade fram till första världskrigets utbrott 1914. Svenska varor baserade på skog och järnmalm var eftertraktade på den internationella marknaden. Liksom flera andra länder anslöt sig Sverige 1865 till det internationella frihandelsavtal som ingåtts mellan Storbritannien och Frankrike. Nu ingick stora delar av Europa, och europeiska länders kolonier i andra världsdelar, i en nästan världsomspännande fri marknad utan tullar.

Som ännu ett led i den internationella anpassningen beslutade riksdagen 1875 om att övergå till metersystemet, och lämnade därmed gamla måttenheter som tum, aln och fot. Två år tidigare, 1873, ingick Sverige och Danmark (och senare Norge) i en skandinavisk myntunion, som innebar att länderna skulle ha en gemensam valutaenhet – krona i Sverige och krone i Danmark. Mynten, som ersatte den gamla riksdalern, skulle gälla överallt oavsett i vilket av länderna de var tillverkade.

Johan August Gripenstedt i mitten av bilden, sittandes Bildkälla: Kungliga biblioteket

Hjärnan bakom många av dessa liberala reformer var politikern Johan August Gripenstedt, finansminister mellan 1851 och 1866. Han insåg att det regelverk som styrt det gamla stånds- och jordbrukssamhället inte var anpassat för den nya tiden. I stället behövde staten skapa lämpliga ramverk för marknadskrafterna och driva på för att utveckla handel och industri. En viktig motor var satsningen på järnvägens stambanor – en infrastruktursatsning som saknar motstycke i svensk historia.

Samhället vävdes tydligare samman vid denna tid – både i konkret bemärkelse och genom starkare institutioner och enhetliga bestämmelser. Ett exempel är just järnvägsutbyggnaden. Staten bekostade stambanorna, de viktiga huvudlinjer som från 1860-talet anlades mellan landets delar. I anslutning till dessa byggde privata entreprenörer i de olika regionerna egna järnvägar så att järnvägsnätet växte och nådde allt längre. Längs järnvägslinjerna drogs telegraftrådar som möjliggjorde ögonblicklig kommunikation, och vid de nya stationssamhällena anlades fabriker och verkstäder. Som ett av de första länderna i världen införde Sverige enhetlig normaltid 1879. Tidigare hade varje plats haft sin lokala tid – mellan Göteborg och Stockholm skilde det exempelvis 24 minuter – men när järnvägarna band samman landet med tidtabeller som gällde överallt, behövdes en normaltid som var densamma över hela landet.

1876 anordnades en stor världsutställning i Philadelphia till firande av hundraårsminnet av USA:s självständighet – den första världsutställningen utanför Europa. Till omvärldens häpnad visade den att en ny ekonomisk och industriell stormakt – värdlandet USA – var på väg att utmana de europeiska kolonialmakternas ekonomiska världsdominans. Den kanske mest uppmärksammade av de tekniska nymodigheter som introducerades på utställningen var Alexander Graham Bells telefon – en uppfinning som spåddes en lysande framtid. Den spådomen skulle bli verklighet.

Lars Magnus och Hilda Ericsson i sitt hem med en telegraf år 1884, Foto Max Sievert, Ericssons arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Samma år, 1876, återvände instrumentmakaren Lars Magnus Ericsson till Sverige från en vistelse i Schweiz och Tyskland, där han praktiserat vid några av tidens ledande teknikföretag. Väl hemma grundade han tillsammans med en arbetskamrat en mekanisk verkstad i ett före detta kök på Drottninggatan i Stockholm. Inledningsvis tillverkade företaget matematiska och fysikaliska instrument, men snart kom verksamheten att inriktas på just telefoner.

Efter att först ha kopierat Bells och Siemens telefonmodeller började Lars Magnus snart fundera på tekniska förbättringar. Han utvecklade en egen variant, mikrotelefonen, som kombinerade mikrofon och högtalare i en och samma lur, och hade därmed hittat ett eget koncept som var överlägset konkurrenternas. Tillsammans med hustrun Hilda drev Lars Magnus Telefonaktiebolaget L M Ericsson, först i liten skala, men sedan samarbete upprättats med H T Cedergren på Stockholms Allmänna Telefonaktiebolag kom framgångarna snabbt.

På ett par decennier gick L M Ericsson från vad vi i dag skulle kalla en startup till att bli ett internationellt storföretag. Företaget var en av de första så kallade snilleindustrierna – en hel generation av uppfinningsbaserade exportföretag som till stor del dominerade svenskt näringsliv under det kommande seklet. På köpet blev Stockholm på 1890-talet världens telefontätaste stad – och svenskarnas fortfarande pågående kärleksrelation till telefonen hade inletts.

Text: Anders Houltz, docent i vetenskapshistoria och forskningschef på Centrum för Näringslivshistoria

Kontaktinformation

Gustaf Wahlström
Projektkoordinator
Telefon 08-791 30 04