Beredskap för nästa virusutbrott

Sverige behöver skapa bättre beredskap för nästa pandemi. En grupp under regeringens samverkansprogram för Life Science undersöker hur Sverige ska kunna producera vacciner. Samtidigt jobbar regeringens vaccinsamordnare hårt för att säkra tillgången under pågående pandemi.
Astra Zeneca.jpg
En stor del av de mer än 170 olika vacciner som i dag utvecklas mot covid-19 kan tillverkas biotekniskt i celler. Flera läkemedels- och bioteknikbolag i Sverige har fabriker som klarar den typen av tillverkning. Det gäller exempelvis Cobra Biologics i Matfors, Pfizer i Strängnäs och Sobi i Stockholm. Läkemedelsjätten Astra Zeneca har precis byggt klart en anläggning utanför Södertälje.

Nu undersöker en partsammansatt arbetsgrupp under regeringens samverkansprogram för Life science om de skulle kunna bidra till att öka vår beredskap.

– Vi gör en kartläggning för att se hur dessa anläggningar skulle kunna användas för tillverkning i en pandemi och hur snabbt en omställning av produktionen skulle kunna ske. Det är inte tomma lokaler som står och väntar. Fabrikerna tillverkar andra läkemedel som också behövs, säger Lotta Ljungqvist, från arbetsgruppen för resiliens och beredskap.

Gruppen består av branschföreträdare – Lotta Ljungqvist är till exempel vd för Testa Center på Cytiva, tidigare GE Healthcare, i Uppsala – och är sprungen ur arbetet med att ta fram en nationell strategi för svensk Life Science. Nu sorterar den under regeringens samverkansprogram för Hälsa och Life Science.

– Vi ska bidra med kompetens om hur vi ska lyckas ha bättre beredskap framöver. Det här är inte sista pandemin, säger Lotta Ljunqvist. 

Arbetet är i sin linda. Två subgrupper arbetar med två olika frågor. Den ena är hur alla patienters perspektiv ska tas tillvara i krissituationer. Den andra, som leds av Lotta Ljungqvist, just vilka möjligheter det skulle finnas att tillverka vacciner i Sverige, med hjälp av  befintliga anläggningar.

Ägarbilden komplicerar dock. De flesta av tillverkarna har utländska ägare, som exempelvis den tidigare svenska vaccintillverkningen i Statens bakteriologiska laboratorium i Solna.

År 2005 tillsattes en utredning som skulle svara på om vi skulle bygga en svensk vaccinfabrik, men det bedömdes vara för dyrt och riskfyllt.

– Skillnaden är att vi i dag vet vad alternativet kostar och hur konsekvensen av en pandemi ser ut för samhället.

Lotta Ljungqvist understryker att det för gruppen hon leder i första hand handlar om att kartlägga befintlig kapacitet i Sverige, vilka tillverkare som finns, vad de tillverkar och med vilken teknik, vilken kapacitet de har, samt vad Sverige skulle behöva komplettera med.

– Det här löser inte situationen för covid-19. Nu ska vi satsa på att ha bra relationer med de läkemedelsbolag som jobbar stenhårt för att på väldigt kort tid ta fram ett vaccin. Men vi jobbar långsiktigt för att till nästa pandemi skapa beredskap på en bättre nivå än vi har just nu, säger Lotta Ljungqvist.

Om något har pandemin synliggjort stora brister i beredskapen. Det har varit brist på skyddskläder, medicinsk utrustning och vårdplatser. Tillgång till vacciner måste säkras också på sikt.

– Det ligger i mitt uppdrag att titta på. Alla länder måste ta sig en funderare när vi ser hur globala flöden stryps, säger Richard Bergström.

Han är svensk vaccinsamordnare och representant i den grupp i EU som ska se till att Europa får tillgång till vacciner i denna pandemi. I slutet av augusti var 176 nya vacciner under utveckling. EU förhandlar med flera av bolagen som tar fram dessa.

Richard Bergström är en av de sju som sköter själva förhandlingarna.

– När vaccinerna är godkända köper vi vissa volymer. Några har vi option att köpa, några förbinder vi oss att köpa. Sedan är det upp till varje land om de vill vara med eller inte. Ett avtal är klart, slutförhandlingar pågår med flera leverantörer, säger han.

Redan den 20 augusti blev det första avtalet klart, med Astra Zeneca. Det innebär att EU är garanterat minst 300 miljoner doser av företagets vaccin. Två procent, eller sex miljoner doser, går till Sverige, relaterat till vår andel av befolkningen i EU.

Slutförhandlingar pågår med ytterligare fyra bolag. Det gäller amerikanska Johnson & Johnson, bioteknikbolagen Curevac och Moderna, samt vaccinjättarna Sanofi Pasteur/Glaxo Smith Kline, som samarbetar för att utveckla ett vaccin. Enligt Richard Bergström kan det bli ytterligare ett tiotal avtal.

Det är dock inte någon garanti för att vi verkligen kommer att få ett vaccin. Dels återstår mycket av utvecklingen, och det är inte alls säkert att vaccinkandidaterna kommer att hålla ända fram. Dels bygger flera av dem på mer eller mindre oprövad teknik. Till exempel är både vaccinerna från Astra Zeneca och Johnson & Johnson så kallade virala vektor-vaccin. Det finns bara ett färdigt vaccin som bygger på den tekniken, ett vaccin mot Ebola som Johnson & Johnson har tagit fram.

Två av de övriga vaccinkandidaterna, från Curevac och Moderna, är en helt ny typ av vacciner, rna-vaccin. I dag finns inget vaccin som bygger på den tekniken.

EU har tagit höjd för de riskerna.

– Vår strategi är att EU ska ha tillgång till minst två vacciner med varje teknik.

Den femte vaccinkandidat som EU nu slutförhandlar om, från Sanofi/GSK, är ett mer traditionellt vaccin, som tillverkas i celler. Företagens kandidat har dock inte kommit så långt i utvecklingen och har ännu inte börjat testas på människor. Richard Bergström tycker ändå att det är intressant.

– De två största vaccinföretagen i världen har slagit ihop sig för att utveckla ett vaccin, med adjuvans (hjälpämne) från ett GSK och en cellinje från Sanofi, säger han.

Det finns annat som också kan ställa till det. EU-samarbetet har varit svårt att få att fungera under pandemin. Gränserna har varit stängda och länder har hållit på material och utrustning.

Vad finns det då som säger att avtal kommer att hållas och att vacciner kommer att distribueras som överenskommet?

– Det går inte att jämföra skyddsutrustning med vacciner. Vaccinbranschen är välorganiserad med stora företag som vill ha ordning och reda och en långsiktig relation till sina kunder. Jag var aldrig rädd för att det inte skulle fungera.

Under förhandlingarna är en viktig fråga att företagen har säkrat var vaccinerna ska produceras. Ett vanligt år tillverkas i Europa 1,7 miljarder doser vaccin totalt. Nu förbereds vaccination av stora delar av hela världens befolkning, 7,8 miljarder, på kort tid. Det ställer krav på produktion.

Befintliga anläggningar kommer att användas dygnet runt. Läkemedelsbolag träffar nya avtal om tillverkning. På vissa håll byggs nytt. Gatesstiftelsen är exempelvis med och finansierar sju fabriker som ska ta fram vacciner för låg- och medelinkomstländer.

Problemet påminner om diskussionen om en svensk fabrik 2005. Det finns inga tomma fabriker som väntar för att används bara under pandemier. Produktionen är komplicerad och måste uppfylla hårda krav och anläggningar bör därför ha tillverkning hela tiden.

Jonas Vikman, vaccinexpert vid branschorganisationen för de forskande läkemedelsföretagen, LIF, tycker vaccintillverkning är en av många frågor som längre fram måste upp på bordet.

– När pandemin väl är över behöver den svenska beredskapen för en ny kris utredas, inklusive tillgången till vacciner. Dessa utvecklas nu i internationella samarbeten för att användas till många länder. Globala samarbeten runt vaccinutveckling och produktion fördjupas mellan stora företag, mellan stora och små och mellan universitet och företag. Även inom EU sker ett fördjupat samarbete mellan kommissionen och medlemsländerna. Vi kommer behöva en grundlig analys av hur ett litet land som Sverige kan stå bättre rustat inför en framtida kris, säger han.

Fakta

Fabriken som såldes

Sverige har haft en vaccinfabrik, SBL, Statens Bakteriologiska Laboratorium. Den startade 1909 som ett nationellt centralinstitut som hade till uppgift att förebygga och bekämpa infektionssjukdomar. SBL övervakade epidemiläget och framställde vacciner. År 1993 bolagiserades vaccintillverkningen och blev SBL Vaccin AB. I dag ingår verksamheten i det globala vaccinbolaget Valneva.

År 2005 spreds fågelinfluensan och den dåvarande socialdemokratiska regeringen tillsatte en utredning om byggandet av en svensk vaccinfabrik. Utredningen, som leddes av Lars Rekke, landade i förslaget att Sverige skulle bygga en fabrik i Solna. Den borgerliga regering som tog emot utredningen tyckte inte det var en bra idé. Sverige skulle i stället säkra tillgången till vaccin med avtal. Då hade fågelinfluensan blåst förbi.

Företag som har eller bygger fabriker med bioteknisk tillverkning

Cobra Biologics, Matfors

Pfizer, Strängnäs                                               

Sobi, Stockholm                                                

Astra Zeneca, Södertälje                                  

Valneva (SBL Vaccin), Solna

Repligen, Lund

Diamyd, Umeå                                                   

Olika vaccin

Traditionella vacciner imiterar en naturlig infektion. De består av dödat eller levande, försvagat virus. När det injiceras i kroppen bildas antikroppar och det byggs upp ett försvar mot det verkliga viruset.

Dessa vacciner har länge tillverkats genom odling i befruktade hönsägg. Det gäller fortfarande de flesta influensavacciner. Många andra vacciner framställs med hjälp av genmodifierade celler.

De senaste tio åren har en ny typ av vacciner utvecklats, så kallade genetiska vacciner. De består av delar av virusets gener, som innehåller information om hur ett av virusets protein, eller delar av protein, ska tillverkas. När det genetiska vaccinet sprutas in i kroppen tillverkar kroppen proteinet eller proteindelen. Det aktiverar immunsvaret som ska skydda mot virus. Tre typer av genetiska vacciner utvecklas nu, alla kan tillverkas i celler:

• Virala vektorer är genmodifierade virus. De bär på gener från det virus vaccinet ska skydda mot. Det finns ett godkänt vaccin mot ebolavirus som bygger på tekniken. Kroppens immunsvar kan dock reagera mot själva vektorn och vaccinet kan därför bara ges en gång.

• RNA- vaccin går snabbt att producera och behöver bara ta sig förbi ett membran i cellen för att verka. Det dock instabilt, bryts ner utanför och inuti cellen och är svårt att förvara. RNA är den minst beprövade plattformen. Det finns inget godkänt vaccin som bygger på tekniken.

• DNA-vaccin har testats i tusentals människor och har hittills visat sig vara säkert. Nackdelen är att de är svåra att föra in i cellkärnan. En metod som används är så kallad elektroporering, vilket innebär att man lägger på en elektrisk puls som gör att cellmembranet tillfälligt öppnar små porer. Inget DNA-vaccin är godkänt för människa, men det finns ett för veterinärt bruk.

FOTO: ASTRAZENECA

Kontaktinformation

Lars Nilsson
Chefredaktör
Telefon 0709-64 52 64