Bildningsapostel som vill få oss att tänka annorlunda

Sverker Sörlin är universitetslärare, forskare, historiker, författare och en bildningens apostel. En tvärvetenskapare. Men också en passionerad skidåkare, elitmotionär och vinnarskalle. "Om det är något jag tagit med mig från idrotten så är det att du måste sikta på en hög nivå."

Sverker Sörlin går in i arbetsrummet, från golv till tak klätt med böcker. I ett hörn förvarar han sina egna publikationer, böcker han skrivit själv eller tillsammans med andra. En ansenlig mängd som upptar flera hyllmeter i det han kallar ”minnets palats”. Boksamlingen som helhet är spridd över olika rum i lägenheten. Totalt handlar det om mellan 10 000 och 12 000 volymer. Sverker Sörlin vet inte säkert. Men han säger sig klara att navigera någorlunda i hyllorna.

Han kommer tillbaka med sin doktorsavhandling från 1988: ”Framtidslandet”. Den handlar om den stora industrialiseringsperioden i Norrland åren 1870–1920. Den var baserad på de rika naturresurserna: skog, malm och vattenkraft. Men exploateringen krävde också att arbetskraft och kapital strömmade in från resten av landet och från utlandet för att industrialiseringen skulle bli verklighet. Debatten handlade om var vinster och utveckling skulle hamna.

Sverker Sörlin ser historiska paralleller till den nyindustrialisering som nu sker i Norrbotten och Västerbotten. Ståltillverkarna Hybrit i Luleå och H2 Green Steel i Boden och batteriföretaget Northvolt i Skellefteå bygger ny verksamhet från grunden. Amerikanska datajättar har redan byggt stora serverhallar bland annat i Luleå i jakt på billig grön el och kyla.

– Det finns stora likheter nu med det som hände då. Till att börja med är det väldigt kapitalkrävande och kapitalet måste komma utifrån, i alla fall stora delar av det.  Det är också vetenskap, innovationer och teknik som ingår i förändringen. Den är också externt driven. Förutsättningarna skapas av en större politisk förändring, ekonomi utifrån, och i dag är klimatfrågan drivande för att starta projekt för att få fram fossilfritt stål. Det ju ingen i Luleå som har kommit på det här, det händer på många kalla platser i världen. Men det sker lokalt, säger Sverker Sörlin.

Han ser en ny framtidstro gro i Norrland av det slag som fanns kring sekelskiftet 1900. Människor är åter beredda att flytta. Men inte söderut som under den långa avfolkningstiden, utan i motsatt riktning. Norrut till det nya framtidslandet. Men det räcker inte bara med att bygga nya industrier, menar han.

– Det går inte att smälla upp en hangar och säga: Kom hit och jobba. Samhällsplanerarna och arkitekterna är viktiga. Det är dom som ska göra städerna och platserna till bra, fungerande samhällen med kultur, fritid och skönhet. Människor vill leva bra liv. Det ska bildas familjer och barn ska växa upp.

Sverker Sörlin kallas i motiveringen till Stora guldmedaljen för samhällsdebattör. Ett epitet han värjer sig lite emot. Först och främst är han universitetslärare, forskare, historiker och författare.

– Samhällsdebattör tycker jag nog inte är min främsta roll. Men man kan säga att jag debatterar frågor som jag arbetat med lite djupare. Jag har fört samhällsdebatt kring miljöfrågor och klimatfrågor, och inte minst forskning, innovation och utbildning. Där har jag också haft en rådgivande roll till regeringen i massor av år. På senare tid kanske det blivit lite debatt i vissa bildningsrelaterade frågor och skolfrågor. Men det är ju inte så att jag i första hand producerar debattinlägg. Det är snarare tvärtom: Opinionsbildningen växer ur forskning och tänkande.

2019 kom boken ”Till bildningens försvar”, som han egentligen inte tänkt skriva om inte förlaget hade övertalat honom. Undertiteln är ”Den svåra konsten att veta tillsammans”. Boken är ett manifest för bildning och en omtolkning av bildningsbegreppet. Han borrar, vänder ut och in på begreppen, och försöker förstå vad som skiljer kunskap, fakta och lärdom från bildning. Och vad som egentligen menas med uttrycket ”Det tillhör allmänbildningen”, som så många i en äldre generation fått inpräntat vikten av att lära sig.

– När jag skulle skriva boken tänkte jag: Vad fan ska jag skriva? Det går ju inte att bara upprepa det gamla evangeliet som alla känner till, eller berätta om bildningens betydelse för den enskilda individens frigörelse. Så efter ett halvår – efter att inte kommit någon vart – gick jag tillbaka till förlaget och sa: Kan jag inte få skriva en bok om kunskap? Nej, sa dom.

Egentligen var han glad av det tydliga nejet.     

– Jag tvingades tänka djupare och upptäckte att det gick en front mellan kunskap och bildning. Men begreppen hör ihop väldigt mycket. Det finns ingen bildning utan kunskap. Det finns också en förvanskning av kunskapsbegreppet, en tillplattning som skett på senare tid. När vi börjat förväxla kunskap med prestation. Boken blev därför också en slags stridsskrift mot det ensidiga fokuset på kunskapsprestationer. Som om att mäta kunskaper i Pisa-konkurrens är det enda vi ska tänka på. Klart att vi gillar att prestera på provet. Men det har blivit för endimensionellt. Bildning är ett sätt att tänka annorlunda om kunskapens bruk och hur vi får del av den.

Politiker talar ofta och gärna om att Sverige ska vara en kunskapsnation. Hur ser du på det?

– Och vi ska också ha en kunskapsskola. Nu säger ministern att vi ska ha en kunskaps- och bildningsskola. Har du lagt märke till det? Men ingen säger ännu att vi ska vara en bildningsnation. Jag tror det är svårare att säga det, för bildning är så knutet till personliga egenskaper och det är inte lika lätt att koppla bildning till innovation till exempel. Men vi borde egentligen göra det, för jag menar att människor som har en bredare kunskapsbas har lättare att vara associativa. Det viktiga är att det finns bredd, det blir fler kreativa miljöer då och oväntade kombinationer. Sådant som leder till genombrott, helt nya insikter.

Sverker Sörlin är övertygad tvärvetenskapare. Han spelar över stora kunskapsfält och hittar ofta överraskande kombinationer i sitt forskande och författande.

– Tvärvetenskap är viktig för att de utmaningar och problem vi möter och ska lösa, både vetenskapliga och samhälleliga, inte är ordnade efter vetenskapliga discipliner. En del av mig är generalist, sedan har jag mina specialiteter jag också. Generalistfunktionen har gjort att jag ibland haft lättare att fungera som mäklare; föra ihop olika typer av forskare till större samspel och söka samverkansytor med samhället i övrigt. Ett älsklingsprojekt just nu är att bredda repertoaren av humanistisk kunskap i de tekniska universiteten. De bästa teknikuniversiteten i världen är djupt integrerade i samhällsvetenskap, konst och humaniora och har stora breddkrav på sina studenter. De formar ansvarstagande ledare. Vi bör ha mer sådant i Sverige. 

Sedan 1994 har Sverker Sörlin varit återkommande ledamot av regeringens forskningsberedningar och en tydlig röst i frågor om högre utbildning och forskning.

– När det gäller forsknings- och utbildningspolitik och innovationspolitiska frågor har jag varit intresserad av att utveckla system som gör att det funkar bättre. En del av mina kompisar hemifrån gillade att trimma motorer, få något att funka effektivare genom att skruva lite på olika delar. Själv var jag helt ointresserad av mopeder. Men när jag kom till universitetet och började jobba där, såg jag det ungefär som en moped, fast större. Även universitet kan man trimma och fixa så de blir bättre och då kan man ibland behöva göra rätt stora ingrepp; byta sätt att tänka.

– Jag var i Kalifornien på universitetet i Berkeley ett år som post doc. Det var en omvälvande upplevelse. Inte bara för det arbete jag själv höll på med. Utan för att se hur ett absolut världsledande lärosäte fungerar. Plötsligt såg jag på svenska universitet på ett helt annat sätt och tänkte: Så här kan vi inte ha det. Det är lite för mycket vardagslunk, det här kan vi trimma.

Vad var skillnaden jämfört med svenska universitet?

– Det var många skillnader, men framför allt kanske för att man bestämt sig för att allt man gör ska ligga på en hög nivå. Det är något jag har med mig från idrotten också, du måste sikta på en hög nivå. Bestämma dig för att det är där du jobbar, vara medveten om kvalitet och driva en organisation konsekvent i den riktningen. Det ska sitta i väggarna. Universitet är ingen vanlig byråkrati där folk går till jobbet för att vara där i åtta timmar och administrera. Vi har de här fantastiska jobben för att vi ska göra fantastiska saker för hela samhället. Förstå, kritisera, förbättra. Det tog jag med mig från Berkeley.

– Sedan dess har jag i årtionden gått omkring och varit konstant irriterad. Överallt finns det saker att förbättra. Okunnigt ledarskap. Brist på internationell utblick och strategiskt tänkande. Forskarna och lärarna är det sällan något större fel på. Det är i regel organisationer och ledningar som sitter fast i trivialt förvaltarskap och tyvärr alltför ofta saknar insikt om vad som gör lärosäten riktigt bra. Det är därför det är så viktigt att akademiska ledare också är ledande akademiskt.

Sverker Sörlin kallar sig själv för elitmotionär. I det stora köket i lägenheten står två träningscyklar lutade mot väggen. En äldre Bianchi, ett minne från tiden i Princeton, och en Scott av senare datum. Båda redskap för träning. Men hans verkligt stora passion är skidor och skidåkning. Bättre och allsidigare motion, säger han. Om konsten att åka fort på längdskidor har det också blivit en bok. ”Kroppens geni” är skidfilosofi, träning med norska och svenska landslagen på fjällmyrar och italienska glaciärer – lite teknik- och vetenskapshistoria. Sverker Sörlin som undersökande journalist i det vita, med sportens förnyare Marit Bjørgen och Petter Northug.

– Jag kommer precis som många norska och svenska åkare från en snörik miljö i norr, i mitt fall Västerbotten. Skidåkning var en av dom få saker man kunde göra på vintern, förutom hockeyn, bion och skolan. Alla ställde upp i skidtävlingarna som cirkulerade mellan byarna i kommunen. Det fanns experter på skidåkning i varje by.

Som inom så många andra kunskapsområden ser han en lokal tradition värd att utforska på djupet.

– Jag fick bruk av min forskning om regionala utvecklingsfrågor: Vad är det som förklarar framgången för glasbruk i Småland och båtbyggeri i Österbotten? De vilar på en djup kunskapstradition som också är väldigt praktisk och som bygger på att lära av de bästa och bygga självförtroende. Bli nummer ett i din egen lilla dalgång i Tröndelag, så kan du bli nummer ett i världen.

– Det är inte väldigt annorlunda med forskning. Du ska vara bland andra som är duktiga, till slut blir du en av dem. Det är därför miljöer är så viktiga. Det är vad allt handlar om: Att bygga underbara miljöer där människor vill vara för att de lär av varandra – och har kul medan de gör det.

Fem böcker av Sverker Sörlin och några skäl att läsa dem

Framtidslandet (Carlsson 1988)

Doktorsavhandlingen. Skildrar debatterna om Norrlands framtid under den febriga industrialiseringen 1870–1920. Skulle Norrland och Sverige utvecklas eller var naturresurserna till för att ge vinster och utveckling någon annanstans? Bästa bakgrunden till 2020-talets nyindustrialisering i norr med Northvolt, Hybrit och den växande vindkraftsdjungeln.

Kroppens geni (Weyler & Månpocket 2011)

Hur fort kan man åka skidor? Skidfilosofi om längdskidåkningens passion och lidelser skildrad genom sportens förnyare Marit Bjørgen och Petter Northug. Gonzojournalistik och deltagande observatör bland norska och svenska landslag på fjällmyrar och italienska glaciärer. Och en teknik- och vetenskapshistoria om nya material och modern konditionsträning. 

Världens ordning och Mörkret i människan (Natur & Kultur 2004)

Dubbelbandare om Europas idéhistoria 1492–1918. Belönad med Augustpriset. Femtonhundra sidor med alla de stora tänkarna, idéerna och vetenskapliga upptäckterna. Men också en historia om Europas världserövring och om hur rasism, kolonialism och ödeläggelse av resurser och ursprungsfolk kantar framstegets väg från Columbus till Marie Curie. 

Antropocen (Weyler 2017)

En essä om den framväxande nya världsbilden. Den nya epok efter 1950 då mänskligheten blivit den största verkande kraften på planeten och lämnar outplånliga avtryck i klimatet, den biologiska mångfalden och även skapar ett nytt skikt i den geologiska lagerföljden.

Till bildningens försvar (Natur & Kultur 2019)

En idé om kunskap och varför vi behöver ”veta tillsammans” i en tid av faktaresistens, polarisering och populism. Demokrati, folkbildning och tillit genom samarbete tog Sverige ur efterkrigskrisen på 1920-talet och gjorde landet världsledande till 1970. När 2020-talet inleds behöver vi göra om det vi gjorde för hundra år sedan. En ny bildnings- och kunskapspolitik som bygger på insikterna om antropocen och kan förverkliga miljö- och klimatmål.

Sverker Sörlin. Foto: Daniel Roos

SVERKER SÖRLIN

Ålder: 65 år.

Karriär: Doktor i idéhistoria 1988 vid Umeå universitet, professor vid Umeå universitet 1993, gästforskare vid Berkeley 1993 och i Cambridge 1999 och 2004–2005, gästprofessor vid Universitetet i Oslo 2006, professor vid KTH sedan 2007. Medlem av Institute for Advanced Study i Princeton 2013–2014. Gästforskare vid Center for African Cities i Kapstaden 2013, Center for Advanced Study i Oslo 2016 och University of British Columbia 2016 och 2018.

Ledamot: Kungl. Skytteanska Samfundet 1993, Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) 1999 och Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien (KSLA) 2016. Åren 2006–2009 var han ordförande i den svenska kommittén för det internationella Polaråret. Sedan 1994 återkommande ledamot av regeringens forskningsberedning. Förbundsordförande i Folkuniversitetet sedan 2012. Ledamot av expertorganet Klimatpolitiska rådet sedan 2018.

Övrigt: Augustprisvinnare 2004 i fackboksklassen för ”Världens ordning” och ”Mörkret i människan”. 2012 tilldelades han Lars Salvius-priset för bidrag till ökad förståelse för miljö- och klimatfrågor och humanioras roll i samhället. Stig Ramel-priset 2018. Hedersdoktor vid Åbo universitet.

Akademiens Stora Guldmedalj tilldelas professor Sverker Sörlin för sin framstående gärning som nytänkande forskare, forskningsledare och aktiv samhällsdebattör och för hans betydelsefulla insatser och djupa engagemang för forskning och högre utbildning.

Foto: Daniel Roos.