Coronapandemin största nyheten under efterkrigstiden

Under pandemin har medierna lyckats hålla allmänheten informerad om vad som gäller och vad som är känt. Lite sämre har de klarat uppgiften att granska myndigheters och regeringens agerande.

Vid ett webbinarium, i samband med utdelningen av IVAs pris för vetenskaplighet i journalistiken – Hans Bergström-priset, diskuterades hur medierna har skött bevakningen av pandemin.

Pristagaren, vetenskapsjournalisten Anna Manzoor, belönades just för sitt arbete under pandemin. Det har, enligt juryn, skett med kunskap och omdöme i förarsätet.

Anna Manzoor, glad och tacksam pristagare, framhöll vikten av vetenskaplig kompetens på redaktionerna.

– Det tror jag att många har förstått nu. Och för läsarnas skull är det viktigt att presentera så mycket information som möjligt. De vill ha tillgång till de rapporter som är underlag för artiklarna, så att de kan göra sina egna värderingar, sa hon.

Martina Ghersetti är docent i medie- och kommunikationsvetenskap vid Göteborgs universitet. Hon har undersökt hur mycket fyra stora medier, Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet har rapporterat om pandemin.

– Corona är den största nyhet vi haft i Sverige sedan efterkrigstiden. Antalet artiklar dag för dag steg mycket brant i mitten av mars förra året, sa hon.

Toppen, drygt 250 artiklar, kom när de första rekommendationerna förmedlades och Stefan Löfven talade till nationen. Därefter sjönk uppmärksamheten stegvis. Mot slutet av sommaren var antalet dagliga artiklar, i de fyra tidningarna, knappt hälften jämfört med toppnoteringen.

– Mediernas intresse var som störst när vi visste minst och osäkerheten var stor. Få fakta gick att belägga. Det medförde en del spekulationer och obekräftade uppgifter i nyheterna.

När den andra coronavågen kom, med snabbt ökande dödstal, ökade inte mängden artiklar.

– Kanske kan det tolkas som att covid blivit en del av vår vardag. Även väldigt allvarliga händelser normaliseras och då är de inte så extremt nyhetsvärda. Men både allmänheten och Folkhälsomyndigheten var nöjda med mediernas information.

Mediernas andra uppgift, att granska, kom däremot igång sent. Riktig fart tog granskandet först runt årsskiftet.

– Spridd kritik fanns tidigare, men medierna förmådde inte själva vara den kritiska rösten samtidigt som den politiska oppositionen var tyst, sa Martina Ghersetti.

Men på flera stora medier har man förstått betydelsen av att granska tidigt i förloppet. Det anser Emil Östlund, journalist och forskare vid Göteborgs universitet. Han har intervjuat redaktionscheferna på Ekot, SVT, Aftonbladet, Dagens Nyheter och Sydsvenskan. En anledning till att granskningen inte kom igång snabbt är att medierna menar att det var svårt att få ut de handlingar som behövdes. Ett annat skäl är att de prioriterade informationsförmedling och dialog med läsarna.

– Två redaktioner, SVT och Aftonbladet, satsade hårt på live-chattar. I november hade Aftonbladet fått in 450 000 läsarkommentarer. Medierna blev sambandscentraler, sa Emil Östlund.

De dagliga och direktsända presskonferenserna med myndigheter och ministrar kunde ha blivit ett forum för kritiska frågor.

– Men alla journalister i Sverige vet att de bästa frågorna ställer man efteråt, i enskilda intervjuer. Den här gången tänkte man nog inte på att läsare, tittare och lyssnare var med hela tiden. Man kunde ha visat att man ställer kritiska frågor. Den möjligheten missade redaktionerna, sa Emil Östlund.

Annika Linde är virolog. Hon var statsepidemiolog när svininfluensan härjade.

– Då fick vi frågan: Hur rädda ska vi vara? Den frågan har jag inte hört nu. Medierna har insett att nyhetsförmedlingen ska ge människor förmågan att skydda sig mot pandemin. Men det kan ha dämpat lusten att uttala sig kritiskt, sa hon.

Hon påpekade emellertid att den kritiska hållningen funnits på ledarsidorna.

– Jag tycker att vetenskapsjournalistiken i media har varit bra. Men det måste ha varit svårt. Långt över 100 000 vetenskapliga artiklar har publicerats. Att vara uppdaterad och kunna värdera allt detta är inte enkelt, sa hon.

En sak har, enligt Annika Linde, fattats i rapporteringen.

– Jag saknar att medierna inte har redogjort för underlagen bakom Folkhälsomyndighetens rekommendationer. På vilken faktabas grundades exempelvis beslutet om att det var viktigt att platta till kurvan?

Staffan Normark är professor i molekylär mikrobiologi och smittskydd. Han ansåg att medierna borde ha haft ett mer internationellt perspektiv i sin rapportering.

– Det har varit alldeles för mycket svenskt navelskåderi. Alla experter som man frågat är svenska. Och läget i andra länder, som ligger före oss i pandemiutvecklingen, diskuteras inte, sa han.

Titta på prisutdelningen och webbinariet i efterhand

Foto: Erik Cronberg

Kontaktinformation

Per Andersson
Pressansvarig
Telefon 072-071 39 73