Elevers intresse för naturvetenskap- och teknik i Sveriges kommuner

PM från projektet KOOLT (KOmpetensförsörjning Och Långsiktigt Teknikintresse) som vill bidra till konkreta förändringar när det gäller andelen unga som väljer att utbilda sig inom naturvetenskap och teknik. Projektet drivs av IVA, Sveriges ingenjörer och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).

Syftet med projektet är att bygga en grund för effektivare insatser riktade till elever.
Insatserna måste utgå från ungdomars värderingar och drivkrafter och ge motivation
genom att synliggöra kunskapernas relevans och stödja ledarskapet i hela systemet.
Det handlar om att identifiera systematiska, långsiktiga åtgärder som tar ett
helhetsgrepp från förskola till högskola. Till 2020 är målet att 30 procent av eleverna
ska välja naturvetenskaps- eller teknikprogrammen i gymnasieskolan.

Sammanfattning av PM

Arbetet har inletts med att bland annat kartlägga hur elevers intresse för att studera på naturvetenskaps- (NA) och teknikprogrammen (TE) ser ut i landet. Resultatet har samkörts med olika bakgrundsvariabler, pågående satsningar och befintliga strukturer i kommunen. Vi har även försöka identifiera vad som förenar de kommuner som har en hög andel elever som väljer programmen på gymnasiet.

Stora skillnader regionalt och lokalt

Kartläggningen visar att:

  • Andelen elever som väljer att läsa (NA) varierade läsåret2013/14 mellan
    kommunerna på 2,2 procent och 29,4 procent. Kommuner som ligger i topp
    kännetecknas vanligen av en hög mediannettoinkomst och elever vars föräldrar har eftergymnasial utbildning.
  • Danderyd, Lidingö och Lund har den högsta genomsnittliga andelen deltagande elever på NA under 2011-2013. Orsa, Munkfors och Åsele har haft lägst genomsnittlig andel elever på programmet. Det finns dock flera kommuner med andra socioekonomiska förutsättningar än t.ex. Danderyd som har en hög andel elever på NA. Arjeplog, Eksjö, Gnosjö och Värnamo är några sådana exempel.
  • När det gäller TE kan andelen elever som väljer att läsa TE variera på 0,7 procent och 15,8 procent mellan kommunerna. Programmet har under 2011-2013 varit mest populärt i Smedjebacken, Strömstad och Finspång. Lägst andel elever som gått TE under perioden finns i Malå, Valdemarsvik och Ljusnarsberg.
  • Trots att TE generellt lockar elever som har högutbildade föräldrar, så är det inte fallet med flera av de kommuner som ligger i topp. Kommuner som Smedjebacken, Finspång, Enköping, och Ludvika m.m.
  • Gällande län läser flest elever i Stockholms, Uppsala och Hallands län på naturvetenskaps- eller teknikprogrammen. Lägst andel elever som går programmen finns i Gotlands, Kronobergs och Gävleborgs län.

Kartläggningen visar att det, liksom tidigare år, finns ett stort antal projekt och
statliga, regionala samt lokala satsningar på området. Vissa kommuner är med eller
medlemmar i en eller flera satsningar medan andra kommuner inte tycks vara med i
några initiativ på kommunnivå. Inom Skolverkets NT-satsning att bygga upp NTnätverk, där 120 kommuner för närvarande deltar, framgår att det är många kommuner med högt elevdeltagande på NA- eller TE som deltar.

Framgångsfaktorer

I kartläggningen har ett tiotal intervjuer gjorts med kommuner som trots mindre
fördelaktiga socioekonomiska förutsättningar har en hög andel elever som valt att
studera på NA eller TE. Syftet har varit att undersöka om dessa kommuner gör några särskilda insatser i framförallt grundskolan. Flera av kommunerna omnämner samma saker:

  1. Undervisningen håller hög kvalitet och att undervisningen är konkret och
    praktisk med mycket laborationer och experiment.
  2. Eleverna har god kännedom om programmen och har möjlighet att prova på
    vad programmen innebär.
  3. En teknikpositiv kultur i kommunen och med fler förebilder, som företag,
    industrier m.m., som kan konkretisera undervisningen och visa på framtida
    yrkesval.
  4. Programmen finns på orten eller i närhet som innebär att elever inte behöver
    pendla eller bo på annan ort vilket kan vara ett hinder för vissa elever.
  5. Intresset tas tillvara i tidig ålder och kommunerna arbetar systematiskt med att behålla intresset i fler årskurser än högstadiet i grundskolan.

Vägen framåt

Vi tror att det behövs en ny kraftfull satsning. Det som behövs är dock inte något nytt projekt, utan snarare en slags paraplysatsning från förskola till universitet. En sådan satsning bör utformas utifrån pågående verksamheter så att arbetet blir sammanhållet och långsiktigt. Vi tror att en ny kraftsamling behöver grunda sig på några viktiga principer:
- Barns och ungdomars perspektiv måste vara utgångspunkten i alla insatser.
- En satsning behöver rikta sig till alla skolformer, från förskola till högskola.
- Relevansen hos kunskaperna måste visas tydligt.
- Ledarskapet är centralt för att nå förändring. Att rikta insatser till lärare är bra,
men otillräckligt för att nå målet.
- Syftet måste vara att nå även de inte redan frälsta.
- Insatserna måste göras på lång sikt d.v.s. åtaganden för flera år framåt.

Målet om att andelen elever på NA- och TE- programmen ska öka till 30 procent
senast 2020, behöver anpassas för enskilda län eller kommuner. Därför tror vi på
vikten av regionalt samarbete för att förstärka effekterna av satsningarna.

Las och ladda ner hela PM:et