IVAs Guldmedalj - En karriär som slumpen fått styra

Onsdag 24 oktober 2018

Rune Andersson.jpg

Teknologie hedersdoktor Rune Andersson får IVAs Guldmedalj för sitt framgångsrika ledarskap i stora publika företag i kombination med stort entreprenörskap i uppbyggandet av den egna företagsgruppen. Han har även visat stort engagemang i viktiga samhällsfrågor.

Industrinestorn Rune Anderssons karriär ser på pappret ut att ha gått spikrakt mot toppen: framgångsrik koncernchef för Trelleborg, delägare i medicinteknikföretaget Getinge tillsammans med parhästen Carl Bennet, drivande styrelseordförande i Electrolux och så entreprenör med miljardbygget av egna företagsgruppen Mellby Gård. Men att kometkarriären är ett resultat av medvetna val och planering håller han inte alls med om. Tvärtom. Det är tillfälligheter som många gånger fått styra vägen genom livet, hävdar han. 

– Jag tycker inte att man ska planera allt för mycket när det gäller den egna personen. Ibland väljer du fel, ibland rätt. Det viktiga är att skaffa sig en bra utbildning. Slumpen är oändligt mycket viktigare än man tror.

Hemmansägaresonen med läshuvud, uppväxt i jordbruksmiljö i Blekinge, ville börja plugga på Chalmers. Frågan var bara: vilken linje? Tillsammans med två kompisar, som också ville bli chalmerister, avgjordes den saken i halvtid under en fotbollsmatch i allsvenskan.  Tre tändstickor. Tre linjer. Det blev Väg- och vattenbyggnad i storstaden Göteborg för de tre killarna från Blekinge.

Rune Andersson tog examen med ”mediokra” betyg, teknikintresset var det lite si och så med. Kårpolitik lockade, han dröjde kvar på Chalmers, jobbade på SKF:s kullagertidning och drömde om att bli egenföretagare i reklambranschen. Det var nära att det blev så. Men ödet ville annat. Ett telefonsamtal 1970, från en gammal kollega som blivit departementssekreterare, kullkastade alla planer: ville han bygga upp en ny teknisk högskola i Norrbotten? För en 26-åring, som aldrig varit norr om Östersund, var det både utmanade och lockande. Ett entreprenörsprojekt i statlig regi. Ingen rektor. Rune Andersson fick fria händer att rekrytera ledare, lärare och professorer. Åkte till och med runt i Norrbotten och raggade de första eleverna till det som nu är Luleå tekniska universitet. Självklart är han i dag hedersdoktor.

Sedan kom samtalet som fick karriären att ta en ny vändning: jobb på Plannja i Luleå. Eller som han själv utrycker det:

– Jag gick ifrån att vara förvaltningschef till att sälja plåt.

Snart var han direktör för företaget, rekryterades till Getinge, som ingick i Electroluxkoncernen, flyttar till Halland och lär sig konsten att höja priser, sänka kostnader och förbättra lönsamhet. Blir chef för Electrolux storkök i Alingsås där han anställer en ”28-årig friherre som sålt grävmaskiner i Afrika”.

När han 1983 blir chef för börsnoterade Trelleborg tillämpar han allt han lärt sig på Electrolux. Decentraliserar och uppmuntrar prishöjningar. Aktien blir en riktig börsraket på 1980-talet. Sedan kommer ett samtal från Carl Bennet: Getinge som går med förlust är till salu 1989.

Vid 45 års ålder förverkligar Rune Andersson drömmen att bli sin egen.

– Den stora drivkraften med att vara egenföretagare är självständigheten. Ett annat skäl är att man kan uttrycka sig lite mer fritt när man inte har en chef eller ägare att tänka på. Jag har ända sedan ungdomen varit hyggligt intresserad av politik. 2002 till 2003 deltog jag oerhört aktivt i EMU-debatten på nej-sidan, säger han.

I dag är Rune Andersson styrelseordförande för Mellby Gård, företagsgruppen han började bygga när han och Carl Bennet delade på allt efter åtta framgångsrika år.

– Vi gjorde värderingen på en dag, utan advokater och revisorer. Vi talas vid en gång i månaden i snitt skulle jag säga. Det är alltid politik vi pratar, han är också väldigt samhällintresserad.

Det dagliga arbetet i familjekoncernen har han lämnat över till sin yngste son Johan Andersson. De båda andra sönerna pekade på honom under familjerådet när successionen i bolaget diskuterades. Han är fortsatt engagerad Mellby Gård. Men nu har han mer tid för samhällsfrågor.

– Skattesystemet är en avgörande fråga. Många tycker att skatter är tråkigt. Det tycker inte jag. Det är intellektuellt spännande i gränslandet mellan matematik och ekonomi och jag är övertygad om att det styr mycket. Därför är det viktigt att skattesystemet stimulerar arbete och företagande. Den andra stora samhällsfrågan är entreprenörskap. Skattefrågor hänger ihop med vilka system man har för entreprenörer, säger han.

Tid ägnar han också åt Mellby Gårds stiftelse. Två procent av bolagets vinst går dit årligen. Stiftelsen sponsrar allt från hjärnforskning till kyrkorglar.

– Det är svårt att tacka nej när det dyker upp bra förslag, säger han.

Eriksbergs Vilt- och Naturpark i Blekinge är också en sak som ligger honom varmt om hjärtat, liksom fotbollslaget Trelleborgs FF.

– En småstadsklubb som råkar ligga i allsvenskan i år. Det är den fridfulla sammanhållningen i mindre klubbar jag gillar.

Och så var det där med skägget. Han är en föregångare i näringslivet. Långt före Percy Barnevik.

– Har haft det sedan Chalmers och det finns inget skäl att raka bort det. I dag ser man ju hur många som helst med skägg.

Modet har hunnit i kapp Rune Andersson.

Rune Andersson

Ålder: 74 år

Utbildning: Civilingenjör väg och vattenbyggnad vid Chalmers, 1968

Karriär: Den först anställde vid Högskolan i Luleå och dess förvaltningschef 1971-1974. Under 1970-talet var han chef för bland annat Plannja, Getinge och Electrolux storköksdivision. Vd och koncernchef för Trelleborg åren 1983-1990. Förvärvar 1989 tillsammans med Carl Bennet medicinteknikbolaget Getinge från Electrolux. Styrelseordförande i Trelleborg 1990-2002 och styrelseordförande i Electrolux 1998-2004. Grundar redan 1986 egna företagsgruppen Mellby Gård som han bygger upp och i dag leder som styrelseordförande

Utmärkelser: Ledamot av IVA 1988, teknologie hedersdoktor vid Högskolan i Luleå 1989, H.M. Konungens medalj 12:e storleken med Serafimerordens band 2013 och Patriotiska Sällskapets guldmedalj 2015.

Fotograf: André de Loisted

Skribent: Lars Nilsson