Fem vägar till resurseffektivitet och cirkulär ekonomi

Under två år har deltagarna i projektet ”Resurseffektivitet och cirkulär ekonomi” slagit sina kloka huvuden ihop för att finna vägar till resurseffektiva materialflöden och cirkulär ekonomi. Fem särskilt viktiga områden har varit i fokus: mobilitet, lokaler, livsmedel, textil och plast. Fler än hundra personer har varit engagerade. Och i referensgrupper har såväl politiker som företrädare för den finansiella sektorn deltagit.

Vid ett fullsatt heldagsseminarium, med företrädare för alla riksdagspartier närvarande, överlämnades resultaten i form av handlingsplaner, en för varje delområde, till en representant med särskilt ansvar för området. Förslagen togs emot mycket positivt.

Åke Svensson är styrgruppens ordförande.

– Det viktiga för projektet har varit att ta fram åtgärder som kan genomföras i närtid, sa han.

Mobilitet är ett mycket brett område. Arbetsutskottet bakom de 24 förslagen i rapporten ”Resurseffektiv transport och mobilitet i Sverige” har därför varken ägnat sig åt alternativa bränslen eller design av fordon. Jacqueline Oker-Blom är projektledare.

Hon konstaterade att transportbehovet fortsätter att öka både för gods och människor.

– Men om transporterna vore optimerade så skulle såväl trängsel, utsläpp som olyckor minska, sa hon.

Fyllnads- och nyttjandegrad är några av de faktorer som måste påverkas om transporter, alla kategorier, ska bli mer resurseffektiva. Innovativ offentlig upphandling kan vara ett sätt att åstadkomma detta.

Några av arbetsutskottets medlemmar frågades ut av seminariets moderator, Mattias Goldmann. Elinor Kruse påpekade sambandet mellan livsmedelssvinn och transporter och Ulrika Bokeberg framhöll kollektivtrafikens betydelse.

– Men hur kan bilen bli en del av den. Samåkning är ett alternativ. En bra app för detta är en idé, sa hon.

Jens Holm är riksdagsledamot (V) och ordförande i riksdagens trafikutskott. Han fick ta emot delprojektrapporten för mobilitet.

– Vi har inte planerat utifrån klimat och resursmål utan för fordonen. Det måste vi ändra på. Och när det gäller upphandling kan vi göra mer, sa han och lovade att återkomma med resultat, senast om ett år.

Rapportens förslag föll, om än i något varierande grad, i god jord hos samtliga företrädare för riksdagspartierna. De fick var och en några minuter för att kommentera innehållet i rapporten.

Rapporten från det andra av projektets fokusområden, lokaler, har underrubriken ”Lokaldelning som norm”.

Anna Denell är arbetsgruppens ordförande.

– Kontorshus används tio procent av tiden. Och det går åt drygt ett ton material för att bygga en kvadratmeter. Så här finns en stor potential för att utnyttja resurser bättre, sa hon.

För att lyckas med detta gäller det att minska ytbehovet, intensifiera användningen, bygga om eller som sista åtgärd bygga nytt.

Projektledare för arbetsgruppen är Liv Fjellander.

– Vårt fokus har varit på att intensifiera användningen. Hur kan vi stimulera en delningsekonomi som ökar nyttjandegraden? sa hon.

Det handlar om att ge olika verksamhetstyper tillgång till en viss yta. Fördelarna kan vara många: sociala, ekonomiska och eventuellt också nya affärsmöjligheter.

– Men det finns hinder. Vi har ingen vana av att dela lokaler. Lagar, avtal och försäkringar hör också till det som försvårar delning.

Momsregler och hyreslagen lägger också hinder i vägen. Dessutom bestämmer plan- och bygglagen hur en byggnad får användas. Däremot behövs ingen ny teknik.

För att åstadkomma mer lokaldelning riktar därför arbetsgruppen ett flertal förslag till i första hand staten men också till näringslivet och den finansiella sektorn.

Mattias Höjer, vice ordförande i delprojektet, konstaterade att bibliotek är ett bra exempel på hur olika funktioner kan samsas i samma lokal och Charlie Gullström påpekade att akademin kan hjälpa till med att ta fram nya lämpliga mått för delning. Samtidigt, framhöll Camilla Wislander, får inte delande av lokaler resultera i sämre arbetsmiljö.

Delprojektets handlingsplan togs emot av Carl Rosén, departementsråd på näringsdepartementet.

– Rapporten tjänar sitt syfte. Man får väldigt många nya tankar. Jag ska sprida det här ymnigt på Regeringskansliet, sa han.

Panelen med rikspolitiker och politiskt sakkunniga var positiva även till denna handlingsplan. Men, undrade Marcus Wangel, politiskt sakkunnig för Centerpartiet, hur ska de nödvändiga styrmedlen utformas? Amanda Palmstierna (MP) ansåg att förslaget om att göra lokaldelning till norm är utmärkt. Betty Malmberg (M) lovade att partiet ska titta vidare på förslagen. För socialdemokraten Patrik Engström är exempelvis den låga nyttjandegraden en superintressant ögonöppnare. Och att politiken bör ta tag i de hinder som finns, var en av kommentarerna från Martin Kinnunen (SD). Birger Lahti (V) påpekade att ordnade former för delning är ett måste för att delning inte ska bli ett hälsoproblem.

”Mätning av matsvinn och övrigt matavfall” är underrubrik på rapporten från delprojektet för livsmedel.

Ordförande för gruppen är Anna-Karin Modin Edman. Inom livsmedel är värdekedjorna mycket långa och komplexa, påpekade hon.

– Det är hål i huvudet att slänga ätbar mat, sa hon.

FNs mål för minskat matsvinn är att det ska halveras, vilket också leder till minskade utsläpp och lägre vattenförbrukning.

– Det pågår många initiativ. Men gör vi rätt saker? En samlad översikt saknas. Gruppen föreslår därför ett nationellt ramverk, som fungerar enkelt även för små aktörer.

Kristoffer Gunnartz är projektledare. Han konstaterade att utgångsläget är begreppsförvirring och brist på data. Därför behövs tydliga definitioner av begreppen matavfall och matsvinn. Och system för att separera de båda från varandra.

– Det måste finnas praktiska lösningar om det ska gå att mäta volymerna från olika källor, sa han.

Och sådana finns, i alla fall i viss utsträckning.

– Snabbast får man igång mätningar på frivillig väg. Och då kommer de som mäter att se att det är god ekonomi att göra något åt det hela.

Arbetsgruppen har kommit fram till att politiken bör ge myndigheter uppdrag att reda ut begreppen inom området. Dessutom behövs styrmedel för att mäta och minska avfall och svinn.

– Men nya lösningar rent tekniskt behövs. Politiker måste visa att det här är viktigt.

Karin Östergren och Åsa Stenmark är båda medlemmar i arbetsgruppen. Även de gav sin syn på komplexiteten. Men betonade även att frivilliga överenskommelser om mätning är på gång.

Karin Führ Lindqvist, handläggare på näringsdepartementet, tog emot handlingsplanen och konstaterade att matavfall är en prioriterad fråga för regeringen och att förslagen kommer väl till pass.

De församlade politikerna fick även nu kort kommentera förslagen från gruppen. Även dessa togs emot väl. Särskilt betonade partiföreträdarna det positiva med att mätningar och åtgärder bör ske på frivillig väg. Dock varnade Kjell-Arne Ottosson (KD) för att fler pålagor på jordbruket skulle få negativa konsekvenser för en redan hårt pressad sektor. Och Birger Lahti (V) ansåg visserligen att mätningar är viktiga, men att förändring av attityder till, främst inköp av matvaror, hos konsumenterna är en snabbare väg att nå resultat.

I arbetsgruppen för textil är Cecilia Tall ordförande.

– Visionen för arbetsgruppen är att Sverige ska vara den ledande nationen för en värdeskapande textilbransch som är hållbar, resurseffektiv, cirkulär och lönsam, sa hon.

De svenska lösningarna ska också kunna vara inspiration för länder med betydligt större textilproduktion än den svenska.

Projektledare för textilgruppen är Elin Larsson. Textilindustrin globalt sett lämnar, påpekade hon, ett mycket stort miljöavtryck. Men samtidigt har industrin 300 miljoner anställda och står för fyra procent av världshandeln.

– 80 procent av ett plaggs miljöpåverkan kommer från tillverkningsfasen. Och där är resurseffektiviteten låg, sa hon.

I Sverige gör sig varje person av med 14 kilo textil årligen. Drygt hälften hamnar i soporna trots att 60 procent av den volymen är fullt återanvändningsbar.

– Slöseri, men samtidigt en potential för nya affärer, konstaterade hon.

Det bästa man kan göra för klimat och miljö är att förlänga livslängden för kläder. Och när de ändå är utslitna borde betydligt större del kunna återvinnas eller återanvändas.

– 60 procent av all textil är syntetmaterial resten är bomull. Så vi behöver hitta ersättare. Men i dag finns inget storskaligt substitut.

Ytterligare en utmaning är att den teknik som används i produktionen är gammal med låg lönsamhet.

För att öka hållbarhet och cirkularitet i branschen krävs bland mycket annat storskaligt fungerande insamlingssystem för uttjänt textil. Samarbete behövs mellan textil och i stort sett alla andra materialanvändande branscher. Skog, bygg, bil, jordbruk är några exempel.

Dessutom borde det finnas incitament för de som använder återvunnet material. Politiken har en viktig roll i detta. Exempelvis för att satsa på nya affärsmodeller och stötta återvinning och gränsöverskridande branschsamarbeten.

Ett av gruppens förslag är ett materialraffinaderi för att ta hand om insamlat material från olika branscher. Exempelvis avfall från pappersindustrin skulle kunna bli viskos.

Totalt innehåller gruppens rapport 13 handlingsplaner för att förändra den totala textilkedjan till att bli resurseffektiv och cirkulär.

Delprojektets resultat överlämnades till Marcus Wangel, politiskt sakkunnig (C).

– Sverige ska vara världsledande när det gäller cirkulär ekonomi och för forskning om hållbar textil. Det krävs också ledarskap och en sammanhållen politik som bejakar nya affärsmodeller, sa han.

Men han påpekade också att politiken inte kan göra allt. Samverkan med näringsliv hör till det som krävs.

Marcus Wangel lovade att sprida gruppens handlingsplan och att återkomma om ett kvartal för att berätta om vad som hänt.

Partiernas representanter ansåg att även rapporten från textilgruppen var välkommen med beaktansvärda förslag.

Både Birger Lahti (V) och Ingemar Nilsson (S) framhöll särskilt det viktiga med att våga utmana starka internationella ekonomiska intressen.

Den femte arbetsgruppen har tänkt tankar och formulerat förslag om plastens roll i ett cirkulärt samhälle. Magnus Huss är delprojektets ordförande.

– Plast ökar i alla värdekedjor. Och är ett lätt och flexibelt material. Men vi måste hitta ett cirkulärt system, sa han.

Omkring 30 procent av plasten i Sverige blir ny plast och resten blir energi. Men i arbetsgruppen har man arbetat med frågan om hur all plast ska kunna återvinnas.

– Ett av våra mål är att skapa en marknad för återvunnen plast.

Dessutom behövs produktdeklarationer för plast och en strategi för kemisk återvinning.

Peter Stigson är projektledare för arbetsgruppen.

– Plast har en roll att spela i ett hållbart samhälle. Om vi inte gör instrumentbrädan i bilen av plast, vad ska man då använda? undrade han.

Han påpekade att det finns tuffa mål för plast. Exempelvis EUs om att hälften av alla plastförpackningar ska återvinnas 2025. Den svenska dagligvaruhandeln har satt som mål att alla förpackningar ska var återvinningsbara år 2022.

– Också företagen driver på utvecklingen. Ikea och Volvo Cars är några svenska exempel. Men även andra stora internationella bolag ställer om.

Peter Stigson förväntade sig att fler och högre mål och styrmedel kommer att påverka den svenska marknaden.

Delprojektet har tagit fram handlingsplaner för att bland annat nå en utvecklad marknad för återvunnen plast. Den kan gärna vara baserad på digital teknik.

– Politiken måste ändras så att avfall blir en resurs. Och företagen måste ändra sina affärsmodeller så att de blir cirkulära. De måste också bidra med statistik och kunskap.

Peter Stigson efterlyste också mer systemkunskap. Nu är kännedomen om hur plastflödena verkligen ser ut alldeles för liten.

Satsa på kemisk återvinning är ytterligare ett av gruppens förslag. Men ska det bli verklighet så måste branschen utveckla en gemensam agenda och politiken besluta om detta är något för Sverige.

Åsa Stenmark och Kristin Geidenmark Olofsson, deltagare i arbetsgruppen delgav åhörarna olika aspekter på tillverkning och utveckling inom plastbranschen.

Mattias Philipsson, Svensk Plaståtervinning, tog emot paketet med delprojektets handlingsplaner.

– Vår anläggning är Europas modernaste och den kommer att fördubbla återvinningen av plast i Sverige. Det finns en stor efterfrågan på återvunnen plast, sa han.

De politiska partiernas representanter kommenterade även plasthandlingsplanen. Även den föll i god jord. Möjligen skulle det vara bättre om frågan om en anläggning för kemisk återvinning behandlades som en nordisk angelägenhet.

Åke Svensson, ordförande i projektets styrgrupp, konstaterade avslutningsvis att dagen bjudit på fem utmärkta delrapporter.

– Nu arbetar vi med en syntesrapport med samlade förslag. Den kommer att släppas tillsammans med Rifo 1 april i riksdagen, sa han.

Kontaktinformation

Joakim Rådström
Kommunikatör
Telefon 073-656 76 17