Några beslut, klimatlöften, nya samarbeten och allianser från Glasgowmötet har chans att förverkligas. Stor uppmärksamhet fick löftet att USA och Kina, som står för cirka 40 procent av världens utsläpp, tillsammans ska sträva mot Parismålet. Fordonstillverkare i flera länder lovade att jobba för utsläppsfria bilar. Storföretag ska arbeta för att ställa om till grön teknik och grön energi. Äntligen pratas det på riktigt om att snabba på utfasningen av fossila bränslen. Så nära var vi en historisk överenskommelse – om inte bland annat Indien i sista minuten hade lyckats urvattna formuleringen till att kolkraften ”trappas ned”, inte ”fasas ut”.
Medvetenheten ökar dock om att tiden är knapp om vi ska lyckas minska utsläppen av växthusgaser och samtidigt klara FN:s 17 hållbarhetsmål. Vi kommer att behöva satsa stort i en mycket omfattande teknikomställning, globalt. Utbildning, forskning och innovation kan förstås inte på egen hand lösa klimatkrisen, men den trion är nödvändig för att förverkliga åtgärder som de stora klimatmötena beslutar. Ny teknik ska ersätta föråldrade system, och det på ett klimatsmart sätt – och mycket snabbt.
Ingenjörer är av naturen optimister. Ingenjörer är forskare, skapare och konstruktörer som bygger lösningar utifrån en solid vetenskaplig grund och systemkunskap. Ingenjörer förstår de processer som krävs för att utveckla och bygga hållbara produkter, tjänster och stora system. Ingenjörer kan hjälpa politiker och beslutsfattare att hantera komplexa problem.
Ingenjörsakademier har en viktig roll i att förklara varför ingenjörskonst och ny teknik är nycklar till lösningarna på klimatkrisen. Akademierna bidrar med kunskap och expertis.
Våra starka internationella nätverk främjar en gemensam rörelseriktning. Vi kan och vill medverka till att ambitionerna, löftena och besluten från COP26 omsätts i handling – ”building back better”, som det ofta heter i dag. Det handlar om global samverkan. Klimatet känner inga gränser.
