Man hinner med mycket under 100 år. I IVAs fall har akademien under sin hittillsvarande levnad avhandlat alltifrån svetsteknik (Svetskommissionen, grundad 1931 av IVA) och ytkemi (Ytkemiska Institutet, 1963) till entreprenörskap (CONNECT Sverige, 1986) och omvärldsbevakning inom teknik och vetenskap (Sveriges Tekniska Attachéer, 1981).
En av de kanske mer udda och okända initiativen från IVA är troligen Föreningen Rationell Textiltvätt (RTT), som grundades 1938 av en Alfred Ekström.
Ekström, som föddes 1873 och dog 1947, ansågs av sina klasslärare ”obegåvad”, men efter en tid som bodpojke i faderns affär kom han att börja studera på allvar och disputerade så småningom 1897. Han invaldes redan 1919 som en av IVAs första ledamöter.
1932 började Ekström intressera sig för tvättmetoder, och 1938 genomfördes en ”tvättvecka” vid IVA för att förbättra tvättindustrins teknik. Kort efteråt bildades så RTT på initiativ av Ekström, med fokus inte minst på att skona tvättgodset. Exempelvis arrangerades en utställning av skadade tvättpersedlar 1941, och 1945 gavs broschyren ”Skador på tvättkläder” ut av föreningen. ”Slut på tvättmisshandeln!” löd rubriken till ett foto i Svenska Dagbladet från RTTs konferens om tvätteknik 1944.
En enkät till husmödrar om tvätt visade vid samma tid att det rådde ”stor förbistring inom hemtvätten med avseende på bruk och metoder”. Och kostnaden för alla genom olämplig tvätt förstörda textilier uppskattades i en promemoria från RTT 1944 uppgå till svindlande 300 miljoner kronor årligen, med den tidens penningvärde. Stora besparingar kunde därför räknas hem vid användning av förbättrade metoder.
Ekströms idéer ledde också till många patent för kontinuerlig sköljning, den så kallade ”separator-tvättmetoden” och system för automatisering av tvättproceduren. Bland annat Karolinska sjukhuset i Stockholm har sedan kommit att använda Ekströms uppfinningar.
Även om tvätteknik kan tyckas perifert i ett IVA-sammanhang var det ett hett utvecklingsområde på 30- och 40-talet. Det här var vid tiden för folkhemmets stora genombrott i Sverige, och ingen sten lämnades ovänd. Eller, all byk skulle tvättas, om man så vill. Hemmens forskningsinstitut grundades 1944, med syfte att förbättra hemmafruarnas villkor i Sverige. Institutet, under ledning av den första verksamhetschefen Carin Boalt, blev bland annat kända för att mäta diskbänkshöjder och låta kvinnor diska iförda andningsmasker.
– Från mina intervjuer med äldre fick jag höra att hemmafruarna brukade tillbringa en hel dag varannan vecka med tvätten. Många män fick också vara hemma och ta hand om barnen och laga mat då, eftersom det blev så mycket jobb för kvinnorna att tvätta två veckors tvätt för hand, säger Tullia Jack, doktorand vid Lunds universitet inriktad på tvätteknik och hållbarhet.
År 1942 tvättade 80 procent av alla hushåll sin tvätt för hand, enligt en marknadsundersökning från detta år. Sedan kom tvättstugorna på bred front, och utvecklingen gick snabbt. 1950 hade 8 procent av svenska hushåll tillgång till en tvättstuga; år 1965 var siffran 90 procent. Detta enligt boken ”Tvättstugan: En svensk historia” av Kristina Lund.
– Innan tvättstugorna kom i Sverige kokade man ibland tvätten hemma, berättar Tullia Jack. Det var förstås väldigt energiineffektivt. Men man manglade också tvätten ofta, vilket var mer resurseffektivt än att torka tvätten i torktumlare eller torkskåp.
RTT lades ned på 40-talet, men dess verksamhet gick delvis upp i Institutet för Tvätteknisk Forskning (IT, även det idag nedlagt), samt – på mycket längre sikt – i dagens Konsumentverket. Föreningens arv lever dock i högsta grad kvar: bland annat anger en offentlig utredning från 1950 att ordet ”tvätteri”, i den ordinarie betydelsen, lanserades av just RTT.
