IVA 100 år: Mannen bakom IVA

Den som varit på besök i IVAs korridorer kan redan tänkas ha sett honom. Från en mörk, respektingivande oljemålning tittar han ned – mannen som lät grunda IVA, Axel F. Enström. Men vem var han? Vad drev honom? Och hur levde han i övrigt?
Axel_F_Engström.jpg

– På sätt och vis var han ganska typisk för sin tid. Årtiondena runt förra årsskiftet innebar i stor utsträckning ingenjörskonstens genombrott, berättar Gunnar Wetterberg, författare, utredare och IVA-ledamot.

Wetterberg, flitig historieskribent, arbetar för närvarande med en text om Axel F. Enström, och är därmed väl skickad att berätta närmare om honom.

– Det allra största som hände vid den här tiden var elektrifieringen runt landet, och som också bidrog till storföretag såsom Asea. Och Enström var elektrotekniker. Dessutom, skulle vi säga idag, var han en väldigt skicklig nätverkare, säger Gunnar Wetterberg.

Genom sina kunskaper och goda kontakter fick han många viktiga och inflytelserika forskare och industrimän att sluta upp och starta IVA, samt köpa huset på Grev Turegatan där akademien än idag har sin hemvist.

Det här var kort efter det första – dittills enda – världskriget, och runt Europa hade flera initiativ startats för att hitta lösningar på olika tekniska och diplomatiska problem. IVA kom på många sätt till i kölvattnen av denna utveckling.

– Det riktigt kritiska under första världskriget var att mycket bränsletillförsel stoppades, såsom stenkol och fotogen. Bränslefrågan var också utgångspunkten för riksdagsmotionen som ledde till att IVA kom till. Enström var själv aktiv i gengasfrågan, berättar Gunnar Wetterberg.

Sedan fortgick aktiviteterna i rasande fart. Inte mindre än ett trettiotal nämnder, kommittéer och kommissioner hade tillkommit inom akademiens hägn fram till Enströms död 1948, varav många blev långlivade och kom att bidra väsentligt till det dåtida samhällets utveckling.

Men vem var Axel F. Enström utanför ingenjörsvetenskapen?

Som son till en instrumentmakare, Fredrik Enström, kom Axel F. Enström från en blygsam bakgrund. Dock visade han sig snabbt att vara ”minnesgod”, enligt levnadstecknaren Torsten Althin, och han kunde efter lyckade grundskolestudier och efterskänkta studieavgifter från imponerade lärare så småningom få inträde vid Kungl. Tekniska Högskolan, år 1891.

Sommaren därpå, 1892, blev den 17-årige Axel så kallad informator, eller hemlärare, hos grosshandlare N.O. Ydén på Lidingö för dennes son. Frun i huset, Anna Ydén, blev 16 år senare Axels fru, efter att hon skilt sig från sin make. Anna var 18 år äldre än Axel, men detta spelade föga roll i sammanhanget – ”äktenskapet blev sällsynt harmoniskt och lyckligt”, påpekar Althin.

– Men det var udda för tiden; en ganska ovanlig kärlekshistoria, kommenterar Gunnar Wetterberg.

De båda makarnas gemensamma hem på Fiskargatan 9 på Mosebacke i Stockholm blev en viktig knutpunkt för möten för dåtidens intelligentsia, inklusive framstående musiker som bjöd på soaré. Konstvännen Enström samlade även konstnärer i hemmet, inklusive den store Isaac Grünewald, svärson till Axels maka Annas syster. Ett annat vanligt inslag i hemmet var, återigen enligt Torsten Althin, Axels practical jokes för besökarna, inklusive smällande cigarrer och låtsasråttor (!).