I dagsläget eldas det mesta av plastavfallet i Sverige upp. Drömmen hägrar emellertid om att med hjälp av kemisk återvinning kunna ge plasten nytt liv, i nya produkter.
Många projekt försöker nu vidareutveckla, beforska och kommersialisera konceptet. Exempelvis pågår inom ramen för EU-projektet DEMETO för närvarande flera initiativ för att kemisk depolymerisering av PET i industriell skala, med inriktning på färgat flaskavfall. Svenska H&M är en av aktörerna, och kärntekniken har utvecklats av det schweiziska företaget gr3n.
I Sverige är bland annat forskare vid Chalmers i full gång med försök för kemisk återvinning av plast, där materialet förgasas, återvinns på molekylär nivå och sedan omvandlas till nya plastmaterial. Försöken genomförs i samarbete med återvinningskoncernen Stena och kemiföretaget Borealis i Stenungsund. Målet är ett plastreturraffinaderi i Stenungsund där både svensk och utländsk plast skulle kunna återvinnas.
Utmaningar mot återvinning av plast inkluderar material- och luktorenheter, alltför många fraktioner och undermålig materialkvalitet. Härdplaster, som kan användas med glasfiber och i laminat, kan dessutom inte återvinnas alls på det här sättet. Materialet smälter inte vid uppvärmning på grund av molekylkedjornas uppbyggnad.
I dagens läge är dessutom den mesta plasten alltför lågt prissatt, varför det inte är ekonomiskt (om än miljömässigt) lönsamt att återvinna plast kemiskt i stor skala ännu så länge. För att genomdriva metoden fullt ut krävs därför enligt branschexperter politiska styrmedel.
