Pampig öppning av CAETS-konferens

Stämningen var mäktig om än något allvarsam när årets CAETS-konferens startade i IVAs regi på tisdagen. Samtidigt som en stor skara ledande ingenjörer och vetenskapsmän samlats från hela världen för flera dagars uppsluppet och inspirerande kunskapsutbyte fanns de globala utmaningarna med i bakgrunden.

– Mina äldre kollegor kanske är oense med mig, men jag anser att vi aldrig har haft så stora utmaningar i världen som nu. Samtidigt har man nog sagt så även för 100, 1 000 eller 2 000 år sedan, och vi har alltid lyckats lösa problemen, sade IVAs vd Tuula Teeri.

Jämte Ruth A. David, generalsekreterare för det internationella rådet för ingenjörsvetenskaps- och teknikakademier CAETS, öppnade hon den årliga CAETS-konferensen på City Conference Centre i Stockholm. Att IVA stod värd för evenemanget just i år var förvisso ingen slump, eftersom vår akademi – världens äldsta ingenjörsvetenskapsakademi – fyller 100 år 2019.

Tid behöver emellertid inte bara handla om kronologi. Det kan också på sätt och vis handla om geografi, något nästa talare, näringsminister Ibrahim Baylan, påpekade.

– Jag är också en tidsresenär, för där jag kommer ifrån på den turkiska landsbygden bodde vi på samma sätt som man gjorde i Sverige för 150 år sedan, sade näringsministern.

Ibrahim Baylan, som kom som ung flykting till Sverige, minns hur han aldrig hade sett rulltrappor innan han kom till vårt land, och dröjde länge vid den magiska bilden av människor som nästan svävade uppför våningsplanen med tunga väskor och allt.

Sverige framstod för den unge Baylan närmast som ett tekniskt paradis: för att få mat öppnade man bara kylskåpet, och för att bli ren vred man på duschkranarna, varefter vattnet flödade ut med perfekt temperatur.

Nu är Ibrahim Baylan som näringsminister med och driver på teknikutvecklingen även inför framtiden. Kraven är högt ställda. Den svenska regeringen har satt målet att bli världens första fossilfria land – senast 2045 ska vårt land inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären.

– Men det var inte bara för att vara snäll mot världen och klimatet, utan det är vår bästa ekonomiska strategi, sade Ibrahim Baylan.

Näringsministern varnade samtidigt för att inte människorna ska glömmas bort. Många är ängsliga idag och blir ett lätt byte för demagoger, religiösa uppviglare och andra.

– Alla teknikskiften har dödat jobb, men de har alltid också skapat nya jobb, så vi behöver som samhälle hjälpa människor att gå från gamla till nya jobb, med yrkesträningar, investeringar i forskning och utveckling, utbildning och så vidare, sade han.

Näst på scenen var föreläsaren och dokumentärfilmaren Johan Norberg, som i en serie grafer visade hur de senaste 100 årens utveckling medfört extremt mycket större positiva förändringar för världens befolkning än de föregående 1 900 åren. Bland annat har andelen extremt fattiga i världen gått från 90 procent till 10 procent, medellivslängden gått från knappt 30 år till över 70 och global BNP per capita gått från mindre än 1 000 USD till över 18 000 USD.

– Om jag måste säga en sak som har påverkat oss mest de senaste 100 åren så är det mötena mellan ”thinkers and tinkers”, tänkare och ”knåpare”, sade Johan Norberg och använda därmed två begrepp som kom att refereras till upprepade gånger under konferensen.

Detta, menade Norberg, var relativt nytt i en historisk kontext, där större framsteg tidigare annars berott mest på slumpmässiga försök och misslyckanden, utan att någon egentligen visste vad man höll på med. I denna nya tidsålder har vetenskap och praktik kommit att giftas samman alltmer, med banbrytande resultat.

Att den industriella revolutionen skedde just i Västeuropa hade också sina orsaker, argumenterade Johan Norberg.

– Det var två ingredienser som skapades under upplysningen som gjorde att Nederländerna, Storbritannien och några andra länder blev hem för den industriella revolutionen. Dels var det en kultur av öppenhet, dels en tradition av kritik.

Den gradvis framväxande kulturen av öppenhet kännetecknades bland annat av mer handel, mer personliga möten över gränserna och mer forskningsutbyten.

Nästa två föreläsare fortsatte även de på temat öppenhet och ifrågasättande för att uppnå högre utveckling. Olaf Kolkman, Chief Internet Technology Officer vid intresseorganisationen the Internet Society, redogjorde bland annat för hur en av de grundläggande byggstenarna för framväxten av internet har varit just öppenhet och sammankoppling av olika system. Det, och enkelhet.

– Allt byggde bara på några arkitektoniska principer. Nätverksnoderna arbetar till exempel på basis av ”paket till paket”, berättade Kolkman om det första internetprotokollet som togs i bruk.

Kolkman förklarade hur så kallade paketförmedlande nätverk har varit nyckeln till dagens nya applikationer. Genom dessa styckas information av i delar och förmedlas så snart det finns ledig plats i näten.

– När ni hör mig tala hör ni också tystnader emellanåt. Vi använder alltså inte den här kommunikationskanalen så effektivt. Vi skulle kunna ha två samtal, där någon annan använder mina tystnader för sitt tal. Det är så paketförmedlande nätverk fungerar, sade Kolkman.

Från slutet av 60-talet och det tidiga 70-talet, när grundmodellen för dagens internet hade byggts upp, har vi idag kommit en extremt lång bit. Ändå ser Olaf Kolkman primärt ”webben” som ett verktyg, inte ett mål i sig.

– För mig är internet en möjliggörare för andra saker, påpekade han.

Nästa talare var Dennis C. Coyne, chefsingenjör vid California Institute of Technologys LIGO-observatorium. Forskare vid denna institution belönades så sent som 2017 med Nobelpriset i fysik för att till sist ha lyckats fånga universums gravitationsvågor på bild genom att studera två svarta hål som smälte samman. Coyne ledde stora delar av teamet mot målet i det enorma projektet.

– Denna omvälvande händelse skedde inom loppet av en halv sekund. Samtidigt släpptes motsvarande tre solars massa lös, så det blev just då den mest ljusstarka händelsen i universum, sade Dennis C. Coyne.

Händelsen ägde dock rum på ett extremt långt avstånd från jorden – 1,3 miljarder ljusår, eller med andra ord för 1,3 miljarder år sedan utifrån vår tideräkning. Givet den korta tidsrymden som det tog för de svarta hålen att kollidera och det stora avståndet från jorden behövdes det extremt avancerad utrustning för att överhuvudtaget kunna studera händelsen.

Sammantaget handlade LIGO-teamets framgång om över 40 års arbete av tusentals människor i USA och på många andra håll.

– Jag började där för 24 år sedan, och det fanns flera som hade varit där längre än mig då, sade Dennis C. Coyne.

För att lyckas med stora och svåra forskningsprojekt pekade Coyne på hur viktigt det är med långsiktighet, tidigt engagemang och investeringar från dedikerade projektägare, samt ett medvetet ledarskap.

Men vilket ledarskap är det då som behövs idag – och imorgon? För att leda enorma astrofysiska projekt fram till banbrytande upptäckter och Nobelpris? Eller för att hantera dagens och morgondagens utmaningar kring bland annat växthuseffekten, ojämlikhet och politisk turbulens?

– En anledning till att LIGO har fungerat är ledningens förmåga att överge kontroll, att bjuda in till kritik och att involvera fler ”tinkers”, svarade Dennis C. Coyne med hänsyftning till Johan Norbergs tidigare formulering.

Marie-Noëlle Semeria var nästa talare. Till vardags är hon Chief Technology Officer vid oljejätten Total, som presenterades av moderatorerna som ”både en del av problemet och en del av lösningen” på klimatproblemet.

– Som olje- och gasföretag är vi medskyldiga till 10 procent av världens utsläpp av växthusgaser, sade Semeria frankt, och pekade på hur 10 procent av växthusgaserna genereras genom produktion och raffinering av olja och gas. 90 procent är kopplat till användningen – förbränningen av produkterna.

Nu har Total emellertid satt klimatförändringen i fokus för sin forskning och utveckling, jämte ett ytterligare område – elektricitet för alla, eftersom det bara i Afrika finns över 500 miljoner som saknar tillgång till elektricitet.

– Det är vår skyldighet som företag och som människor att ge tillgång till säker och ren energi till alla människor som behöver denna energi i sina liv. Elektricitet för alla innebär att vi måste ta oss an elektrifieringsutmaningen, särskilt i transportsektorn, där allt mer regleringar nu väntas, sade Marie-Noëlle Semeria.

Det afrikanska perspektivet kom i ännu tydligare fokus genom nästa talare. Edgar Pieterse, chef för African Centre for Cities vid sydafrikanska University of Cape Town, står bakom viktiga begrepp inom hållbar samhällsbyggnad såsom “turnaround cities” och “adaptive infrastructure”. Han inledde med en kritik av bland andra Johan Norbergs positiva framställning av möjliggörare för den industriella revolutionen i Europa.

– Jag tyckte det var svårt att förstå hur man kan tala om de 2-300 årens senaste historia och inte en gång nämna världskrigen, folkmord och kolonialt utnyttjande – de saker som har format det globala systemet att hamna i den röra som vi nu diskuterar, sade han.

Inför framtiden kommer Afrika och delar av Asien att vara helt centrala – uppskattningar visar att 95 procent av all urban tillväxt i världen under de kommande åren kommer att äga rum just där. Detta till tydlig kontrast mot omvärldens ofta romantiska bild av Afrika som en kontinent av små jordbruk och savanner.

Inom sin forskning undersöker Pieterse överlag hur orättvisor påverkar samhällsutvecklingen, inte bara när det gäller till exempel socialpolitik.

– Ojämlikhet är också ett absolut hinder för att uppnå klimaträttvisa. Så förhållandet mellan det miljömässiga och det sociala är helt grundläggande.

Orättvisor kommer dessutom att socialt och ekonomiskt hämma de kommande två generationerna nya arbetstagare i Afrika, menade Pieterse. Då 39 procent av världens befolkning år 2100 förutspås vara afrikaner torde Afrikas utmaningar också i högsta grad bli frågor för hela världen att hantera.

Samtidigt finns en stor aptit bland afrikaner på modern teknik och framtidens möjligheter:

– Om man tittar på mobila banklösningar har Afrika redan en högre upptagning än någon annan region i världen – och detta i en kontinent med mycket låg inkomstnivå, mycket begränsad internetpenetration och begränsad tillgång till olika applikationer.

Efter Pieterses föredrag om Afrika lyftes en utmaning från den medicinska arenan: den tilltagande antibiotikaresistensen. Otto Cars, seniorprofessor i infektionssjukdomar och senior rådgivare vid ReAct vid Uppsala universitet menade att vi människor har bortsett från farorna under alldeles för lång tid – förfarit mycket oaktsamt med antibiotika.

– Visste ni att man i Thailand injicerar antibiotika i apelsinträdens rötter? Och att man i USA sprutar streptomyciner på grödorna? frågade Otto Cars åhörarna.

Ett jätteproblem är att vi inte längre tar fram några nya antibiotiska preparat. Den sista antibiotikaklassen, lipopeptider, upptäcktes så tidigt som 1987. Dessutom finns ett globalt problem med bristfällig tillgång på antibiotika.

– Det är också en enorm utmaning för ekonomin, sade Cars, och satte antibiotikakrisen på ungefär samma nivå som kostnaden för den senaste globala finanskrisen.

Otto Cars kritiserade särskilt de långsamma globala reaktionerna på utmaningen med antibiotikaresistens som ett allvarligt problem. Det var också bristen på internationell angelägenhet som gjorde att det globala nätverket för arbete mot antibiotikaresistens ReAct startades i Sverige år 2005.

– 33 000 människor i Europa dör varje år för att inte medicinen fungerar. Det är två flygplanskrascher i veckan.

En viktig vattendelare var den svenska expertkonferensen kring innovativa insatser för effektiva antibiotika under vårt EU-ordförandeskap 2009. Framöver behövs dock arbetet snabbas upp, och insatser genomföras på ett flertal områden.

– Vi behöver framför allt komma bort från försäljning som incitament för framtagande av nya antibiotika, sade Otto Cars.

Dagen avslutades med miljöforskaren Kaveh Madani från MacMillan Center for International and Area Studies Department for Political Science vid Yaleuniversitetet i USA. Hans fokus har särskilt legat på vattenfrågan, som han menar spelar en stor roll i internationella konflikter.

– Vi använder för mycket vatten jämfört med vad som finns. Och ju längre vi förnekar detta problem desto mer måste vi lägga resurser på att bara hantera riskerna, sade Madani.

Även Madani förde in det afrikanska perspektivet, och pekade på hur Afrikas vattenanvändning är mycket låg i förhållande till andra länders.

– En annan problematisk aspekt är om vi jämför industriell vattenanvändning med vattenanvändning inom jordbruket. Då framgår det att länder som lider av vattenbrist även fortsättningsvis producerar mat till resten av världen.

Med återkoppling tillbaka till tidigare talare kom även Kaveh Madani att avsluta med att tala om hur våra lösningar på ett problem ofta får effekter i form av nya utmaningar. Att exempelvis ta vatten från ett område bara för att komma tillrätta med torka i ett annat kan leda till att det andra området dräneras istället.

Kontaktinformation

Elin Elliot
Internationell sekreterare
Telefon 08-791 29 28