Satsa offensivt på utbildning i närtid – många måste göra jobbet

Att identifiera och genomföra offensiva utbildningsinsatser är den viktigaste frågan i närtid för en hållbar nystart av Sverige. Detta kräver ett stort engagemang och många konkreta insatser från staten, kommunerna, universitet och högskolor, andra utbildningsanordnare samt arbetsgivarna inom privat och offentlig sektor.

Coronakrisen innebar att aktiviteten i ekonomin gick ner i stor omfattning och mycket snabbt. Enligt Tillväxtverket har en halv miljon människor permitterats. I juni, när detta skrivs, börjar vi se att några av dessa får återvända till sina arbeten. Men många kommer att bli arbetslösa och i höst kan vi räkna med en arbetslöshet på över tio procent.

Krisen kommer mitt i en snabb strukturomvandling med digitalisering som viktig drivkraft. Nya konsumtionsmönster, affärsmodeller och sätt att organisera arbetet driver på förändringen. Efterfrågan på manuella rutinjobb har minskat. Innan krisen var det arbeten i mellanskikten som auto-matiserades, exempelvis kassatjänster i bank. An-delen lågkvalificerade jobb ökade liksom de som kräver specialist-kompetens.

Nya typer av utbildningar behövs

Behovet att skapa nya och utveckla befintliga utbildningar ökar. Det gör också möjligheterna. Traditionell utbildning i klassrummet kommer att blandas med digitala inslag. Samverkan mellan olika lärosäten och skolor måste öka för att utbudet av olika utbildningar ska kunna motsvara arbetsmarknadens behov.

Att en utbildning leder till arbete är viktigt för individen. Det är också viktigt för samhället. Innan krisen var det många gånger svårt för svenska företag att hitta rätt kompetens. Denna matchningsproblematik måste hanteras effektivare för att hantera följderna av krisen.

Universitet och högskolor erbjuder idag till största delen längre utbildningsprogram. Andelen enstaka, kortare, kurser har minskat. Krisen aktualiserar behoven av olika slags fortbildningar för livslångt lärande. Här kommer även aktörer som Komvux, Yrkesvux och Yrkeshögskolan att spela viktiga roller.

Det individuella ansvaret för kompetensutveckling är stort och kommer troligen att öka. En bidragande orsak är att allt färre kommer att ha en livslång anställning hos en arbetsgivare samtidigt som att allt fler blir egenanställda. Detta innebär nya och stora krav på utbildare, arbetsgivare, fackliga organisationer och samhället.

Praktikprogram är viktiga för att underlätta för olika kategorier att komma ut på arbetsmarknaden eller att välja yrkesbana. IVAs Jobbsprånget (riktat till högutbildade invandrare) och Tekniksprånget (där den som gått ut gymnasiet får prova på ingenjörsyrket) har visat hur effektiva och rätt utformade praktikprogram är för att få ett arbete eller öka intresset för ingenjörs- och naturvetenskapliga studier.

Staten kan underlätta dessa praktikprogram genom att kräva att Arbetsförmedlingen, på ett snabbare och effektivare sätt, hanterar olika regler kring ersättningen under praktikprogrammen.

Nya former och samarbeten för kompetensutveckling och livslångt lärande

I arbetet med denna rapport har vi genomfört intervjuer med företrädare för tekniska högskolor och större företag. De visar att krisen fördjupat gamla samarbeten och skapat idéer för nya.

Fram träder en bild där den traditionella uppdragsutbildningen, oavsett vilken aktör som levererar den, är på väg ut. Nu handlar det om att bygga upp ett långsiktigt partnerskap där olika medarbetares behov av kompetensutveckling matchas mot högskolans olika unika erbjudanden. Formerna för utbildningen anpassas till mindre grupper av individer.

I våra intervjuer har också tanken väckts om att universitet och högskolor ska få ett ännu tydligare uppdrag att leverera fortbildning vid sidan av grundutbildning och forskning. Detta skulle kunna finansieras genom att företagen och staten gemensamt täcker kostnaderna.

Krisen har gjort att högskolan agerat snabbare än tidigare. Utmaningen för företagen är att definiera sina medarbetares behov av nya kunskaper i olika skeden i yrkeslivet och att artikulera dessa för sin samarbetspartner inom högskolan.

Att universitetet eller högskolan blir partner beror helt enkelt på att ingen annan har den kunskap som efterfrågas. Ett enskilt lärosäte är inte bäst på allt. Ur näringslivets perspektiv är det naturligt att söka sig till den med bäst kompetens inom ett visst område. För universitet och högskolor är en sådan specialisering idag naturlig när det gäller forskning, men inte för grundutbildning. Kanske kan den ökade pressen på lärosätena att utbilda fler innebära en förändring i riktning mot specialisering och samverkan inom detta område.

Digitala erfarenheter från våren öppnar nya möjligheter

I mars fick lärosätena ställa om till distansundervisning mer eller mindre över en natt. Efter att ha löst den akuta situationen är det nu möjligt att dra nytta av lärdomarna från våren. Nu kan arbetet börja med att ta fram kurser där digitala möjligheter används för att nå ut till större målgrupper, samverka med andra lärosäten och näringslivet, utnyttja internationella resurser samt frigöra mer tid för direkt lärarledd utbildning och erbjuda vidareutbildning och livslångt lärande.

Det kan också röra sig om helt digitaliserade utbildningar på distans, MOOC-kurser (Massive open on-line courses), eller kombinationer där föreläsningar på nätet kombineras med fysiska möten med lärare och kurskamrater.

Att utveckla och erbjuda nya typer av kurser innebär ett risktagande. Kravet från staten på full kostnadstäckning vid uppdrags-utbildningar går inte att applicera på den typ av nya kurser vi diskuterar här. Om inte nya förutsättningar skapas riskerar universitetens och högskolornas satsningar inom livslångt lärande att minska.

Ett beting för många aktörer

I höst måste vi räkna med en hög arbetslöshet. Det är ett akut problem för varje individ som drabbas. Det är också en avgörande utmaning för samhället – hur ska vi säkerställa att delvis förändrade privata och offentliga verksamheter får tillgång till kvalificerad kompetens i tillräcklig mängd?

På denna punkt liknar våra förslag en åtgärdslista med beting för politiken, utbildare, näringslivet, fackföreningar och verksamheter inom offentlig sektor. Gemensamt är att de i sina olika roller snabbt måste hantera ett mycket stort behov av fort- och vidareutbildning. De måste helt enkelt på en kort tid hitta lösningar för det stora behovet av nya former och nytt innehåll för livslångt lärande.

Förslag

Universitet och högskolor

  • Måste utveckla och erbjuda flera korta kurser.
  • Behöver utnyttja erfarenheterna från krisen för att intensifiera arbetet med att utnyttja digital teknik i undervisningen.
  • Behöver öka samarbetet kring grundutbildning mellan olika lärosäten och utveckla nya former av samarbeten kring livslångt lärande tillsammans med näringslivet.

Regeringen

  • Bör satsa medel för att universitet och högskolor ska kunna utveckla det livslånga lärande och hålla i satsningen på yrkeshögskolorna.
  • Göra det möjligt att kombinera A-kassa med utbildning.
  • Införa möjligheten för Arbetsförmedlingen att anvisa till studier på Komvux, Yrkesvux och Yrkeshögskola för att erhålla arbetslöshetsersättning. Då får utbildningsdeltagarna ersättning via olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Öppna även upp möjligheten till längre utbildningar.

Arbetsgivare

Arbetsgivare i privat och offentlig sektor måste intensifiera arbetet med att implementera nya modeller för kompetensutveckling och livslångt lärande, och aktivt medverka i olika praktikprogram.

Facken

Facken kan spela en viktig roll genom att intensifiera sitt arbete med rådgivning och information om utbildningsaktiveter för att stärka medlemmarnas möjligheter på arbetsmarknaden.

Läs online Ladda ner