Vi lever i en värld präglad av mobilitet. Konkurrensen om företagen, kompetensen och investeringarna är stor. Går det som litet land långt upp i norr att bli en vinnare i den dragkampen? Det kräver inte bara ett relevant och attraktivt erbjudande, utan även att man lyckas nå ut med erbjudandet och höras genom det globala bruset.

Sverige är idag ett av världens rikaste länder. Vi rankas dessutom som ett ledande land när det gäller innovation, kreativitet och livskvalitet. Men vår position utmanas. Flera länder ökar sin innovationskraft snabbare än Sverige. Vår förmåga att attrahera internationella direktinvesteringar är svag. Och vår konkurrenskraft har försämrats avsevärt under de senaste fem åren – från 2:a till 10:e plats – i World Economic Forums Global Competitiveness Report.  Det är dags att agera för en stärkt svensk attraktionskraft.

I intervjuerna tas attityden hos regionens invånare upp som en svaghet. Man talar om ”utbredd bruksanda”, ”bristande krismedvetenhet” och ”svag självkänsla”. En återkommande förklaring till rådande förnöjsamhet är att ”det har gått bra ändå”. Attityder påverkar även näringslivets tillväxtambitioner. För företag som går bra är incitamenten att växa inte tillräckligt starka för att de ska vara villiga att ta riskerna med en expansion.

Regionens framtida kompetensförsörjning är en central fråga för alla regioner. På många håll efterfrågas en bättre integrationspolitik för att bättre tillvarata kompetens hos nya svenskar. Vidare påtalar man behovet av att kunna rekrytera internationell expertkompetens inom regionens spetsområden. En effektiv inflyttarservice och starka internationella skolor är två faktorer som nämns som viktiga för att kunna attrahera kompetens från utlandet.  

En bristande fysisk och digital infrastruktur påverkar attraktionskraften mycket negativt. Vägar, järnvägar och flygförbindelser måste hålla hög klass för att skapa smidig tillgång till närliggande större städer och den internationella marknaden. Här understryker många regioner att det finns stora utmaningar idag.

På många håll är regionernas kunskaper om omvärlden bristfälliga. Utvecklingsarbetet har varit internt fokuserat och man har haft svårt att hålla sig ajour genom omvärldsbevakning och internationell benchmark. En tydlig avgränsning är viktigt för att omvärldsbevakningen ska bli effektiv och givande.

Regionalt ledarskap är utmanande om rollfördelningen mellan regionförbund och kommuner eller mellan olika aktörer är oklar. Svårigheterna ökar om ansvariga på regional nivå saknar ekonomiska styrmedel för att med kraft driva igenom beslutade planer och strategier. Detta riskerar att resultera i brist på handling eller ett kortsiktigt tänkande.

”Det spelar inte så stor roll hur bra vi blir på att fokusera om de nationella aktörerna pytsar ut pengar lite varstans i regionen utan samordning.”

Flera regioner menar att de nationella myndigheternas sätt att agera försvårar det regionala utvecklingsarbetet. Beslut om stödinsatser utgår inte i tillräcklig omfattning från regionernas förutsättningar och strategiska prioriteringar. Resultatet är att utvecklingsresurser hamnat i projekt som inte ligger inom ramen för regionens valda inriktning. ”Det spelar inte så stor roll hur bra vi blir på att fokusera om de nationella aktörerna pytsar ut pengar lite varstans i regionen utan samordning.” Peter Hogla, regiondirektör, Regionförbundet södra Småland