– I Sverige har vi digitaliserat snabbt, jämfört med andra länder. Men det är bara några år sedan vi fick upp ögonen för cybersäkerhet, sa Pontus Johnson, vid ett seminarium om svensk beredskap i oroliga tider. Seminariet genomfördes i samband med utdelning av IVAs pris för vetenskaplighet i journalistiken – Hans Bergström-priset.
Pontus Johnson är IVA-ledamot och professor i nätverk och systemteknik på KTH. Han hävdar att dagens IT-system är fulla med säkerhetsbrister.
– Vi vet helt enkelt inte hur man bygger säkra system. Därför behöver vi mängder med utbildade tekniker som kan uppdatera dem.
Men cybersäkerhetsexperter saknas. I Europa är bristen, enligt honom, 200 000. Och utbildningen är en trång sektor.
– På KTH har vi tusen sökande till det masterprogram som startar till hösten. Fast det finns bara femtio platser, så betydligt fler behövs.
Anne-Marie Eklund Löwinder är IVA-ledamot och informations- och IT-säkerhetsexpert. Hon ansåg att många företag inte har cybersäkerhet tillräckligt högt upp på dagordningen.
– Problemet med cybersäkerhet har nonchalerats på alla håll och kanter. Därför måste myndigheterna lära ut och stötta organisationer och företag, sa hon.
Samhället är inte bara beroende av fungerande och säkra IT-system. Samhällsviktiga verksamheter måste fungera även under kriser. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har en viktig roll för att det ska ske. Camilla Asp är överdirektör på MSB.
– Vi har länge arbetat med att utveckla det civila försvaret. Nu har tempot ökat, sa hon.
En återgång till den beredskap, med lager av nödvändiga varor och genomtänkt planering in i minsta detalj, ser hon inte som möjlig.
– Något sådant går inte att skapa igen. Samhället ser annorlunda ut än under kalla kriget.
Camilla Asp påpekade att näringslivets engagemang för samhällets krisberedskap är viktigt.
– Vi myndigheter måste avgöra vilken beredskap vi ska ha, men det är näringslivet som levererar. Det offentliga måste fastställa nivåer och kostnader, sa hon.
Cybersäkerhet och god beredskap i civilsamhället är inte det enda som behövs i oroliga tider. Det är också väsentligt att hålla reda på vad en eventuell fiende har för sig. Underrättelsetjänsten, FRA, har uppgiften att spana på omvärlden.
Ola Billger är kommunikationschef och talesperson för FRA.
– Inom cybersäkerhetsområdet följer vi de värsta statsaktörerna. De riktar bland annat in sig mot näringslivet och letar information om innovationer och pinsamheter om makthavare. Sådant som går att använda för att bygga påverkanskampanjer. De letar också efter sätt att ta sig in i kritisk infrastruktur, för att ha de vägarna klara om läget blir värre, sa han.
Hittills har FRA haft uppdraget att stödja arbetet med informationssäkerhet hos myndigheter och statligt ägda bolag. Från 1:e juli ändras detta. Då kan FRA även lämna stöd till den privata sektorn.
– Det gäller de mest skyddsvärda verksamheterna. Staten kan inte göra allt. Företagens ledningsgrupper måste också ta ansvar. Det här är inte bara IT-chefernas uppgift, sa Ola Billger.
Påverkanskampanjer är ett av hoten mot ett öppet och demokratiskt samhälle. Myndigheten för psykologiskt försvar har, förenklat uttryckt, uppgiften desarmera vilseledande information riktad mot Sverige eller svenska intressen. Mikael Tofvesson är operativ chef.
– Generellt sett är svenskar väl insatta i hur samhället fungerar, men det finns också sårbara grupper som är mer mottagliga för påverkan, sa han.
Ett exempel på detta är ”LVU-kampanjen” i vintras. Den hävdade att socialtjänsten i Sverige omhändertog muslimska barn.
– Det var en global kampanj som hade effekt. Men det stämde ju inte.
Mikael Tofvesson ansåg att de så kallade utsatta områdena i landet är en källa till oro. De kan utsättas för kampanjer med syften att polarisera ytterligare.
– Rent generellt vill jag varna för starka känslor. Några veckor före höstens val kan det dundra på med desinformationskampanjer. Då gäller det att hålla huvudet kallt och tänka källkritiskt, sa han.
