Ulrika Lindstrand - Månadens Vera, maj 2018

Måndag 28 maj 2018

Ulrika_Lindstrand.jpg

IVAs Studentråd har träffat Ulrika Lindstrand. Civilingenjör i kemiteknik från Chalmers och numera valideringsledare på McNeil samt ordförande för Sveriges ingenjörer. Ulrika Lindstrand blir den femte ingenjören som Studentrådet lyfter inom ramen för projektet #månadensvera

Berätta om dig själv, hur du kom dit du är idag och vad gör du just nu

Jag är utbildad civilingenjör i kemiteknik från Chalmers och idag är jag anställd på McNeil som valideringsledare, en tjänst inom kvalitetssäkring. Jag är även ordförande för Sveriges Ingenjörer. På  McNeil har jag jobbat med systemutveckling, automatisering och krupit bland många av maskinerna i produktionen!

I förbundsstyrelsen i Sveriges Ingenjörer är vi 15 personer inklusive mig själv. Vår uppgift är att ta kloka beslut som driver förbundet framåt så vi är så relevanta som möjligt för våra medlemmar. I sin tur är målet att vi ska få ingenjörer som kan bidra med att föra Sverige framåt och att vi som land kan vara konkurrenskraftiga internationellt. Själv är jag en kanal utåt, jag representerar förbundet och talar om vad vi står för. Jag spenderar även tid med att träffa förtroendevalda, medlemmar, politiker och företagsledare. Det är arbete med stort ansvar men också väldigt socialt och jag lär mig nya saker hela tiden.

Varför valde du att utbilda dig till ingenjör?

Jag tror när jag tittar tillbaka att det var mindre slumpartat än vad jag trodde när jag var yngre. När jag var liten så tyckte jag om att plocka isär saker och se hur dom  såg ut inuti  för att sedan sätta ihop dem igen. Gärna så att ingen upptäckte att jag hade varit inne och pillat i dem. Väldigt roligt!

I skolan tyckte jag det var roligt med matte, språk men även naturvetenskapliga ämnen. Jag valde naturvetenskaplig linje i gymnasiet, möjligtvis för att det var inom cykelavstånd. Jag var osäker på vad jag ville göra men jag visste nog att jag ville jobba med läkemedel på något sätt.  På gymnasiet läste vi all kemi de första åren, så sista året hade vi ingen kemi, det kan ha gjort mycket för att dra mig till just den linjen.

Såklart visste man ju också vad Cortègen på Chalmers var och att studenterna verkade ha så himla roligt så det ville jag testa. Dessutom så kände jag att om jag läser ingenjör så stänger jag inga dörrar, vad jag vill göra kommer kristallisera sig senare.

Vad tycker du att det innebär att vara ingenjör?

När man utbildar sig till ingenjör så utbildar man sig till problemlösare, men man utbildar sig inom någon av ett par inriktningar. Jag ju anställd som ingenjör på McNeil och använder problemlösar-tekniker på ett annat sätt i min ordföranderoll på Sveriges Ingenjörer helt enkelt.

Något som jag ser  bland de som söker sig till ingenjörslinjer idag är att många har en altruistisk motivation som jag tycker är jättefin och inspirerande. Tidigare var det mycket fokus på börsen och börshandel för det var där pengarna fanns. Det finns fortfarande kvar men skiftet får mig att känna att det finns hopp för mänskligheten på något vis.

Varför tror du att det har varit så få kvinnor som valt att studera ingenjörsutbildningar?

En hel del har att göra med att det inte funnits så många kvinnliga förebilder. Nu börjar de komma och det finns även en hel del engagemang kring frågan som syns mycket mer än tidigare. Jag tror också att man har inte förstått vad det innebär att vara ingenjör, och en hel del hänger mycket på namnet på ingenjörsutbildningarna skulle jag tro. Väg och vatten, hur spännande låter det?! Säger man samhällsbyggnadsprogrammet så sätter det en helt annan ton. Man måste bli bättre på att förklara vad man kan bli och vad man kan göra.

På Chalmers kopplade man ett ridsportsorienterat projekt till materialdesign och teknisk fysik. Allt från design av hinder som mäter intressanta parametrar kring hästens hopp till EKG mätare på hästar som inte gjorde dem illa. Två tjejer utvecklade ett täcke tillsammans med textilhögskolan i Borås som mäter hästens EKG utan att hästen märker något  både i vila och i rörelse. Superenkel och effektiv idé som kunde ersätta krokodilklämmor som måste varit stressande och smärtsamma.

Vad ser du för utmaningar och möjligheter framöver?

Möjligheterna är oändliga. Kollar man på FNs globala hållbarhetsmål kan man direkt säga att här behövs det ingenjörskunskaper. Hur ska man bygga infrastruktur så att alla inte behöver bo i städerna? Man måste kunna bo på en plats och jobba på en annan. Säkerhet, med fler datorbaserade system medföljer mer risk att bli hackad, det är lätt att slå ut ett samhälle där allt ligger uppkopplat. Vad händer om elnätet blir skadat? Vad gör man om man inte kan betala elektroniskt?

Hela AI fältet är fullt av möjligheter men också full av risker vi måste åtgärda innan det börjar användas i allt. Etiska frågor kring vem som äger den data en skapar från sitt datoranvändande. Vi måste bygga upp både lagar och teknik som ser till att all denna utveckling görs på ett säkert sätt. Vi som ingenjörer kanske borde ha något som läkarnas ed, ‘I will do no harm’. I helhet är möjligheterna och utmaningarna att se till så att jorden blir ett bättre ställe att bo på och så att den finns kvar för kommande generationer.

Vad skulle du sagt till dig själv som högstadie- eller gymnasiestudent om du fick chansen?

Var inte så hård mot dig själv. Jag hade sån enorm prestationsångest när jag var yngre. Det bidrog säkert till den arbetskapacitet som jag har nu men det kanske inte var så himla nödvändigt, jag kanske kunde ha unnat mig att ha lite mer annan fritid istället för att sitta och råplugga.

#månadensvera är ett initiativ från IVAs Studentråd. Vi vill lyfta ingenjörskvinnor både i och utanför IVAs nätverk för att inspirera andra kvinnor till att välja en ingenjörsutbildning. I tolv intervjuer under 2018 visar vi några av de möjligheter som en ingenjörsutbildning har att erbjuda.

Skribent: Erik Samuelsson