De senaste åren har kapaciteten på solel i Italien ökat kraftigt. Under 2014 producerade landets solcellsanläggningar 23,3 GWh el. Det motsvarar 8,7 procent av Italiens totala elproduktion – högst andel i världen.
Maurizio Delfanti, rådgivare till den italienska energimyndigheten AEEG, framhåller att den snabba utbyggnaden delvis berodde på en dåligt utformad policy. 2010 förlängdes möjligheten att ansöka om så kallade feed in-tariffer, som innebar att leverantörer av solel garanterades ett visst pris. På bara några månader lockades betydligt fler investerare än myndigheterna hade förutsett.
– Stödet var utformat för en sammanlagd installation på 1–2 GW, men i slutändan bidrog stödet till hela 7 GW ny kapacitet i solel enbart under 2011, säger Maurizio Delfanti, som nyligen medverkade på Vägval els seminarium om den europeiska elmarknaden.
Problemet var, enligt Maurizio Delfanti, att myndigheterna inte satte något tak för hur mycket stöd som beviljades. Alla investerare som ansökte om feed in-tariff i slutet av 2010 och början av 2011 fick därför lika mycket stöd.
– Policyns intention var att de nya producenterna skulle ha en återbetalningstid på sina investeringar på mellan fem och åtta år. Som mest beviljades subventioner motsvarande 400 euro per MWh solel, vilket gav betydligt kortare återbetalningstid.
Den omfattande utbyggnaden av solel har bidragit till lägre elpriser för kunderna och att Italien redan har överträffat EU:s mål för förnybar energi till 2020, konstaterar Maurizio Delfanti. Men han framhåller att en bättre utformad subvention hade kunnat göra ännu mer samhällsnytta.
– Om vi hade utformat ett mer flexibelt styrmedel hade vi troligen fått samma eller till och med en ännu större ökning av ny solelskapacitet, fast till en lägre kostnad, säger Maurizio Delfanti.
