Vd-ledare: Sverige behöver en kunskapsproposition

Sverige är ett litet land, med en liten befolkning. Trots det har vi klarat oss bra – vi har ett stort välstånd och är en ledande kunskapsnation. Vi placerar oss väl i internationella mätningar av konkurrenskraft och i innovationsrankningar.
_ve81882_lq-1.jpg

Vi är en framstående forskningsnation men det finns utmaningar då våra konkurrenter också kämpar för att öka sin konkurrenskraft. Jämfört med andra ledande kunskapsnationer, får vi inte tillräcklig avkastning på investerade medel i termer av kvalitet och finansieringen av våra högskoleutbildningar har inte hängt med det senaste decenniets ökningar av forskningsfinansieringen.

Det är också oroande att en tredjedel av svenska företag i IVA:s nya FoU-barometer om investeringsklimatet säger att det blivit svårare att rekrytera den kvalificerade personal de behöver. Tillgång på kompetens är den viktigaste faktorn när företag avgör var de ska lägga sina FoU-investeringar. 

Hösten 2020 lägger regeringen fram en ny forskningsproposition som pekar ut riktningen fyra år framåt.  IVA vill bidra med kunskap och analyser till arbetet. Redan i uttrycket ”forskningsproposition” ligger ett problem. IVA anser att det snarare behövs en ”kunskapsproposition” som knyter samman forskning, utbildning och forskningsbaserad innovation. Högre utbildning ska ha sin grund i forskningsfronten.

Därför måste vi se till att våra toppforskare och professorer leder undervisningen – utan undantag. Innovationssystemet gynnas av att forskningsresultaten överförs till näringslivet. Därför måste mobiliteten och kunskapsöverföringen mellan högskolor och företag öka. Tyvärr gynnar inte dagens incitament vid lärosäten eller i företag sådana mål.

Till följd av en mycket snabb teknisk utveckling står vi mitt i en omfattande omställning av vår arbetsmarknad. Vi vet att företagens behov av högutbildad och kvalificerad personal ökar. Därför behövs motsvarande omställning i lärosätenas utbildningsutbud. Snabba åtgärder för att förse industrin med aktuella kompetensbehov, till exempel programerare. Och en långsiktig strategi och färdplan för att öka antalet forskarutbildade experter i snabbväxande utvecklingsområden. Strategiska satsningar bör göras på forskarskolor och industridoktorander för att klara av näringslivets framtida behov av kompetens.  För att stärka industrins kompetensförsörjning behövs också fler och bättre satsningar på vidareutbildning och livslångt lärande.

Sveriges universitet och högskolor behöver ett resursfördelningssystem som ger bättre incitament för kvalitet, strategisk profilering och samverkan. En större strategisk prestationsbaserad del av basanslaget skulle vara utmärkt. Eventuella ökningar i lärosätenas basanslag får dock inte ske på bekostnad av kvalitetsdrivande anslag från forskningsfinansiärer. Den offentliga forskningsfinansieringen behöver dessutom öka långsiktigt till teknikvetenskaper som är centrala för att möta de globala utmaningarna.

Ska Sverige behålla och stärka sin ställning som en ledande konkurrenskraftig kunskapsnation behövs en ”kunskapsproposition” där forskning, högre utbildning och forskningsbaserad innovation är delar av en större helhet.