VD-ORD: Forskningsresultat måste utnyttjas mer effektivt

Forskningsbaserad innovation är central för svensk export, vårt välstånd och vår välfärd. Det vet vi alla. Den snabba tekniska utvecklingen och digitaliseringen ändrar industrins förutsättningar och kräver en omställning som präglas av allt större inslag av forskningsbaserad kompetens. Effektivt nyttjande av forskningsresultat är av största vikt i den omställningen.
tuula_bibliotek_correct_size

Dagens system för nyttiggörande av forskningsresultat har brister, så när innovationsstödsutredningen presenterades i höstas var förväntningarna stora. Förslag skulle presenteras om hur forskning vid våra lärosäten bättre och snabbare ska komma till nytta för samhälle och näringsliv. Utredningen innehåller många bra förslag, men även sådant som behöver utvecklas vidare.

Begreppet ”nyttiggörande” ställer till det då vi inte har en gemensam bild och definition. IVA stödjer därför utredningens förslag om att begreppet breddas och definieras mer ingående. Den gemensamma definitionen måste innefatta både exportdrivande upptäckter och mjukare frågor som bidrar till en positiv samhällsutveckling. Men för att förbättra verksamheter behövs uppföljning och utvärdering av alla former av nyttiggörande. Hur målen formuleras är därför helt centralt då de tydligt måste beskriva önskvärda effekter.

Avgörande för att forskningsresultat och kunskap ska nå ut och komma till faktisk nytta är att de omges av incitament och att de inom lärosätena drivs av en kultur som främjar nyttiggörande. Där är inte alla våra lärosäten ännu. Även om inte all forskning är mogen för  att nyttjas direkt, måste det långsiktiga målet vara att forskning ska generera värde för samhället.

Det är också viktigt hur resursfördelningen är organiserad för nyttiggörandet av lärosäternas forskningresultat. Förslaget att styra om medel från basanslaget ser jag inte som en lösning. Basanslaget är till för att skapa en solid grund till den fria forskningen, den som leder till ny kunskap och på sikt till nya upptäckter och innovation. Lärosätena har ansvar för att tidigt identifiera och synliggöra forskning med potential att omsättas till faktisk nytta.  Öronmärkta resurser för dessa tidiga faser ger lärosäten incitament för att börja arbeta med detta. Verksamheter med goda resultat bör självklart premieras, även i fråga om nyttiggörande. 

Grunden till effektivt nyttiggörande är samverkan och entreprenörskap. Därför välkomnar IVA utredarens förslag för bättre rådgivning, inkubation och investeringar. Likaså är styrning, erfarenhet, incitament, engagemang och kultur för samverkan och entreprenörskap av yttersta vikt för hur innovationsstödet bättre ska kunna katalysera forskning till värdeskapande.

I grunden är jag också positiv till förslagen rörande nationell koordinering och kunskapsspridning. Däremot är jag tveksam till ett nationellt centrum för entreprenörskap och ett gemensamt finansieringsbolag. Stöd för nyttiggörande av färska forskningresultat ska finnas nära forskare och entreprenörer, kunskap om det aktuella lärosätet är därför viktigt. Lärosäternas holdingbolag samt innovationsfrämjande externa anslag är viktiga i tidiga utvecklingsfaser. Däremot är riskkapital med kompetens avgörande för att utveckla forskningsbaserade idéer till innovation och kommersialisering. Att hitta former och strukturer för den delen av processen ser jag som det viktigaste målet för att vidareutveckla det svenska innovationssystemet.