IVAs vd - om den svenska förvaltningsmodellen

Kära IVA-vänner,

Som svensk medborgare med en brokig bakgrund från såväl Tyskland, USA och Kina vill jag i detta nyhetsbrev slå ett slag för något som jag beundrar med Sverige: våra effektiva (och ibland torra) myndigheter. Med erfarenhet från olika länders byråkratier ser jag att de svenska myndigheterna sticker ut: tillgängligheten, transparensen och effektiviteten är något medborgare och företag i andra länder bara kan drömma om.

I över tio år har Sverige legat i toppskiktet i internationella och europeiska innovationsrankningar. Det är ett ämne som jag har jag skrivit om tidigare. Jag har lyft vårt toleranta samhälle, vårt teknikintresse och respekten för vetenskap som möjliga förklaringsmodeller. En annan viktig och ibland förbisedd förklaring tror jag är våra stabila och effektiva myndigheter, samt medborgarnas tilltro till myndighetsutövningen.

Svenskarnas förtroende för myndigheterna har legat mycket högt de senaste 10 åren: över 65 procent har, som exempel, stort förtroende för Skatteverket. Visserligen ligger förtroendet för andra myndigheter något lägre, men Patent- och registreringsverket, Polisen, domstolarna, universiteten och Försvarsmakten ligger alla en bra bit över 50 procent och förtroendet har ökat de senaste tio åren.

I IVAs FoU-barometer som presenterades förra veckan ger näringslivets forskningschefer gott betyg till de svenska institutionerna, särskilt det stabila juridiska systemet, systemet för patentskydd samt ett öppet och demokratiskt samhällsklimat.

Som jämförelse kan vi blicka över Atlanten. Frånvaron av en klubbad statsbudget har försatt en fjärdedel av USAs myndigheter i ett slags lock down. Idag, den 4 november är vi inne på dag 35, vilket innebär att president Trump har slagit sitt eget rekord från årsskiftet 2018/2019, då federala myndigheter var nedstängda i 35 dagar. Bland de berörda myndigheterna hittar vi utrikes-, finans-, justitiedepartementen samt departementet för inrikes säkerhet. 800 000 federala tjänstemän står utan lön.

Utan att överdriva tror jag att en effektiv myndighetsutövning som åtnjuter allmänhetens förtroende är avgörande för Sveriges framtida konkurrenskraft.

Men – och ni som brukar läsa mina texter vet att det brukar komma ett ”men”. Vi lever i en tid som är väsensskild från allt annat vi har sett sedan andra världskriget: vi har krig i vårt närområde, och Sveriges säkerhet är hotad. Den regelbaserade världsordningen är nästintill raserad, och vad som helst kan komma när som helst från ledarna i USA, Kina och Ryssland. Stor osäkerhet råder. Lägg där till den ultrasnabba teknikutvecklingen med dess effekter på produktivitet, innovation och arbetsmarknad. 

Den svenska förvaltningsmodellen med självständiga myndigheter och decentraliserad makt har vi Axel Oxenstierna att tacka för. Denna modell har tjänat oss väl under många år. Men tjänar den oss väl idag? Jag skulle säga nja och lyfta fram det som Kristina Alvendal, en av två nationella industrisamordnare på det nyinrättade Accelerationskontoret, sa i förra veckan.

Alvendal ser flera systemfel i den svenska myndighetsutövningen. Först är att myndigheter inte mäter tid, vilket kan leda till ett alldeles för långsamt myndighetsutövande vilket försätter företag i bekymmersamma situationer. Vidare lyfter Alvendal det systematiska överklagandet av myndigheter av andra myndigheters beslut som ett stort problem. Det stämmer väl med det jag själv hör från företrädare från industrin.

Jag ser också andra bekymmer med den svenska förvaltningsmodellen som vi behöver ta itu med, som stuprörsproblematik och överlappande myndighetsuppdrag.

Den svenska förvaltningsmodellen är också dåligt anpassad till beslutsprocesserna på EU-nivå. Sverige företräds ofta av myndigheter i EU-förhandlingar och inte av departementen. I detta skiljer sig Sverige från andra medlemsländer. Detta kan tyckas vara en petitess, men i praktiken innebär det att Sverige många gånger drar det kortaste strået i tuffa förhandlingar, eftersom det fulla mandatet och helhetsbilden endast finns i Regeringskansliet och inte ute i de självständiga myndigheterna. Därför måste även dessa beslutsprocesser utvecklas och anpassas till det faktum att Sverige är och kommer förbli en medlemsstat i EU.

Förklaringen går att spåra till Axel Oxenstiernas etablering av självständiga och beslutsfähiga ämbetsverk. Denna modell har tjänat Sverige väl genom åren. Men nu tror jag det är dags för en ”Axel Oxenstierna 2.0”. 

Vd-orden publiceras på svenska i IVAs nyhetsbrev, och på engelska på IVAs LinkedIn.