IVAs vd - om avgörande teknologisk styrka

Kära IVA-vänner,

Teknologisk styrka – hastighet, volym och genombrytning

Om det är något som präglar vår tid, så är det hur avgörande teknologisk styrka har blivit för ett lands eller en regions framgång och välstånd, säkerhet och inflytande. Om det historiskt handlade om naturresurser eller naturtillgångar handlar det idag nästan uteslutande om teknik.

Inte bara teknikutveckling, utan också – eller kanske snarare – användning och spridning av ny teknik i samhälle och näringsliv; låt oss kalla det genombrytning. Den senaste veckan har jag haft anledning att diskutera EU:s, Kinas och USA:s globala positioner kring tre avgörande aspekter av teknikpolitik: hastighet, volym och just genombrytning. EU är inte uträknat, om någon skulle tro det. Men vi har en hel del att ta itu med.

Är svaret på Europas dalande konkurrenskraft ett mer federalistiskt EU? Om man ska tro Mario Draghi blir svaret ja. I ett tal vid det prestigefyllda KU Leuven-universitet i Bryssel i förra veckan lanserade han begreppet pragmatisk federalism. Detta skulle, enligt honom, bryta det dödläge vi står inför idag, utan att någon behöver underordnas.

Det han föreslår är ett slags federalism där medlemsstater själva kan välja att ansluta sig. Dörren är fortsatt öppen för andra, men inte för dem som skulle underminera det gemensamma syftet.

Det är en viktig fråga Draghi lyfter och jag tror inte att vi kan ducka för detta längre. I sina stycken är EU handlingsförlamat av sin egen konstruktion. Se bara hur Ungern stoppar ett kraftfullt gemensamt agerande gentemot Ryssland. Det är inte hållbart i längden.

Från flera håll ser vi nu kreativa och lösningsinriktade sidospår där medlemsländer går ihop för att lösa problem i andra konstellationer än EU27. Förra veckan kom det tysk-franska initiativet ”two-speed EU”, där finansministrarna från en handfull medlemsländer tog initiativ till ett snabbspår för försvarsinvesteringar. Ett annat exempel som rundar det byråkratiska och ibland förlamande EU-maskineriet är den breda uppslutningen för Ukraina i ”Coalition of the Willing”. Våra nordiska regeringschefer argumenterar för ett tätare nordiskt samarbete, inte som ersättning för EU, utan som en speedboat, som kan stärka det europeiska samarbetet genom att gå före med initiativ- och handlingskraft.

Ingen tjänar på ett splittrat EU. Men vad är värre än ett EU som går i olika takt? Jo, ett EU som låter takten sättas av den långsammaste.

Jag tror att Draghi har en poäng i att öka nivån av federalism i unionen. Vi behöver öka förändringstakten och här kan Sverige axla rollen som ”speed boat”. Om Sverige - som EU:s mest innovativa land – skulle få sätta riktning och takt framåt skulle det på allvar bidra till att stärka EU:s framtida konkurrenskraft.

Ett område där EU i allra högsta grad skulle behöva speed boat impact är inom forskning och utveckling. Nyligen presenterade EU-kommissionen 2025 års upplaga av The EU Industrial R&D Investment Scoreboard, som tittar på de 2 000 företag i världen som investerar mest i forskning och utveckling (FoU). Tillsammans står de för över 90 % av all FoU som görs av näringslivet globalt. De europeiska företagens placering ger en fingervisning om hur det står till med EU:s konkurrenskraft i relation till USA, Kina och resten av världen.

Rapporten visar att tillväxttakten på FoU-investeringar hos företag i EU-området förra året låg på 0,1 procent (inflationsjusterade siffor), vilket är det lägsta sedan pandemin. Företag i USA har en tillväxttakt på FoU-investeringar på 5,2 procent, vilket är ungefär lika högt som för 20 år sen.

I rapporten är USA:s dominans tydlig. 26 av de 50 företag som placerar sig högst på listan är amerikanska. Tyskland och Frankrike är de EU-länder som har flest företag på listan, men det riktigt intressanta är Sveriges position. Sverige kommer på tredje plats bland EU-länderna – både när det gäller antal företag på listan, men även när det kommer till storleken på dessa företags FoU-investeringar. Telekom är den dominerande sektorn i Sverige och där spelar Ericsson och storbolagen en otroligt viktig roll, men även de dynamiska startupbolagen har stor betydelse.

Det europeiska näringslivets FoU-investeringar behöver öka. Vad är det som gör att tillväxttakten på FoU-investeringar hos europeiska företag – alla branscher samlat – i princip är noll medan de globala konkurrenterna ökar i snabb takt? Vi ska inte leta efter förklaringar hos de enskilda företagen. Jag tror att både viljan och initiativen finns där. I stället bör vi undersöka vilka regelverk och hinder som sätter käppar i hjulet för företagens FoU-investeringar. En icke fungerande inre marknad och EU:s överregleringar drabbar europeiska företag hårt.

I detta hänseende kan Sverige visa vägen.

EU:s institutioner och medlemsländer behöver agera snabbare och mer effektivt. Går svaret att finna i ett mer federalistiskt EU? Eller ett two-speed EU, där några länder tar täten och sätter riktning och hastighet för de övriga? Sverige har förutsättningarna, men finns den politiska viljan och förmågan?

Vi fortsätter diskussionen!

Vd-orden publiceras på svenska i IVAs nyhetsbrev, och på engelska på IVAs LinkedIn.