IVAs vd - om kapitalism, hållbarhet och demokrati
Kära IVA-vänner,
För drygt en vecka sedan vaknade vi till ett nytt krig i Mellanöstern. USA och Israel genomförde en attack mot Iran som kritiseras utifrån frånvaron av folkrättsligt stöd. Men samtidigt är en tyrann störtad och ett reellt kärnvapenhot signifikant försvagat. Oavsett vad man tycker är händelserna ytterligare en påminnelse om att vi har en helt ny geopolitisk situation att hantera. Världen är inte som den har varit. Den regelbaserade ordningen är över.
Det finns en ökad insikt om europeiska länders och kontinentens minskande betydelse och inflytande över den nya världsordningen och om behovet av EU (och Europa) att agera samlat. Samtidigt verkar det vara mer politiskt lönsamt för nationella regeringar på hemmaplan att klaga på Bryssel eller motverka europeisk enighet än att jobba för ett mer enat, och därmed starkare, Europa (ekonomiskt, militärt, utrikespolitiskt).
EU har svårt att tävla med USA och Kina när det kommer till teknologisk och ekonomisk styrka. Och avsaknaden av gemensam politisk linje i avgörande frågor är smärtsam. Jag har tidigare resonerat positivt kring ”Coalitions of the Willing” eller “speedboats”, alltså tillfälliga grupperingar av europeiska länder eller andra aktörer som går före. Den senaste veckans kris visar nödvändigheten av detta. Men är det dödsstöten för det europeiska projektet, eller är det rent av räddningen?
Om ett par veckor presenterar EU-kommissionen en ny bok där jag är en av redaktörerna: ”Capitalism, Sustainability and Democracy”. En del av er läsare noterar säkert blinkningen till Schumpeters standardverk ”Capitalism, Socialism and Democracy”, där begreppet kreativ förstörelse för första gången introducerades till en bredare publik.
Bokens undertitel är ”Future proofing the European model” och vi föreslår en rad reformer i syfte att stärka EU:s geopolitiska och ekonomiska position.
Europeiska unionens modell skiljer sig från både USA:s och Kinas i flera bemärkelser. EU är en överstatlig marknadsekonomi med långtgående sociala välfärdsambitioner, men saknar en fungerande inre marknad (t.ex. för tjänster och kapital). Unionen brottas med fallande konkurrenskraft, avtagande teknologisk styrka, försvagade ekonomiska muskler och minskat globalt inflytande. Detta gör något med vår självbild.
Samtidigt argumenterar vi för att Europa är den enda regionen och det enda internationella samfundet som har potentialen att få ihop tre krafter till en ömsesidigt förstärkande relation: kapitalismen (eller marknadskrafter), hållbarhet (grön och social) och demokrati.
För att Europa skall kunna förverkliga sin potential föreslår vi en modernisering av Lissabonfördraget i syfte att snabba på beslutsfattandet och processerna. Ett mer snabbfotat EU är avgörande för att kunna agera handlingskraftigt framöver.
Vi föreslår också reformer inom flera områden som syftar till att stärka unionens konkurrenskraft: en storskalig AI-omställning, ett förnyat innovationssystem som integrerar civila och militära FoU-investeringar, en nyindustrialisering med regionalt fokus, en effektiv investeringsplan för grön teknik med syftet att dra fördelar av USA:s minskade fokus på hållbarhet.
Vi pekar kanske framförallt på en bättre fungerande inre marknad som avgörande för Europas (och särskilt små ekonomiers) framtida konkurrenskraft, säkerhet och välfärd.
Slutsatsen är att EU behöver en systemförändring på djupet. Jag tror att EUs medborgare förväntar sig det. Det folkliga stödet finns redan här. Kanske är det så att krisinsikten har kommit tidigare till oss medborgare än till våra politiska ledare?
Som Jean Monnet, en av grundarna till Europeiska unionen sade: “People only accept change when they are faced with necessity and only recognize necessity when a crisis is upon them.”
Tack för att du är en del av IVAs nätverk!
/professor Sylvia Schwaag Serger, vd IVA
Vd-orden publiceras på svenska i IVAs nyhetsbrev, och på engelska på IVAs LinkedIn.
